Det är tre år sedan IFK Norrköping, mot alla odds, vann. Peking säkrade förstaplatsen i den allra sista omgången av allsvenskan mot Malmö och det var med flera spelare från "stan" i laget. David Mitov Nilsson stod i mål, Linus Wahlqvist spelade högerback, Alexander Fransson startade på mittfältet och Christoffer Nyman tog plats i anfallet. Dessutom satt Christopher Telo, Gentrit Citaku och Tesfaldet Tekie på bänken. Alla de är på något sätt fostrade i IFK Norrköping.
Förutom de var truppen kryddad med bland annat Emir Kujovic, Arnor Traustasson och de två trotjänarna Andreas Johansson samt Daniel Sjölund.
Mycket har hänt sedan dess och när IFK Norrköping ställs mot Häcken på så är det inte särskilt många spelare från guldlaget 2015 kvar. Visserligen är Andreas Johansson fortfarande bofast i mittlåset, Alexander Fransson är gjuten på mittfältet och Daniel Sjölund har en roll i truppen, även om hans speltid varit knapp under säsongen.
Just Alexander Fransson kom tillbaka till Peking i somras. Utlandsäventyret i Schweiz blev inte riktigt som han tänkt sig. Han slog aldrig riktigt igenom och på slutet tappade han dessutom lusten till att spela fotboll.
- Jag hade en bra start i Basel, men sedan är det mycket man inte kan påverka. Vi fick en ny tränare- president, sportchef och allting. Så det är inte så konstigt att de ville spela med sina spelare och då fick man sitta vid sidan om. När man kom in och spelade så tyckte jag att det gick bra, men det var väl poängen som saknades. De brukar ju komma vartefter när man får mer kontinuitet i sitt spel, säger Fransson till Fotbollskanalen och fortsätter:
- Men jag trivdes bra med både klubben och socialt. Det är tråkigt att det blev som det blev, men samtidigt ångrar jag ingenting.
När han ser tillbaka på tiden i Schweiz så är det ingenting han vill ha ogjort. Fransson tycker att han blev bättre som spelare och att han utvecklades i positiv bemärkelse.
- Jag gick framåt i allting och utvecklade det mesta. Men ska man trycka på någonting så är det min defensiv som blivit bättre. Samtidigt har man blivit mer fysiskt stark och man har spelat ett par i Europa där man fått större erfarenhet. Jag känner att jag utvecklats på alla plan.
Innan han vände hem till Norrköping så var det en del tankar som snurrade i huvudet. Han funderade på om det var rätt. Men med facit i hand tycker han att det var ett bra beslut.
- Man hade lite tankar om det var rätt läge eller inte, men samtidigt kände jag att jag måste få spela och få tillbaka glädjen till fotbollen och motivationen. Till slut kändes det bra att få komma hem och börja om. Jag tycker att jag fått ut de sakerna som jag sökte. Nu njuter jag av att spela fotboll igen.
Nu har han chansen att vinna guld med IFK Norrköping - igen, även om mycket hänger på hur AIK presterar mot Kalmar FF. Om det var det han tänkte sig i januari i år? Kanske.
- Det är svårt att säga. Men när jag kom tillbaks låg IFK på en bra placering och jag hade en känsla av att vi skulle vara med hela vägen. Jag tycker att vi ska sikta på det nästa år också, säger Fransson och fortsätter:
- Det är fantastiskt kul att man har chansen igen, speciellt när man inte varit med hela säsongen. Det är det man krigar för varje säsong - att vara med i slutändan och kriga om medaljer och guld. Guld är det som alla drömmer om, men det är få som får chansen att spela om det.
Mot Häcken är han en av de få som har chansen att vinna guld igen.