Det var i början på november. Örjans Vall i Halmstad liknade närmast en leråker – och på spel stod ett SM-guld.
I pole position satt Kalmar FF, klubben som under 98 års existens aldrig fått lyfta bucklan, hade saken i egna händer inför den avslutande omgången; en poäng räckte för att hålla Elfsborg bakom sig, för smålänningarna
Över 50 bussar hade tagit sig från öst- över till västkusten för att se sina röda bröder bestående av en härlig mix av tre bröder Elm och ett gäng brasilianare i laget spela hem guldet.
Och det gick vägen. Patrik Ingelsten ordnade 2-2 i den 87:e matchminuten – och därefter är det mesta en lucka för målvakten Petter Wastå
- När själv slutsignalen går, vad som händer därifrån och hur jag tar mig från mitt mål upp till mittcirkeln – det har jag ingen aning om. Det var folk överallt som kom in. Det var euforiskt, säger han.
Firandet började som brukligt direkt efteråt inne i omklädningsrummet. Men trots att laget för första gången på 98 år tagit SM-guld bad den dåvarande tränaren, till allas förskräckelse, om en viss återhållsamhet vid firandet:
- När vi stod i omklädningsrummet efter på Örjans Vall, alla firar och dricker öl, så reser sig Nanne upp och med sin irriterade och vuxna ton säger han "Nu firar vi med värdighet". Alla stod bara och tittade på honom; vafan vi hade ju precis vunnit SM-guld.
Partyt fortsatte senare i bussen på väg hem – innan stadens brandkår eskorterade laget in till stadens torg. Väl där mötte tusentals kalmariter upp för att hylla sina hjältar:
- Att fira ett SM-guld var ju första gången för alla i Kalmar stad också. I vår, förhållandevis lilla stad, så var det ju en fantastiskt stor händelse så klart. Det var ju inte bara den dagen som det firades utan det var ju hela veckan efteråt som var en enda lång hyllning.
Vad var det som gjorde att ni vann det året?
- Framförallt så var det ett lagbygge där det inte var en tillfällighet att den och den spelaren råkade vara där. Sedan tror jag det passade väldigt bra med den typen av spelare, dels brassarna, jag tänker på Cesar som exempel: Han kom hit som en ganska blyg brasse som växte in i rollen och blev en riktig kvalitetsspelare. Men han visste egentligen inte om så mycket annat, om några divalater, utan han var fostrad hos oss.
- Bröderna Elm, de kommer från skogen, de är här ifrån och de är fortfarande inga "stjärnor" om man nu pratar om divafasoner. Om det är några som står med båda fötterna på jorden så är det de tre bröderna. Det passade in i vårt sätt; att underkasta sig laget.
Vad har det betytt för din och Kalmar FF:s del?
- För mig personligen vet jag inte riktigt. Det är en merit som man kan sätta på sitt CV, sedan har det väl inte lett till någonting annat. Framför allt är det ju minnet av att fått uppleva det.
- För Kalmar FF:s del har det betytt desto mer. Det är inte säkert att vi haft en ny arena om vi inte tagit SM-guld, det gamla klassiska kalmaritiska "Det gaur inte" fick sig också en ganska rejäl snyting på näsan. Vi visade verkligen att det gick. Hade någon sagt i slutet på nittiotalet när vi spelade i division två att vi skulle vinna SM-guld om tio år så hade de sytt in en på mentalsjukhus. Så att den resen vi gjorde från 97- 2008 – det är ett eget kapitel i Kalmar FF:s historia.