Vindheim före Eric Larsson gav supermatch
Att Rasmus Bengtsson, Arnor Traustason, och Markus Rosenberg var bänkspelare på grund av småskador/brist på hundraprocentighet kunde man förstå, men Andreas Vindheim före Eric Larsson kan definieras som en småöverraskning.
Larsson är dock som mest ett litet kliv före Vindheim, och Larsson hade dessutom en mindre sjukdom i veckan. Därför blev valet enkelt enligt Magnus Pehrsson, som nämnde att Vindheim har varit för bra 2018 för att inte få mycket speltid i gruppspelet. Vindheim klev idag upp på sin höga nivå, vilket inte alltid är en garanti, och med bland annat fin assist till 1-0 och 2-0, pressruscher, och allmänt bra ytutnyttjande. Med undantag för Anton Tinnerholms vansinnesmatch mot Elfsborg, hur många bättre matcher har MFF:s högerbackar gjort det senaste året?
Malmö FF användning av ytterzonerna var avgörande
Det var inte bara Vindheim som lyckades ute från kanterna. Pehrsson hade redan inför matchen pratat om ett riktigt centrerat BP, som utgick från en 4-3-3. MFF kunde ha haft ledningen ett par gånger om redan i de första minuterna när de kom runt för inlägg, och det anfallssättet gav även 1-0 och 2-0. Enligt Pehrsson efter matchen var det en tydlig del i matchplanen. BP flyttade ofta över alla spelare till kanten där bollen var, och då slog MFF inlägg mot bortre delen, vilket de hade övat mycket på i veckan. Med andra ord lite av en träningsplans- och taktikvinst.
Malmö IP:s hårda och dåliga konstgräs som att spela ”en och en halv match”
Jag gillade matchbilden i MFF-BP. Det var så snabbt spel och det var ofta genuint rolig fotbollsmatch. Problemet är väl dock att varken spelarna eller ledarna gillar det specifika underlaget, det är för utslitet.
Jeremejeff nämnde att man måste göra förändringar i hur man hanterar bollen, och för Vindheim kändes det som att ”spela en och en halv match” efter 90 minuter då det sliter så mycket på kroppen. Franz Brorsson gick också av med smärta i baksida lår, där det är oklar prognos, och Carlos Strandberg fick kramp. Hade det skett på en bättre plan?
Rätt bra årsstart av BP
Brommapojkarna verkade aldrig nära att kunna göra något stort mot MFF. De hade en fin spelidé, men brast i viktiga försvarsdelar och behövde vara ännu mer utnyttjande av de situationer som de kom till. Men. Det var också Luis Pimentas första förlust (efter åtta matcher), och BP har visat att de har några spelare som kan flyga om de kommer in i säsongen rätt. Mycket av centrallinjen ser ut att kunna fungera mot allsvenskt motstånd och truppen är ganska välfylld med möjliga alternativ.
Koncentreras eller förbättras MFF:s poängproduktion?
Förra året hade Malmö FF en ”många spelare som gör helt okej med poäng”-säsong. Det saknades spelare som avgjorde match efter match. Det var istället tolv-tretton spelare som kunde avgöra fotbollsmatcher, utan att göra det frekvent.
Den här försäsongen har dock fokuset flyttats till anfallarna. Tolv av 16 mål har gjorts av anfallarna i år, och då gjordes två av icke-anfallsmålen i den mer U21-liknande matchen mot Roskilde där det helt saknades senioranfallare. Förra året hade MFF problem att ens få en anfallare som gjorde tio mål (Jo Inge Berget lyckades, i sista omgången), men anfallarna i år är i bättre form, har högre kvalitet, och sätts i bättre lägen. Kan det bli tre tiomålsskyttar i år? Och går det att ha det utan att få bort det även mer spridda poänggörandet?