I veckan har BBC visat att även engelsmannen Sebastian Coe, den tidigare löparhjälten och OS-generalen med titeln Lord och som ansågs vara helt rätt kandidat att ta över som IAAF-bas efter superkorrupte Lamine Diack, har problem med sin trovärdighet.
Sebastian Coe får bland annat 1,3 miljoner kronor om året för att vara Nike-ambassadör och plötsligt är det inte så konstigt att friidrotts-VM 2012 gick till Eugene i Oregon som även hyser huvudkontoret för Nike – och helt utan omröstning – vilket innebar att Göteborg inte ens fick en chans att utmana.
Det finns hemliga mejl och DN:s Jens Littorin som har bra koll på turerna går här igenom det som varit stora nyheter i England och friidrottsvärlden. Gillar att nya RF-basen Björn Eriksson som var ordförande i det svenska friidrottsförbundet är stenhård.
Bäst är dock att Sebastian Coe även dragit in stålar på att hjälpa Azerbadjzan att etablera sig som en kraft i idrottens värld och hans tidigare bolag CSM skryter om att man lyckades övertyga Uefa och Platini att lägga tre gruppspelsmatcher och en kvartsfinal i Baku.
Utan att fördjupa sig för mycket i affärerna så kan man konstatera att Sebastian Coe var Sveriges kandidat för att städa upp i det grymt skitiga IAAF. Bara turerna kring hur friidrottsförbundet lät Ryssland köpa sig fri från dopningsbrott får Uefa och Fifa att framstå som rena Wiener Sängerknaben.
Tyvärr är väl verkligheten sådan att Uefa och Fifa faktiskt är långt före många mindre internationella idrottsförbund när det gäller att ha ordning på en hel del. Om ni inte tror mig så fråga brottarna, handbollsspelarna eller boxarna. Ja, det finns tyvärr många förbund där ledarna ger och tar efter eget behag.
Sedan går det inte att komma ifrån att turerna kring Sebastian Coe sätter strålkastarna på de problem som Fifa står inför när det väntar presidentval i februari. Förutom att en del av kandidaterna har tvivelaktiga förflutna som Sheikh Salman bin Ebrahim al-Khalifa som var tongivande när Bahrain slog ner protesterna i landet under den arabiska våren så har många varit inblandade i konstiga affärer i idrottens namn.
Argumentenen för Sebastian Coe och hans kandidatur för att bli IAAF-bas i kamp med bland andra Sergej Bubka var desamma som vi hörde om Michel Platini. Precis som det svenska fotbollsförbundet backade fransmannen så stod det svenska friidrottsförbundet bakom engelsmannen som skulle se till att IAAF blev rent.
Ja, vi vet alla hur det gick. Sebastian Coe har inte bara pröjs av Nike utan anklagas av många för att ha känt till korruptionen i förbundet och det känns som en växande lavin. Michel Platini är avstängd i 90 dagar och i veckan framkom att Fifa vill stänga av honom och Sepp Blatter på livstid. Det är alltså de svenska kandidaterna.
När det kom fram att Fifa skulle stänga av Platini och Blatter så bloggade jag i ämnet och det var inte särskilt svårt att för mig konstatera att de flesta blir insyltade i takt med att det tar kliv upp i organisationer. Tyvärr gör det mig rätt desillusionerad när det gäller Fifa-valet och eventuella reformer.
Det är alldeles för många som har för mycket att förlora, och ta bara att det krävdes amerikansk polis för att något skulle hända inom Fifa. Det var knappast någon nyhet att organisationens gubbar högst upp var mer eller mindre korrupta, men om det fanns några rena personer så var de för fega för att säga något.
Egentligen är det väl det enda vi kan kräva av SvFF: våga tala om hur det går till och varför mästerskap går till olika länder. Hellre det än att vara med i den dråpliga farsen där man försöker skapa en illusion av att man agerar rätt och riktigt, som när Fifa säljer mutklockor och skänker överskottet.