Femstjärnigt hotell vid Hyde Park. Dresscode Business Smart. Ett aldrig sinande flöde av godbitar, från yoghurt och färska bär vid frukost till bubbel och bärs när det var tid för cocktails. Föredrag och utfrågningar varvat med nätverkande och minglande under späckade tolv timmar i London.
Anrika affärstidningen Financial Times ordnar årligen en konferens kring fotboll, The business of football summit. I år med underrubriken ”The path to profit”. Under två dagar avhandlade man allt från Saudiarabiens satsning till Uefas nya finansiella regelverk följt av fallande priser på mediarättigheter, damfotboll, arenor och om klubbars värde är på väg upp eller ej.
Publiken på konferensen var en blandning av investerare, advokater, klubbägare och andra intressenter med koppling till de mer affärsmässiga delarna av fotbollen. Likt representanter för mediabolag, något agentbolag och andra som är inne på den affärsmässiga sidan av fotbollen och där det handlar om att göra affärer och hitta tillväxt. Kompletterat med en del journalister som fick vara på plats och försöka ställa frågor.
Första dagen var allt digitalt och den andra var på pampiga hotellet the Biltmore där billigaste rummet kostar 6 000 kronor natten. Arrangörerna hade fått dit namnkunniga talare: Napoli-ägaren Aurelio De Laurentiis, La Liga-basen Javier Tebas, entreprenören Michele Kang som äger Lyon och Washington Spirit, Storbritanniens idrottsminister Lucy Frazer samt John Textor med ägarintressen i Crystal Palace, Lyon och Botafogo.
Slutpunkten sista dagen var med Zlatan Ibrahimovic som framträdde ihop med den tidigare Goldman Sachs-bankiren Gerry Cardinale som grundade riskkapitalbolaget Red Bird Partners 2014 och där svensken nu är aktiv partner. Ibrahimovic är den som har koll på AC Milan åt Cardinale som är baserad i USA och duon verkar onekligen ha hittat varandra.
De berömde varandra och talade om vad de kunde lära sig av den andre. En nyhet som framkom under deras framträdande var att Gerry Cardinale planerar att bygga en ny arena till Milan trots Milanos hopp om att renovera San Siro och få både Inter och Milan att stanna. Inte nog med det, amerikanen hoppas dra i gång ett byggbolag som ska hjälpa fler klubbar i Italien och Serie A att få till egna arenabyggen. Allt för att öka intäkter.
Zlatan Ibrahimovic var noll sentimental kring att lämna San Siro: ”Jag tror att San Siro kommer att sakna mig mer än jag kommer att sakna San Siro. Jag fick San Siro att hoppa och jag har fantastiska minnen från San Siro, och mycket historia har skrivits där men allt har sin tid och det kommer alltid en ny start. Med en ny stadion kan man göra fantastiska saker och Milan äger inte San Siro och man vill äga sin stadion. Affärsmässigt är det viktigt att äga sin stadion.”
Givetvis har Ibrahimovic och Cardinale rätt i det affärsmässiga kring en egen stadion och att man i Italien har som i Sverige, att det ofta är kommunerna som äger arenorna, innebär att man inte tagit in lika mycket pengar kring matcher. Det har gjort att italienska klubbar har halkat efter ekonomiskt när man ska konkurrera med Premier League och några få giganter i andra länder.
Ibrahimovic talade om att ge supportrarna vad de förtjänar, en ny arena, och att det kan bli en domino-effekt av mer intäkter, bättre spelare, ännu starkare ekonomi och så vidare. Om alla supportrar verkligen vill lämna San Siro går att diskutera, men i den här utvecklingen är det inte alltid att de är involverade i liknande processer.
Under konferensen fick vi en genomgång av FT-medarbetarna Simon Kuper och John Burn-Murdoch. Bland annat visade de en rad grafer som pekade på hur klubbarna i Premier League ekonomiskt kört ifrån konkurrenterna. Och att även bottenklubbar i den engelska ligan har betydligt mer resurser än nästan alla klubbar i Tyskland, Italien, Spanien och Frankrike.
Ännu har inte den ekonomiska dominansen gett fullt utslag sportsligt, vilket är tur för Uefa och cupspelet i Europa. Det är uppenbart att en rad klubbar inte styrs proffsigt utan där nya investerare kommit in utan kunnande och där pengarna inte får full effekt. Kanske därför man behöver en konferens i ”path to profit”?
Vi såg supportrarna i England bidra till att stoppa superligan våren 2021 och i Tyskland har man framgångsrikt förhindrat riskkapitalbolag från att köpa in sig i ett nystartat bolag kring marknads- och mediarättigheter. Men det är mer ovanligt att supportrar har starka positioner, även om deras inflytande växer. Uefa har tagit hjälp av supporterorganisationer för att få inspel och på konferensen i London hade man en punkt om fansen.
På ett sätt är svensk fotboll en bit från den här affärsmässiga världen. Ändå går det inte att isolera sig här i norr då både herr- och damklubbar ser möjliga intäkter från att utveckla spelare i Sverige och sälja dem. Utan att det är drag i ekonomin ute i Europa är det svårt för svenska klubbar att sälja spelare och på det sättet att ta in intäkter som är viktigt ben för herrarna, och kan bli för damerna.
Svenska föreningar jagar givetvis också mer intäkter, men det finns något befriande i att avkastningen ska komma i form av sportsliga resultat snarare än i ekonomiska utdelningar. Även om man får vara ärlig om att det är rätt får av Europas klubbar som är ekonomiska vinstmaskiner, utan det snarare är en fåfäng förhoppning om att tjäna pengar på klubbarnas verksamheter.
Den moderna fotbollen har blivit något många vill eller försöker ta avstånd ifrån. Där det affärsmässiga styr framför allt och avståndet mellan de som vill ta med fotbollen på en färd mot profit och de som vill ha kvar de andra värdena bara ökar. Fotbollen förenar verkligen inte här – utan den splittrar grupper.
Även i svensk fotboll finns stora avstånd mellan olika grupperingar. Det går att diskutera hur stora grupperingarna är och vilket stöd eller icke-stöd det finns för VAR eller hur man ser på allt från bengaler till 51-procentsregeln, men det har tydliggjorts de senaste veckorna med årsmöten i olika distrikt där det går hett till.
Klart att man borde lyssna mest med elitklubbarna på herr- och damsidan kring exempelvis VAR. De är mest påverkade. Ändå kan det fascinera hur man ser på demokrati och den modell som finns i svensk fotboll. Som förslaget att supportrar i andra 08-klubbar ska gå in i BP och se till att klubben rättar in sig i ledet. Det vill säga kuppa sig in.
Kanske behöver svensk fotboll reformera maktfördelningen och uppdatera till 2024, men modellen som gäller är att distrikten styr via representativ demokrati. Om man ska ändra på det bör man göra skiftet demokratiskt. Man kan konstatera att de stora klubbarna har egna röster i svensk fotbolls styrande organ som inte andra och mindre föreningar har annat än indirekt via distrikten.
Det finns något i att demokratin är bra så länge den följer vad man själv vill, men att den haltar när det går åt fel håll. Även här finns en tydlig splittring i svensk fotboll och det är ingen lätt uppgift att få ihop rörelsen. Men det gläder att Enables Anders Almgren utbildar ultras i demokrati. Är det något som kan förena är det om alla inser hur det fungerar, och hur bräcklig det är.