Hedvig Lindahl är utan tvekan en av Sveriges mest framgångsrika spelare någonsin. Målvakten har vunnit ligan i England och Tyskland, vunnit cupen i England, Tyskland och Sverige, vunnit supercupen i Spanien, tagit OS-silver, VM-brons och EM-brons - och dessutom belönats med två Diamantbollar och utsetts till Sveriges bästa målvakt hela nio gånger.
I slutet av april blir hon 38 år, och kontraktet med Atletico Madrid sträcker sig till 2022, vilket betyder över sommarens OS och nästa års EM. Men sedan är frågan om det blir en fortsättning eller om det då är dags att lägga skorna och handskarna på hyllan?
Hur hon kommer att se tillbaka på sin karriär med alla framgångar som hon har haft?
- När jag är mitt i det så är det lätt att tänka att jag inte riktigt har nått dit jag vill. Jag har ju spelat i hundra år så det är klart att det har ju blivit några framgångar under några av de här åren. Men jag är kanske lite hård?, säger hon och fortsätter:
- Jag tror nog att med lite tid, lite vatten under broarna, så kommer jag säkert att vara stolt. Men det finns ändå en liten bit kvar. Det är ju lätt att man jämför sig med andra damfotbollsspelare och då känner jag att jag inte är i toppskiktet. Men man måste ju komma ihåg att vi alla har olika förutsättningar.
Något som hon i dagsläget är väldigt stolt över är att hon har klarat av att fortsätta spela och spelat länge medan damfotbollen har utvecklats från amatör till att bli mer professionell.
- Det har ju varit en förändring i attityd från spelare, ledare, organisationer och förbund. Och att ha kunnat navigera den här nya världen är ändå något som jag är ganska stolt över, säger hon.
Vad kommer du att göra efter karriären?
- Jag vet inte. Under många år har jag varit väldigt intresserad av hur vi formerar synlighet till vad vi gör. Är jag då intresserad av marknadsföring? Jag vet inte riktigt. Var har jag mitt kunnande? Det är väl på planen. Är jag en bra coach? Det vet jag inte. Skulle jag kanske kunna gå in i någon roll som sportchef? Kanske. Är det någon som vill anställa mig? Jag vet inte. Jag tror att jag måste på något sätt ha kvar en fot i fotbollen, för det är där som jag har hela min erfarenhet, säger hon.
- Men jag känner väl inte riktigt att det är givet att det kommer att öppnas några dörrar. Jag känner inte att det är givet att alla vill synas med mig, det är lätt att jag kanske bara blir en som slutade. Man måste ju ändå vara realist. När man ska ut i den riktiga världen och kanske landa ett tränarjobb någon gång då konkurrerar man ju med hela världen och om jag hade varit en pojke och sedan en man så hade jag troligtvis blivit utbildad i en akademi med högre utbildade tränare tidigare, och så i högre ålder hade jag haft en högre fotbollsutbildning. Där jag är unik och kan konkurrera är ju med min mästerskapserfarenhet. Det är inte så många som har varit i så många stora mästerskap. Det tror jag ändå är värdefullt. Sedan får vi se om det öppnas några dörrar eller inte.
Ser du det som en spännande framtid som väntar efter karriären eller känns det jobbigt att inte veta?
- Runt 2011 hade jag stress. Då var jag några år innan 30 och hade någon typ av kris. Så jag sökte en sportchefsutbildning på distans och höll på med det där i några år innan vi fick vårt första barn. Men sedan la jag ner det för jag kunde inte vara ambitiös på massa olika håll för då blir det bara lagom. Alternativet var att fortsätta utbildningen men inte riktigt nå fotbollsmålen, men då såg jag mig själv som en riktigt bitter människa på en pub som sitter och kollar på fotboll och tänker att det där kunde ha varit jag, och det ville jag inte bli. Då var det bara att lägga ner studierna och fortsätta fokusera på fotbollen.
Steg för steg så pågår det en satsning inom damfotbollen där allt fler lag får bättre förutsättningar än så som det har varit tidigare, och tänk så högt Hedvig Lindahls tak hade varit om hon fått en professionell målvaktsträning i ung ålder.
- Jag började sent med målvaktsträning. Jag var nog säkert 14 år. Det var många år när jag var ung som jag inte hade någon typ av målvaktsträning. Sedan när jag gick på gymnasiet och var med i landskapslaget så kom jag i kontakt med en målvaktstränare som jag körde med. Då tyckte jag att det var bra, och jag har egentligen varit nöjd under alla mina år i Sverige. Jag tror att jag var lite lyckligt ovetande om att det fanns ännu bättre coachning utomlands, vilket blev väldigt tydligt när jag kom till England.
- Så på väldigt kort tid har jag blivit influerad av väldigt mycket i nya tankar och andra kulturer, och det har ju lett till att jag har blivit en bättre målvakt. Och då tänker jag ju hur det hade varit om man kanske hade börjat tidigare med ännu bättre träning? Men jag är jättetacksam för all hjälp jag har fått av alla människor på min väg. Men det känns som att det finns vissa saker som vi behöver skruva på i Sverige när det gäller målvaktsträning.
Som vad?
- Att få till en större bredd och fler som vill satsa och kunna utföra sin roll som målvaktstränare. En grej är väl att finansiera rollerna för målvaktstränare mer så att fler vill satsa på att gå in i den här yrkesrollen, och då blir kvaliteten högre. Och om vi då får fler avlönade målvaktstränare så blir ju också kvaliteten på målvakterna bättre eftersom fler får målvaktstränare. Det är väl det första som man kan göra. Sedan kan man alltid utvecklas med innehållet och då få influenser från andra länder.
För ett par år sedan pratade Chelseas tränare Emma Hayes om att det borde vara mindre mål på damsidan. Hon pekade på att kvinnors medellängd är lägre än mäns. Hedvig Lindahl sa då att hon inte höll med sin förra tränare. Nu utvecklar hon och kommer in på just det här med att få ännu bättre träning i ung ålder.
- Det där är en tanke som jag kan förstå, men realistiskt känns det kanske som fel grej att fokusera på. Jag tror snarare att fokus måste vara på att vi får bättre utbildade målvaktstränare, och att man får en målvaktstränare. Det är ju många som inte ens har någon målvaktstränare. Men också sätta mer status på målvakterna i damfotbollen så att det finns någon att se upp till. Det tror jag också är viktigt, framför allt i Sverige, säger hon.
Se hela intervjun med Hedvig Lindahl i spelaren över texten.