När EM-kvalet drog igång var Anton Cajtoft förstamålvakt. Han stod i de fem första matcherna och gjorde det bra. Men den 10 april 2016, när hans Jönköpings Södra hade bortamatch mot Örebro, skadade han sitt ena knä så allvarligt att korsbandet drogs av. En månad senare opererades han.
- Jag var borta länge. Min första allsvenska match efter skadad var den 17 april i år, lite mer än ett år efter skadan. Jag gjorde två U21-matcher innan comebacken i allsvenskan. Den första U21-matchen var den 4 april. Så nästan exakt ett år efter skadan, säger han till Fotbollskanalen.
Hur var den tiden när du visste att det låg ett EM nästa sommar, en stor chans och möjlighet att visa upp sig ännu mer. Hur mycket tänkte du på det?
- När en sådan grej händer måste du flytta fokus och jag bestämde mig väldigt tidigt för att jag skulle jobba stenhårt för att komma tillbaka. EM fanns så klart i bakhuvudet hela tiden, att det var en målsättning. Jag satte upp olika målsättningar och bilder i huvudet som jag jobbade mot och EM var så klart en av sakerna.
- Jag följde alla matcher som laget spelade, på teve men även vissa matcher på plats. EM var något man ville komma med till.
Samtidigt som du gick igenom en tung period så gjorde Tim Erlandsson det bra i EM-kvalet – hur mycket tänkte du på att om du nu skulle hinna komma tillbaka så skulle konkurrensen i EM vara ännu tuffare?
- Först och främst var jag bara glad att vi tog oss till EM för det gav mig en chans att kunna vara med i truppen. Tim gjorde ett väldigt bra kval, det gjorde han absolut. Men mitt fokus var på mitt eget spel och försöka ta mig tillbaka så fort som möjligt och göra det så bra som möjligt. Jag är tacksam för att jag har fått spela de här två matcherna i EM.
Vad är det som har gjort att när du väl var tillbaka så kunde du direkt vara tillbaka på en bra nivå?
- Det är många aspekter som spelar in på det. Dels har jag fått en bra rehab av klubben som har stöttat mig mycket där och med bra personer runt omkring, dels har jag själv, men det är inget som jag vill gå in i detalj på, men jag har också jobbat på ett speciellt sätt.
- Jag har inte bara gått till gymmet och lyft vikter utan jag har haft en baktanke och har visualiserat vissa grejer och målat upp i huvudet att jag har gjort grejer på fotbollsplanen även när jag inte har varit där. Det tror jag kan ha varit en bidragande orsak för då känns det inte som att man har varit borta så länge från fotbollen för man har hela tiden varit och spelat fotboll även om man kanske inte har gjort det fysiskt.
Kan du ge något exempel?
- När jag exempelvis gör enkla bicepscurl eller andra övningar i gymmet så ser jag i huvudet hur jag går upp och boxar i stället, att man hela tiden visualiserar att det kommer en boll, man gör hela tiden räddningar. Då känns det som att man verkligen gör det. Sedan när man kommer ut på planen så vet man att det här har man gjort under ett år även om man inte var på planen.
Är du förvånad över att du ett år efter skadan har kommit tillbaka, gjort det bra i allsvenskan och nu är förstamålvakt i EM?
- Jag hade en tro på mig själv och jobbade jättehårt för att hela tiden ta steg i min utveckling, men det är klart att jag kanske hade lite högre nivå när jag kom tillbaka än vad jag själv kanske hade trott.
Nu har du gjort två bra EM-matcher, vad tänker du om du tänker tillbaka på hur du har kämpat för att göra det här?
- Ja men det är just det, man känner att man har lagt ner väldigt mycket tid för att komma hit. Det är klart att det också gör att det blir en extra stor glädje i det att känna att jag har tagit mig tillbaka. Det är en fantastisk känsla.
- Det är härligt att känna det, men just har jag bara fokus på matchen mot Slovakien. Vi har en väldigt stor tro på att vi kommer att klara detta och gå vidare. Jag tror stenhårt på att vi går vidare.