Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons
TYSKLAND
13v

Sex svenskar skrev vintern 2003 historia - startade ihop i Bundesliga: "Ser längtansfullt tillbaka"

Foto: Bildbyrån.

Svenska spelare är sällan tongivande i Europas toppligor.
För 15 år sedan var det annorlunda i tyska Bundesliga. 
Då fanns sex svenska spelare med i Hansa Rostocks startelva.
- Man ser längtansfullt tillbaka till den tiden, säger Hansa Rostocks sportkoordinator Axel Schulz till Fotbollskanalen. 

Hansa Rostock besegrade den 1 februari 2003 Nürnberg med 1-0 på Frankenstadion i Bundesliga. Tidigare svenske anfallaren Rade Prica stod strax före halvtid för segermålet, anfallskollegan Magnus Arvidsson blev noterad för assisten. Lite längre bak i planen huserade Marcus Lantz, Peter Wibrån och Joakim Persson - likaså Andreas Jakobsson i backlinjen. Det var något historiskt, något som aldrig skett tidigare - sex utländska spelare från samma land i samma startelva i Bundesliga.

Men det var bara en match av flera med svenskar på planen i Rostocks startelva under slutet av 1990- och början av 2000-talet. Då huserade fyra svenskar i laget varje år mellan 2000 och 2005, varav sex svenskar under säsongen 2002/2003, samtidigt som Rostock-fansen upplevde sina bästa år i klubbens moderna historia.

Det var en tid och en era som numera härdade Rostockbor minns tillbaka till än i dag när andra problem nu hägrar med sju av klubbens åtta senaste säsonger i tyska tredjeligan.

- Klubben och fansen kommer alltid att se tillbaka på den tiden som ett bra minne och nu, efter sju säsonger i den tyska tredjeligan, så ser man lite längtansfullt tillbaka till den tiden. Då var det var normalt att Hansa spelade i Bundesliga, säger klubbens sportkoordinator och tidigare mittfältare och presstalesman Axel Schulz till Fotbollskanalen. 

- Jag vet att man fortfarande pratar om den tiden i staden: "Kommer du ihåg tiden med svenskarna?" och sådär. Staden och klubben är stolta över den tiden. Om man går på någon restaurang, så känner ibland någon igen en och börjar prata om gamla minnen. Vi är inte heller sena att prata om det, då vi också är jävligt stolta över den tiden, säger Marcus Lantz till Fotbollskanalen.

Rostock-trio hjärnorna bakom "svenskkolonin"
Hansa Rostock följde i slutet av 1990- och i början av 2000-talet tidigare exempel av "svenskkolonier" i europeisk fotboll. I Milan fanns Gunnar Nordahl, Gunnar Gren och Nils Liedholm och i mitten av 1970-talet inledde Ronnie Hellström en liknande koloni i Kaiserslautern. Den här gången handlade det om ett större projekt, fler svenskar och över en längre tid - men liksom i de tvåa andra fallen - i en av världens bästa ligor.

Hansa Rostocks trio - sportchefen Herbert Maronn, huvudtränaren Andreas Zachhuber och assisterande tränaren Juri Schlünz - ville bygga något nytt i Rostock och Bundesliga. De var hjärnorna bakom det svenska projektet i klubben, när de under hösten 1998 sjösatte satsningen genom att hämta in Peter Wibrån från Helsingborg. 

- Jag var först inte helt säker på att jag ville gå dit. Jag hade tidigare spelat någon match där tidigt på året och det var ganska grått, liksom forna Östtyskland, så jag kände väl inte att jag ville bo där, men sedan kom en förfrågan, så vi åkte dit och var där i två dagar och min agent Roger Ljung fick nästan övertala mig att gå dit. Det var inget självklart val, men sedan blev det väldigt bra, säger Wibrån till Fotbollskanalen.

Mittfältaren slog sig därefter in i laget, blev omtyckt av både tränare och supportrar och var under sin första säsong med och säkrade nytt kontrakt i sista omgången efter 3-2 mot bottenkonkurrenten Bochum på bortaplan. Det var en härlig upplevelse för svensken, men gav även Rostock incitament för fortsatt svensk satsning. 

