Många har velat se Petter Andersson i landslaget, särskilt under 2008 då han gått starkt i Hammarby.
Men nu avslöjar mittfältaren att han inte hört av Lars Lagerbäck på flera år förrän han blev inkallad i måndags – förbundskaptenen har inte ringt och kollat läget i somras.
- Nej, faktiskt inte. Jag har inte pratat med dem på länge, inte sedan jag var med landslaget i USA (2005).
Hur ser du på det?
- Det bryr jag mig inte om. Ska jag inte komma med i truppen behöver de inte ringa mig.
Hur ser du på att en flytt utomlands gav en plats i landslaget efter några veckor bara?
- Jag har fått den frågan mycket, den verkar populär men jag tycker det var rätt klockrent. Det handlar om tajming, jag skulle inte vara aktuell för truppen nu heller, men så blev ”Chippen” skadad och då fick jag komma in. Det kunde lika gärna ha hänt när jag var i Hammarby.
Petter Andersson gjorde sitt första pass med landslaget under onsdagen, och tyckte att det gick okej. Han drar själv upp hur han förändrats som människa efter landslagsdebuten 2005 i USA.
- Jag minns att jag träffade dig där och jag tror att jag var nervös konstant i två veckors tid och jag gick och svettades hela tiden. Allt verkade så spännande och då gick det inget bra och det var tungt. Det var inget kul och jag kunde inte slappna av. Jag är en annan människa i dag och har varit med om motgångar på ett annat sätt och är stabilare.
Groningen-spelaren säger att det var en tunga skadeperiod efter 2005 som fick honom på andra tankar. Att tiden utanför fotbollen utvecklade honom.
- Det är där jag vuxit mest som människa. Jag var ordentligt knäckt i två månader när jag var borta och tyckte att världen gått under. Sedan förstod jag att det inte var så, att man kan se saker på annat sätt. Jag har vuxit mycket av det, både som spelare och som människa.
- Allt hade gått så lätt för mig under en lång period, allt bara hände från det att jag gick från Ljusvattnet och det tog aldrig stopp, och när det väl tog stopp…jag först då landade jag genom skadan och nu har jag kravlat mig upp igen.
Lite andra namn med här i Stockholm än i san Diego 2005 – hur hanterar du det?
- Ja, helt klart. (Hehe) Det är kul, det är här man vill vara och det är ett mål att vara med här. Det är häftigt, det är inga dåliga klubbar de spelar i och jag försöker smälta in så gott det går.
Hur ser du på chanserna till spel i detta skadedrabbade landslag?
- Jag försöker att inte tänka i de banorna överhuvudtaget. Jag har inga större förväntningar men skulle det vara så hade jag gjort allt för att det ska gå bra.