Försommarhettan är tryckande trots att ett åskoväder nyss rensat luften. Det ångar ur grönskan och pölar breder ut sig på träningsanläggningen i Vadul lui Voda, två mil utanför Chisinau, längs landsvägen vars skyltar upplyser att man kommer hela vägen till Moskva, via Kiev.
Det är fortfarande mycket öst över Moldavien.
Grått.
Fattigt.
Trasigt.
Men inte här, inte i skogen vid Vadul lui Voda.
Toppmodern anläggning
Med hjälp av pengar från Fifa och Uefa smällde det moldaviska fotbollsförbundet upp en toppmodern anläggning ute på vischan 2006.
- Alla landslag samlas här, här finns allt vi behöver, säger Petru Racu och sveper med handen mot två fullstora gräsplaner, en konstgräsplan, sporthallen med pool och tvåvåningshusen med balkonger.
I Vadul lui Voda finns en delförklaring till varför den moldaviska fotbollen är på frammarsch. De värsta åren ligger bakåt i tiden. De allra flesta spelarna i landslagstruppen försörjer sig utomlands och den egna klubbfotbollen tar också steg.
Landslaget — under förbundskaptenen Gavril Balint — är ännu inte redo för att på allvar konkurrera om platser i VM- eller EM-slutspelen.
- Vi har inte den pressen på oss, men varje match är en chans för oss att bli bättre och vi ska fajtas i varje match, säger Balint.
"Inget att förlora"
1—2-förlusten på Råsunda i mars sågs som en framgång.
- Vi har studerat den matchen igen och vi hoppas kunna överraska Sverige i vissa situationer. Vi har naturligtvis stor respekt för Sverige, men vi har samtidigt inget att förlora, säger Balint och Racu översätter till svenska.
Han talar utmärkt sådan, trots bara fyra år i IFK Norrköping.
Han håller med Balint.
- Vi ska fortsätta spela vårt spel.
På Zimbru-stadion i Chisinau betyder det offensiv, något helt annat än det igelkottsförsvar som praktiserades på Råsunda.
- Vi är bättre hemma. Arenan tar inte mycket folk (drygt 10 000) men det är alltid fullsatt och publiken står bakom oss hela tiden, från första minuten. Det är som en fest, säger Racu.
Positivt utan Zlatan
TT: Vad betyder det att ni slipper Zlatan Ibrahimovic?
- Först och främst är jag inte glad över att han är skadad, men för vår del är det naturligtvis positivt.
Racu, defensiv mittfältare i allsvenskan, men högerback klädd i hemlandets färger, åkte på några riktiga resor på Råsunda.
- Vi fick ingen bra start och jag blev ensam mot Bajrami och Zlatan gång på gång. Jag fick inte den hjälp jag behövde och det var jobbigt, men vi täppte till bättre efter ett tag.
TT: Förlorade ni lite av respekten för Sverige efter 1—2 på Råsunda?
- När vi satt i omklädningsrummet efter matchen kände vi att vi kan stå upp mot ett lag som Sverige. I andra halvlek höll vi bollen ganska länge och det kändes som om vi växte lite som lag trots att vi inte fick några poäng.
Henrik Skiöld/TT