- Jag minns att det var ett otroligt tufft första år. Det var en annorlunda fotboll, men jag fick lära mig det och kom in i det. Sedan var det en rafflande kamp om nedflyttning, där vi låg illa till och behövde vinna sista matchen, vilket vi också lyckades med. När vi sedan kom till Rostock, så var det som att vi vann hela Bundesliga. Det var karneval och liknande, så det var häftigt, säger Wibrån. 

Vi hade väldigt god erfarenhet av honom, vilket var en stor del i den fortsatta satsningen. Under den tiden var heller inte scoutingsystemet så bra som det är i dag. I dag sitter scouter på varje match i de europeiska ligorna, medan det på den tiden inte var lika lätt, vilket gjorde att vi utnyttjade den geografiska närheten till Skandinavien och tittade på matcher i Danmark och Sverige varje vecka. Rostock är inte långt ifrån Skandinavien och människornas mentalitet är lika. Vi uppskattar ärliga och öppna spelare med professionell inställning, robust spelstil och taktisk disciplin, säger Schulz. 

Några månader efter att Wibrån var med och säkrade nyttt kontrakt i Bundesliga, så fick han ytterligare svenskt sällskap i klubben. Maronn sökte den här gången efter en ersättare till publikfavoriten, tyske landslagsmannen och målskytten Oliver Neuville, som lämnade för Bayer Leverkusen. Åter vände han blicken mot Sverige och hittade den här gången Magnus Arvidsson i Trelleborg.

Få trodde nog där och då att anfallaren, som fem år tidigare blev ratad av Helsingborg, skulle bli Hansas bäste målskytt någonsin i Bundesliga med totalt 27 mål och att "Arvidsson-Arvidsson" skulle eka i över sex år på Ostseestadion.

- Jag förstod nog inte riktigt hur stor Oliver Neuville var där nere, men de tog även in tre anfallare till, som kostade mycket pengar, så jag kände väl inte den pressen på mig att leverera direkt. Det var nog däremot ganska viktigt för mig att jag gjorde mål i premiären och att vi därefter även vann hemmapremiären. Därefter rullade det på, säger Arvidsson till Fotbollskanalen.

- Jag var på ett bröllop utanför Oslo och hörde på radion att han skrev på för Rostock. Det kändes jävligt bra, även om jag inte kände honom då. Sedan ramlade det bara på med spelare, säger Wibrån, som tog hand om Arvidsson från hans ankomst till klubben med dagliga middagar på kvällarna ihop under det efterföljande året. 

Några månader senare anslöt även Marcus Lantz från Torino och en ny svenskkoloni var bildad. Arvidsson, Lantz och Wibrån gjorde en säsong ihop och slutade på 15:e-plats med Rostock i Bundesliga innan de till nästa säsong fick ytterligare sällskap av Andreas Jakobsson i klubben, som i likhet med Wibrån anslöt från Helsingborg.

- Jag tackade nej året innan till en annan förening med tanke på att vi skulle ha tillökning i familjen, så det gjorde att det här blev ganska självklart, då man inte visste om chansen skulle komma igen. Det blev också en trygghet att det fanns några svenskar, men det handlade mer om att testa på något nytt, säger Andreas Jakobsson till Fotbollskanalen. 

Svenskarna fick fortsatt gott om speltid, men mäktade inte med att lyfta Hansa Rostock till några topplaceringar. Det var idel kamp i botten av tabellen, samtidigt som nya huvudtränare kom och gick. Endast Maronn, Schlünz och Axel Schulz bestod, även om Zachhuber under årens gång hade olika roller i klubben.

- Jag kan väl inte säga att det fanns en röd tråd bland alla tränarbyten, men de (Maronn, Schlünz och Zachhuber) var viktiga för oss. De var alla bra personer med ett väldigt stort hjärta för klubben. Juri Schlünz var även ett stort stöd när man satt på bänken. Han sa att jag alltid skulle kämpa vidare och inte ge upp, vilket han också hade rätt i. De trodde på oss, säger Arvidsson.

- Herbert (Maronn) och Juri (Schlünz) var ju två personer som tänkte väldigt lika med det skandinaviska tänket med lagsammanhållning, att få ihop gruppen och allt vad det innebär. Det var kanske en förutsättning för att det skulle gå bra på match. Det var bra människor, stabila, hade fötterna på jorden och gjorde det bra, säger Jakobsson.

