Det kanske märkligaste fotbollsåret i mannaminne är alldeles snart till ända och på väldigt många sätt och vis känns det riktigt skönt. Jag vet inte hur många matcher utan publik, stämning och inramning jag bevittnat genom TV-rutan, men vi pratar hundratals. För många.
Allsvenskan var efter att Malmö säkrat guldet (alltså i typ augusti) väldigt sval och den sista månaden var en direkt pina att försöka avnjuta. Lägg därtill en landslagshöst med fem förluster och några riktiga käftsmällar, ett uppskjutet EM och Diego Maradonas bortgång så förstår ni säkert varför det är svårare än någonsin att plocka ut en topp fem-lista över fotbollshändelser i år. Jag vet ärligt talat inte om jag ens har fem grejer som platsar på en sådan lista. Men, vi ska göra ett försök!
5. Chelsea-Bayern München
I slutet av februari var jag på plats på Stamford Bridge för den första av två åttondelsfinaler i Champions League mellan Chelsea och Bayern. Frank Lampard hade under sin första säsong som Chelsea-tränare prisats ordentligt för sin orädsla att ge unga, hemvävda spelare chansen och inför matchen vädrade hemmapubliken morgonluft. Men jag skulle nog vilja påstå att Bayerns insats är den bästa klubblagsinsats jag sett live med egna ögon. Gnabry, Thiago, Lewandowski... det var magiskt att få vara på plats och se laget som sen mycket rättvist skulle krönas till bäst i Europa den här säsongen. Mycket plus också till hela matchupplevelsen på och kring Stamford Bridge. Topparena.
4. Alexander Isak avgör derbyt mellan Real Sociedad och Athletic Bilbao
Bara några veckor tidigare hade jag haft ynnesten att vara på plats i San Sebastian och på arenans bästa plats (sett till var målet gjordes) fått uppleva Alexander Isaks definitiva genombrott, inte bara i Real Sociedad utan också i Spanien och lite, lite i övriga Europa också.
Strax innan hade Isak med två mål borta mot Real Madrid i Copa del Rey verkligen "tagit nästa steg" och Real Sociedad definitivt lagt grunden för en succésäsong. Att då få vara på plats när en hel hemmaarena sjunger Alexander Isaks namn och bara vill ha in honom för att bryta dödläget i matchen var mäktigt, men att uppleva det faktiskt ske var något annat. Där och då kändes det som att världen låg för Isaks fötter och att han hade möjligheten att skjuta Sverige till evigheten bara några månader senare i EM. När vi nu gör bokslut för 2020 slutade Alexander Isaks fotbollsår på ett helt annat sätt, men det är också en annan femma.
3. José Mourinhos fotboll slår Pep Guardiolas fotboll med 2-0
För ett drygt år sedan tog José Mourinho, efter ett par säsonger som bespottad Manchester United-manager, över Tottenham efter den av supportrarna dyrkade Mauricio Pochettino. Många var bedrövade och fasade över vart Tottenham skulle ta vägen. Nästan på dagen ett år senare kontrollerade Mourinhos Spurs matchen ur sina defensiva positioner, lät sin edsvurne antagonists lag hålla i bollen och avgick med en stabil 2-0-seger.
Efteråt fick han frågan om det förkrossande bollinnehavet till Citys favör och svarade som bara José Mourinho kan göra: "Pep kan få ta med sig bollen hem om han vill, jag tar hand om poängen". Och nu, i skrivande stund med Tottenham som serieledare i Premier League, så tror jag inte någon saknar Mauricio Pochettino.
2. FC LennyTakes vinner den mest prestigeladdade Fantasy Premier League-ligan
Jag har spelat Fantasy Premier League i över tio år. Det är ett, i grunden, väldigt simpelt spel där man väljer ut ett fiktivt lag från de faktiska Premier League-lagens spelarbas och så får man poäng utifrån hur de presterar i de riktiga matcherna. Flest fantasy-poäng vinner. Spelet har på senare år kommit att ta över mitt liv och idag styrs inte mitt humör av något lika mycket som det gör utifrån hur det går för mitt lag FC Lenny Takes.
Och i somras vann jag vår extremt prestigeladdade kompisliga. Efter sömnlösa nätter, mardrömmar och dagdrömmar, ångest, lyckorus och direkta raseriutbrott framför TV:n tog jag till slut flest poäng av alla och kunde i och med det få känna en lycka och en lättnad jag sällan smakat på. I stunden av segern var mitt liv, för första gången, komplett.
Men idag, bara några månader senare och en tredjedel in i en ny FPL-säsong, är allt som vanligt igen. Det är felaktiga beslut, stolpe ut och till 90 procent timmar, dagar och veckor som går till att tänka på vad jag kan göra annorlunda i skräpbygget FC Lenny Lakes. Det är hemskt.
1. Zlatan gör 1-0 borta mot Napoli
2020 har varit ett riktigt jäkla skitår på alla sätt och vis, inte minst fotbollsmässigt. Men är det något som verkligen stuckit ut på ett enbart positivt sätt så är det att Zlatan Ibrahimovic inte bara kommit tillbaka till den europeiska toppfotbollen utan att han har dominerat den och i vissa stunder sett bättre ut än någonsin.
Det svensken gjort för och med Milan börjar redan tillhöra hans absolut största bedrifter och sättet han spelar fotboll på som 39 år fyllda saknar motstycke. Visst, Francesco Totti, Ryan Giggs och Gigi Buffon har spelat på samma scen i samma ålder, men då ganska långt ifrån zenit och mer som ikoner än som världsklasspelare. Zlatan har återuppfunnit sig själv, tystat alla tvivlare, gläntat på dörren till Jannes landslag och EM 2021 och visat att precis allting fortfarande är möjligt i den där kroppen.
Och när han stenhårt bara flyttade på en världsback som Koulibaly och stångade in 1-0 för sitt serieledande Milan borta mot Napoli så kände jag, återigen, den där känslan som bara Zlatan fått mig att känna: det jag precis såg är fotbollshistoria och bilder som kommer att vevas i många, många år framöver. Tack för att sagan inte tog slut i år heller, Zlatan.