För ganska precis ett år sedan blev det ett rätt rejält liv när Håkan Ericson presenterade truppen som skulle åka till U21-EM. Skälet var att Elfsborgs Victor Claesson inte fick en plats i truppen. Något som ledde till rätt hårda protester.
Naturligtvis mest från Elfsborgs-håll där Lasse Nilsson och tidigare anfallaren Fredrik Berglund gick hårt åt U21-landslagets förbundskapten. ”Bella” Berglund kallade Ericson en sopa och det var en hel del som inte förstod ratandet.
När Sverige vann straffläggningen i EM-finalen mot Portugal var det få som tänkte på Victor Claesson. Även om Lasse Nilsson var ett undantag så hade de flesta fokus på vinnarna som överträffat sig själva.
Likadant blir det i sommar om Sverige går fram starkt. Då kommer ingen fundera på Oscar Wendt, Jonas Olsson, Sam Larsson, Emil Salomonsson, Filip Helander, Abbe Khalili och andra spelare som många velat se i Hamréns trupp.
Resultaten styr allt. Anders Limpar har aldrig fått särskilt mycket gehör för sin besvikelse över VM-petningen i USA 1994. Till Limpars försvar så skötte han det snyggt och låg lågt under hela turneringen, men bronset fick alla att lägga det åt sidan.
Om däremot Sverige haltar ur EM på ett liknande vis som i Ukraina för fyra år sedan är det givet att ratade namn kommer att dyka upp i debatten. Då kommer folk att peka på Hamréns oförmåga att få med sig Oscar Wendt i landslaget.
När Erik Hamrén i onsdags kväll gick igenom de 23 namnen som ska åka till Frankrike var det en väntad skara. Det går att läsa förbundskaptenens tankar. Han har byggt på att en stomme som varit med och tagit Sverige till EM också ska få spela mästerskapet.
Ett givet problem för Hamrén är att han under de senaste åren ofta klagat på att svenska spelare inte har framträdande roller i klubbar i de stora ligorna. Just det klingar ihåligt när han ratar en av få givna svenskar i Premier League och en av Bundesligas bästa vänsterbackar.
Samtidigt är det en skillnad på hur man uppträder i klubblaget och i landslaget. Spelsystem kan variera, man kan tillhöra ett lag som för matcher eller tvärtom och man kan ha en tydligare roll i sitt klubblag än vad man får i landslaget.
Om jag tagit med någon av dem? Både Jonas Olsson och Oscar Wendt hade gått in i min EM-trupp. Olsson för att Sverige ska försvara sig mer och det passar honom. Wendt för att han hade kunnat vara en ytter som tagit plats längre fram i planen.
Att basera sin tro på vad en spelare gjorde i en landskamp hösten 2014 och peka på det när man tar ut honom låter konstigt. Däremot har Pontus Jansson uppenbarligen gått framåt på slutet, men säg det och tala inte om en landskamp för 18 månader sedan.
Är själv osäker på om en oturligt nattklubbsskadad Albin Ekdal som haft en tung säsong fylld av skador fått plats i min trupp. För när man chansar vill man chansa med en spelare i bra form och kanske på en plats där det är ont om konkurrens.
Däremot är det självklart att Hamrén ska gå på de spelare han tror på och formera dem till en trupp. De flesta reaktioner jag fått handlar om att det var en trött trupp. Ser det mer som att Hamrén faktiskt injicerat sex U21-hjältar från i fjol och en allsvensk skyttekung.
Den största vinsten finns nog i Erik Hamrén själv. Att han vet att det här är sista resan med gänget och att han därför inte behöver bry sig så förbannat. Förbundskaptenen ger ett mer avslappnat intryck när han bestämt sig för att sluta.
Allt handlar bara om att han kan få Zlatan Ibrahimovic och de andra att uppträda som mot Danmark. Då finns definitivt en möjlighet att döda allt snack om vilka spelare som inte fick följa med till EM i Frankrike. Annars lär Wendt o Co leva kvar i folks tankar.