"Läste på text-tv att jag var klar för Hansa Rostock"
Satsningen stannade inte vid fyra, det skulle bli fler svenskar i klubben. Joakim Persson lämnade i augusti 2002 Esbjerg för spel i Rostock, medan Rade Prica anslöt som klubbens dyraste nyförvärv genom tiderna för över 20 miljoner kronor från Helsingborg. Nu var de sex svenskar i klubben, fler än någon gång tidigare i klubbens historia.

- Jag hade gjort två och ett halvt år i Danmark, så det var egentligen ett enkelt beslut. Jag tackade nej till Everton på vintern med tanke på att mitt kontrakt gick ut och att det bara var ett lån på sex månader, så det var lite osäkert att gå till Premier League i den vevan och när Rostock kom, så kändes det som ett bra kliv och särskilt eftersom att en av mina bästa vänner i Marcus Lantz redan var där. Att få spela med honom var för kittlande för att tacka nej, säger Persson.

- Jag kommer ihåg att jag och min fru var hemma i Ljungby, när jag läste på text-tv att jag var klar för Hansa Rostock. Jag visste att de var intresserade, men inget var klart, så jag fick ringa upp Roger Ljung, min agent, för att se vad det var som pågick och sedan åkte vi ner någon dag senare och skrev på alla papper, säger Prica.

I Tyskland blev det en snackis, att vara sex svenskar i en tysk klubb var unikt. De fick ställa upp på intervjuer, tv-inslag och blev lite av frontmän för klubben, även om de också med jämna mellanrum fick höra, att de inte bara spelade för sig själva, för klubben. I Rostock går även spelarna ut i strid för folket, en hel region, som led med stor arbetslöshet då.

- Vi fick ofta höra att vi skulle resa oss för människorna i staden. Det var deras ljuspunkt i livet och man förstod allvaret inför matcherna, när styrelsen ofta kom ner inför avspark och pratade med oss om att det fanns dubbla premier, att vi spelade för folket. En del supportrar lade ju sina sista slantar på att titta på oss. Det var på allvar, säger Persson.

Svenskarna blev som en stor familj, umgicks när någon fyllde år och hängde med jämna mellanrum ihop i den något gråa, tidigare östtyska staden.

- Vi umgicks rätt mycket. Jag delade rum med Arvidsson, samtidigt som alla svenskar hade en partner att dela rum med. Vi kunde bo på hotell tre, fyra dagar före match, samtidigt som det inte fanns några telefoner. Det blev mycket playstation och kort, samtidigt som familjerna umgicks mycket och fyllde någon av oss år, så var alla med. Vi blev ett bra gäng och hade kul ihop. Jag var yngst, så de kunde köra lite extra med mig, säger Prica.

Trots det var det aldrig något missnöje, varken internt eller externt. Klubbens supportrar och tyska spelare tycktes förlika sig med att det numera var svenskt "styre" i klubben.

- En del tidningar kallade oss för "die Schwedische mafia" och skrev till och med att våra fruar styrde och ställde i klubben. Det var väl Bild Zeitung, som försökte starta något drev, men det var aldrig något missnöje i laget eller utifrån bland supportrar, säger Wibrån.

- Jag tycker att det för det mesta var positivt. Vi gjorde jobbet och gnällde inte om vi inte fick spela. Vi körde bara på, vilket nog vara ganska uppskattat, säger Arvidsson. 

Den historiska säsongen
Arvidsson var under inledningen av den historiska säsongen 2002/2003 skadad, men fick ju längre säsongen led desto mer speltid. Det dröjde fram till den 1 februari 2003 till att äntligen alla sex fick starta ihop för första gången i Bundesliga. Det blev succé, första segern på tre matcher och mål av Prica efter assist av Arvidsson till 1-0-seger mot Nürnberg på bortaplan.

Nu blev det åter skriverier i tysk media, men den här gången än mer positivt. Den ena tyska tidningen skrev att Rostocks "Ikea-taktik" låg bakom segern, andra kallade klubbens samspel för "die Knäckebrot-connection".

