Bojan Djordjic, 30, är tillbaka där allt började. Efter tretton år med spel i tio olika lag drar mittfältaren i morgon på sig moderklubben Brommapojkarnas matchtröja igen. När fotbollskanalen.se ringer Bojan sitter han på spelarbussen till Falkenberg.
- Jag sitter längst fram. Jag är en av ledarna. Jag försöker skydda de yngre från att "tugga" sönder deras öron. Nabil Bahoui klagar över att jag inte sitter med honom längst bak, men jag sparar honom. Det är en lång resa och om jag ska prata i fem, sex timmar tror jag att han kommer bli trött på mig, säger Bojan Djordjic som inte har spelat en tävlingsmatch sedan han lämnade Royal Antwerpen för fyra månader sedan.
- Matchtempot behövs. Jag har haft en längre vila, jag har kört en miniförsäsong med BP. Spelade 90 minuter mot Hammarby i U21-matchen senast och det kändes bra. Men träning och match är inte samma sak. Man måste vara försiktig med matchningen och hur man kommer in i laget för det är ett bra lag, bra inslag av unga spelare och spelare med rutin.
Du har tränat med BP i några månader. Vad har du fått för intryck?
- BP börjar få lite mer publicitet än vad man har haft tidigare. Det är inte för att jag är här utan vi snackar om ett ungt lag, ett lag med 94:or i truppen som spelar och gör det väldigt bra. Det är unga svenska talanger som andra allsvenska klubbar kanske börjar bli mer intresserade av i stället för att hämta avdankade spelare utifrån, eller B-spelare som man slösar större löner på. BP har spelat bra fotboll, har nio raka segrar.
Någon du vill lyfta?
- Vänsterbacken Ludwig Augustinsson har gjort en väldigt fin säsong. Nabil som har fått intresse från AIK och Malmö. Joakim Lindner. Junior. Det finns många unga spelare som är födda på 90-talet som gör det bra.
- Det jag är mest imponerad över är hur proffsiga killarna är på träning, hur gärna man vill vinna. Det kanske är lite osvenskt. Varje träning är nästan som en match.
Varför gick du till BP?
- Mina senaste två år har inte varit roliga. Man har ju tappat suget.
Vad hände?
- Det som hände var att jag 2010 lämnade en klubb (AIK) som jag verkligen gav allt för. En klubb som jag brann för, en klubb som jag vaknade på morgonen och såg fram emot träning och match.
- Sedan blev det en svår tid i Ungern och England där man tappade suget helt. I Ungern trivdes jag ändå helt okej, men det var mycket känslor efter flytten.
Du spelade för ungerska Videoton i ett år innan du flyttade till Blackpool. Vad hände där?
- Jag borde aldrig ha gått dit. Jag borde aldrig ha gått tillbaka till en tränare (Ian Holloway) som sparkade mig i Plymouth 2007. Det var en klubb som åkte ur Premier League och jag tänkte nog mer på att tysta ner folk än på vad som skulle vara bra för mig.
- Det var en stor övergång, men jag borde ha tänkt på vem det var som värvade mig och hur många chanser jag skulle få av honom. För det här frispråkiga har både varit fördel och nackdel. Där var det en nackdel, trots att jag spelade alla träningsmatcher i början. Då gick det väldigt bra. Sedan hände en del saker och det blev nog den tuffaste tiden och fotbollen kände inte alls kul.
Kontraktet bröts. Sedan tränade du med Manchester United?
- När en man som Sir Alex Ferguson öppnar dörren till sitt eget hem och säger att jag är välkommen, trots att jag inte spelat så mycket och att det var sju år sedan jag var där. Det var inte så mycket på grund av det fotbollsmässiga utan mer på det mänskliga planet. Då vet man ju vad folk i en sådan klubb tycker om mig och det var det som värmde. Där var det frispråkiga en fördel, att man var äkta.
- Jag fick chansen att träna där i några veckor. Det var magiskt. Gå ut på träningar med världsspelare som Rooney och Nani.
Hur kom det sig att du fick träna där - det får väl inte alla göra trots att man har varit i klubben?
- Nej, det får man inte. Jag har alltid haft en bra kontakt med folk och underhåller alltid den kontakten på ett värdigt sätt och visade alltid respekt för den klubben som tog hand om mig och som visade mig grunderna om hur fotboll ska spelas.
- Jag har haft bra kontakt med personalen där och före detta spelare så det blev en naturlig sak. Jag fick ett samtal från deras sekreterare som sade: Sir Alex har absolut inget emot att du kommer hit och håller igång medan övergången sker.
Övergången till Royal Antwerpen som blev din nästa klubb?
- Ja, det var ju en övergång där jag behövde spela. Det var Uniteds samarbetspartner och därför skickades jag ner dit. United och Antwerpen tappade samarbetet ett tag och ville få upp det igen. Jag fick se hur det var att spela där och om klubben hade blivit kvitt sina skulder.
- Det var inte så lyckat där heller, klubben hade stora skulder och jag hade ett år kvar. Jag ville flytta hem. Jag tog kontakt med BP:s ordförande Ola Danhard. Jag ville hålla igång till en början för att se hur allt skulle kännas. AIK var mitt val nummer ett. Kunde jag inte spela där var jag tvungen att välja en förening, en moderklubb som var mest neutral och där jag inte skulle tappa min trovärdighet.
Är det någon irritation över att du inte fick spela i AIK?
- Det var lite bittert i början, men nu mår jag bra i BP. De unga har gett mig liv. Jag njuter av att hjälpa dem på vägen till allsvenskan. BP är en klubb som mår bra nu.
Hur ser du på karriären?
- Det har varit en underhållande resa. Både medgångar och motgångar. Jag har upplevt mycket. Många har inte haft en sådan resa.
Du har vunnit en del ligor?
- Jag vann ligan med AIK och Röda Stjärnan. Två klubbar som jag älskar och är supporter för. Det är svårt att förklara den känslan. Sedan vann jag med Rangers i Skottland och med Videoton i Ungern.
BP ligger tvåa i superettan. Hur tror du säsongen slutar?
- Jag hoppas på en allsvensk plats. Vi har en tydlig spelidé, vi gillar att spela fotboll. Vi har massa energi och kvalitet i truppen. Det här kan räcka långt om vi fortsätter jobba på samma sätt som vi gör nu.
Vad kan vi förvänta oss av Bojan?
- Jag vill matchas in försiktigt så att jag inte får några skador. Hjärtat vill ju, men man måste tänka på kroppen. Man kan inte börja i årskurs åtta innan man gått klart de första sju. När man är 100 procent det är då det gäller att visa kvalitet. Nu gäller det att komma in i gruppen, hjälpa laget, vara där som stöd och matchas in försiktigt.
Hur stort skulle det vara att ta upp moderklubben i allsvenskan?
- Det hade varit stort. Tänk att vinna ligan med de två klubbarna du älskar mest och nu kanske det blir att man tar moderklubben till allsvenskan. Det hade varit speciellt.