Stark seger av Bajen
Nahir Besara på bänken och Gustav Ludwigsson utanför truppen. Två av lagets viktigaste spelare. Ändå 3-0 mot IFK Norrköping. Starkt. Men det var också marginaler på sin sida. För i den första halvleken kunde Jacob Ortmark ha gjort två mål (han borde absolut ha gjort ett efter att ha varit helt fri inne i straffområdet). Då stod det 0-0. Men andra halvlek blev en överkörning, och den som var bäst var Darijan Bojanic, som höll väldigt hög allsvensk nivå med två klassmål och att han styrde sitt lag. Efter tre raka matcher utan seger (mot Kalmar FF, MFF och AIK) var det viktigt för Bajen att studsa tillbaka, annars hade det gått att ställa frågan om den fina starten på allsvenskan kan ha berott på motståndet (segrar mot Helsingborg, Sundsvall, Mjällby, Degerfors och Sirius). Men när man vinner med 3-0 mot Norrköping som hade fyra raka segrar - då är det starkt.
Flera fina mål
1-0: Williot Swedbergs förarbete med fint spelsinne när han hittade Mohanad Jeahze som satte in bollen fint till Darijan Bojanic som tryckte upp den med vänstern i bortre krysset.
2-0: Bojanic med högern en bit utanför straffområdet, hårt upp i nättaket (gissar att Oscar Jansson ät självkritisk här).
3-0: Dennis Collander kom snyggt ur en situation mot Filip Dagerstål och hittade Astrit Selmani till höger, som skar in och tryckte in bollen högt upp i bortre krysset.
En mental smäll för Norrköping
Efter fyra raka segrar mot lag som IFK Norrköping på pappret ska besegra (Sundsvall, Värnamo, Helsingborg och Kalmar FF) så var det nu lite upp till bevis och en fingervisning om var man står. Ett test mot ett offensivt bra lag. Det är klart att det går att säga att tänk om Jacob Ortmark satt sitt friläge eller sin nick, eller om domaren blåst frispark på Jeppe Andersen innan 2-0 - men nu blev det inte så. Det blev 3-0 till Hammarby i en match där Norrköping skulle visa att man kunde ta poäng och stå upp. Men nu klappade man igenom helt.
Norrköpings bredd
Innan matchen mot Hammarby pratade Rikard Norling om att kontinuitet var en faktor till att hans lag hade tagit fyra raka segrar. Och kontinuitet i startelvan är något som IFK Norrköping verkligen har haft. Tidigare år har Norling inte varit rädd för att ändra och rotera i sina startelvor. Men skillnad nu. En inte allt för vågad gissning är att IFK-tränaren är den som har ändrat allra minst den här säsongen.
På nio matcher har ”Peking” bara gjort två förändringar, där en var ett måste.
I den tredje omgången, mot Djurgården, bänkades Ari Skulason och in från start kom Eman Markovic.
Och i den sjunde omgången, mot Helsingborg, var Jean Carlos De Brito avstängd och då fick Skulason starta.
Att det har blivit så få förändringar kan ha att göra med att Norling vill ha kontinuitet, men det kanske också ha att göra med att han anser att bredden är få svag. Det går också att titta på byten som har gjorts i matcherna, där många har kommit sent. Som i 5-1-segern mot Sundsvall, då två byten kom när det stod 5-0 och två till när det stod 5-1. I 2-0-segern mot Värnamo kom ett byte (Skulason in) i 68:e minuten, vid 1-0, sedan när det stod 2-0 så kom ett byte i 82:a minuten, ett i 88:e och ett i 89:e.
Att en tränare visar så tydligt att han litar på elva spelare, och det kanske går att säga tolv med Skulason, det ger ju så klart ett förtroende hos dem - men det blir en större utmaning i att hålla resten av truppen vid gott humör, speciellt om man inte vinner. Så det är klart att med fyra raka segrar så kan man motivera uttagningar med att man inte vill ändra på vinnande lag. Men det blir inte lika enkelt om det inte blir tre poäng.
Piggt inhopp och en räddare
Det pigga inhoppet stod Dennis Collander för. Han satte avtryck under sina 20 minuter på plan. Snabb i tanke och fötter. Innan 3-0 tog han sig snyggt, i ett pressat läge, förbi Dagerstål, och kort senare bjöd han på en fin tvåfotare. Det var ett inhopp som lovade gott.
Räddaren var Oliver Dovin. Han tog ett friläge av Ortmark och stängde också igen på en lurig frispark från Jonathan Levi.