- Det var rätt sjukt faktiskt, alla sex från start, egentligen den enda gången alla startade, även om vi kanske var på planen allihopa någon annan match också. Det var en sjuk känsla, häftigt, säger Prica och syftar på att alla sex svenskar även klev av planen ihop två månader tidigare efter två mål av honom och 3-1-seger mot Borussia Mönchengladbach.

- Det var naturligtvis väldigt ovanligt att ha så många spelare från samma land i samma startelva. Vi tänkte dock inte på det då och oroade oss inte över det. Det handlade bara om att ha det bästa laget för dagen på planen. Det var först efter matchen, som händelsen blev stor i media, över hela landet, säger Schlunz. 

Efter den anmärkningsvärda säsongen, så var däremot äventyret över för Wibrån och Jakobsson, som flyttade vidare till Öster och Bröndby. I deras frånvaro, så gjorde Rostock sin bästa säsong under svenskeran med en niondeplats i Bundesliga. Då var det stor glädje i staden och ytterligare en svensk anlände till klubben - Marcus Allbäck från Aston Villa.

- Jag minns att Juri Schlünz ville ha mig i ett par år, redan när jag var i Örgryte, men sedan blev det Holland och England. Jag fick dock inte särskilt mycket speltid (i England) och kände att jag ville få mer speltid och för att behålla min landslagsplats eftersom att Zlatan kom upp då och gjorde konkurrensen tuffare om platserna. Då kände jag att Bundesliga var en bra liga, säger Allbäck till Fotbollskanalen.

"Det du berömmer i framgång är fel i motgång"
Det var ett nytt år i svensk gemenskap, men nu gick inte resultaten längre med laget. Rostock hamnade tidigt i ett prekärt läge och efter endast en poäng på de tre sista matcherna av säsongen, så fick de åter känna av trycket från klubbens supportrar, de som vanligtvis hyllade svenskarna, men som den här gången var bittra över att klubben för första gången sedan 1992 blev nedflyttad från Bundesliga till tyska andraligan. 

- Vi hade fantastiska fans, men det var vid något tillfälle som vi satt kvar i vippen i fyra, fem timmar efter match och lik förbannat var fansen kvar och var arga efteråt. Det var även någon bortamatch, där 200 supportrar stannade bussen och vår målvaktstränare fick gå ut och prata med dem för att lugna ner dem, säger Persson.

- Vi fick mycket beröm under den tiden, inte så mycket kritik, men det handlade förstås också om att det gick bra i ligan. När de sportsliga framgångarna uteblev, så blev vi mer ifrågasatta. När vi åkte ner till Zweite Bundesliga 2005, så hade vi fem svenskar i laget och det fanns röster som sa att det berodde på att det fanns många svenskar. Det är däremot som alltid i fotboll, det du berömmer i framgång är fel i motgång, säger Schulz. 

Det blev också slutet för Allbäck, Persson och Lantz i föreningen liksom sista säsongen med klubben i Bundesliga för anfallsparet Arvidsson/Prica, som båda lämnade klubben under 2006 efter en säsong i tyska andraligan. Det var slutet på en framgångsrik sejour för totalt sju svenskar under åtta år från hösten 1998 till sommaren 2006 i Tyskland, men långt ifrån slutet på en stark relation till klubbens hängivna supportrar.

Två busslaster tyskar till Växjö
Wibrån, eller "Der Beste Mann", som han ofta blev kallad i Rostock och till viss del även senare i Växjö, fick under sommaren 2003 känna av fansens uppskattning under en hemmamatch med Öster mot Hammarby i Växjö. Två busslaster tyskar tog sig till den småländska staden och gjorde matchen till en fest, när det blev 4-4 på Värendsvallen.

Wibrån hälsade och firade efteråt med de tyska supportrarna vid ena kortsidan på arenan och minns förstås tillbaka till matchen med värme än i dag. 

- Det var först och främst en helt otrolig match. Jag hörde redan ett par veckor innan att de skulle komma, så det var ju stort. De blev dock försenade, så när matchen började, så anlände de med bussen och 100, 120 tyskar gick bort till vår klack. Det blev ett jävla drag direkt, samtidigt som det var en bra match som var rolig att titta på.

- Jag mötte även upp några fans i något rum efter matchen, då de blev kvar ett tag eftersom att deras färja skulle gå på natten. De behövde därmed döda lite tid, så en del gick ut på A-planen, medan några satt kvar, drack öl och rökte på ena läktaren. Det var mäktigt, stort. Det har faktiskt även etsat sig fast i en del Växjöbor också, fortsätter han. 

Axel Schulz förstår uppskattningen för Wibrån bland Rostockfansen. 

- Det säger lite om hur viktig han var för fansen. Han var absolut, av den stora folkmassan, mest populär bland svenskarna. Han gav alltid allt på planen i varje match, sprang mycket och var verkligen en modell för andra i laget. Han var den förste utländske spelaren som blev lagkapten och startade den svenska eran i Rostock. Till och med hans lite blygsamma uppträdande utanför planen gav mycket sympatier för honom.

Alla sagor har ett slut
I dag är det möjligen närmast osannolikt att få se sex svenskar i samma startelva igen i Bundesliga. Under förra säsongen huserade totalt sju stycken i ligan och det lär nog dröja ett antal år för att den där matchen, den 1 februari 2003, ska bli verklighet igen. 

Samtidigt ser några av Rostock-svenskarna tillbaka på en unik tid med glädje och god trivsel. Tolv år efter erans definitiva slut, så kan ett par av svenskarna fråga sig själva: "Varför lämnade jag så tidigt - varför lät jag eran ta slut?". 

- När jag tänker tillbaka, så trivdes jag jävligt bra. Jag var proffs, men hade ändå så pass nära hem att det gick att köra hem på fyra timmar. Om jag ångrar något, så är det väl det (att jag lämnade), säger Prica.

- Jag lämnade när många andra lämnade och klubben skämdes nästan när de gav mig ett nytt kontraktsförslag, så det var väl lite av en maktdemonstration, att inte kunna acceptera det lilla man fick då. Jag hade gärna stannat i tre, fyra år till, men det är som det är och man gör sina val. Det är lätt att vara efterklok ibland, säger Persson. 

I slutändan når alla resor ett slut, sagan likaså för Hansa Rostock, som rasade i divisionerna, men i fjol tog ny fart med en sjätteplats i tyska tredjeligan och kanske kan nå en uppflyttning till åtminstone andraligan igen till nästa säsong. De svenska spelarna lider med sin tidigare klubb och sina tidigare fans, men hoppas förstås ännu på en ljus framtid för klubben, kanske med ett gammalt beprövat koncept, en svensk koloni.  

- Jag tänker ofta tillbaka på den tiden och vi påminns också ofta av våra supportrar. Vi har fortfarande kontakt med killarna och flera av dem har deltagit i olika välgörenhetsmatcher i Rostock. Våra svenskar är alltid välkomna i Rostock, säger Schulz. 

- Man vet aldrig (om det dyker upp fler svenskar i Rostock framöver), men det är naturligtvis möjligt. Det kommer alltid att finnas bra fotbollsspelare i Sverige och varför ska man inte ha svenska spelare i Rostock? fortsätter han. 

FAKTA

Svenska spelare i Hansa Rostock

Peter Wibrån (27 november 1998 - 24 maj 2003)
137 ligamatcher, 15 mål

Magnus Arvidsson (7 augusti, 1999 - 14 maj 2006)
181 ligamatcher, 32 mål

Marcus Lantz (30 november 1999 - 14 maj, 2005)
164 ligamatcher, sex mål

Andreas Jakobsson (11 augusti, 2000 - 24 maj 2003)
99 ligamatcher, fyra mål

Joakim Persson (14 augusti 2002 - 14 maj 2005)
84 ligamatcher, 1 mål

Rade Prica (14 augusti 2002 - 14 maj 2006)
113 ligamatcher, 20 mål

Markus Allbäck (12 september 2004 - 14 maj 2005)
23 ligamatcher, fyra mål

Andreas Dahlén (22 januari 2010 - 17 maj 2010)
14 ligamatcher, två mål

Freddy Borg (5 februari 2012 - 29 april 2012)
14 ligamatcher, fem mål

Christer Youssef (13 februari 2016 - 23 april 2016)
Sex ligamatcher, noll mål

Publicerad 2018-08-12 kl 09:00
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons