Henrik Rydström befinner sig på Eleda Stadion för ett kortare besök. Uppdraget i Malmö FF börjar nästa torsdag, och till dess ska 46-åringen träffa spelare och ledare såväl som att sitta ner med media.
Efter över 800 matcher för Kalmar FF under spelarkarriären blev det 2,5 säsong som A-lagstränare under två sejourer i KFF, där den första föregicks av uppdrag i klubbens akademi. Rydström ser fram mot att flytta söderut längs E22:an, till mångfaldens Malmö som han prisar.
Hur är det att lämna tryggheten i Kalmar för en helt ny miljö?
- Än så länge så jäkla härligt. Det betyder inte att jag inte trivdes i Kalmar - det var en fantastiskt bra miljö. Det gick några dagar efter den sista matchen och jag kände att vi var redo för en ny situation. Att komma in här - det är alltid intressant som människa att komma in i miljöer där det är nya ögon. Man får möjligheten kanske till att faktiskt skapa en ny bild som jag kanske vill att de ska ha av mig. Det är det som är möjligheten här.
Du har varit i medias rampljus tidigare. Men får du en helt annan inflytandeposition nu, i egenskap av Malmö FF:s tränare?
- Ja, men det har jag märkt. Om man säger så här: Helt plötsligt är de som knyter kontakt till ett fotbollsnätverk kanske inte Grimsås tränare nu, utan det är en som jobbar i Ajax organisation. Det blir den typen av kontakter. Jag var och tittade när min äldsta dotter spelade en inomhusturnering i Emmaboda inne i Småland. “Kidsen” ville bara prata och ta bilder för att Malmös tränare var där, det får man bara förhålla sig till. Jag förstår att det blir en helt annan tyngd och att det kommer ett ännu större ansvar egentligen.
Hur känner du för det inflytandet du eventuellt får då?
- Det hoppas jag att jag och vi kan leva upp till. Det blir så högtravande nu, men jag vill att svensk fotboll ska bli bättre också. Jag vet att Norling (Rikard) och jag sa efter någon match förra året att det var en bra match när vi mötte Norrköping, bra för svensk fotboll. Det kan låta jävligt förmätet och högtravande. Jag menar inte att andra inte är bra för svensk fotboll. Men med de musklerna som Malmö har, hur kan vi våga testa saker och vara ledande på hur vi spelar fotboll? Med det tycker jag att det kommer ett ansvar. Men sedan brottas man med att man måste se till att vi vinner hela tiden. Det kortsiktiga kontra det långsiktiga, omedelbart kontra lite längre bort. Om jag då använder de stora orden känner jag ett ansvar för svensk fotboll.
För Rydström blir det viktigaste till en början att bygga relationer med spelarna och tränarna. Samtalen med sportdirektören Daniel Andersson och sportchefen Andreas Georgson gällande truppbygget 2023, där många A-lagskontrakt går ut, är inledda.
Under konsultationen med de sportsligt ansvariga kan Rydström behöva ta tuffa beslut direkt, om han känner att en spelare inte är värd att satsas vidare på. Rörande de besluten kallar han läget för både tufft och enkelt, och ser istället en fördel med att kunna ha inflytande i dessa frågor nu snarare än när transferfönstret öppnat i januari.
- Jag vet att det kanske finns en bild av att jag haft en oinskränkt makt i Kalmar FF - så är det inte. Daniel och Andreas är experter på det de gör, då ska de vara det. Sedan lyssnar de. Säger jag att “vi behöver något där” så är det inget de bara slår ifrån sig. Det var också en viktig bit i att jag tackade ja till det här, att det är ett samarbete. Jag tycker att en viktig del för mig är att lita på dem som jag har runt omkring mig, de jag har i staben. Vi får se hur den ser ut när vi börjar i januari. Jonnie Fedel är bäst på att träna målvakter och det vore förmätet av mig om jag började träna målvakterna, eller om jag sa till Daniel att “fan, så här ska du göra i kontraktssituationer”. Det gör jag inte, säger Henrik Rydström.
Tränaren poängterar att han är bra på att släppa kontrollen och inte har något behov av att bestämma allting i en klubb. Rydström är bara nitisk när det gäller träningsdelen, men får i MFF avlastning av Sveriges förmodligen största analysstab exempelvis.
I hans tidigare klubbar Kalmar och Sirius har mannen från Blekinge använt sig av 4-3-3- och 3-4-3-formationer, men angreppssätt och spelprinciper är mer centrala än själva formationen. Det viktiga för spelarna är att förhålla sig till något - och att ha mycket av bollinnehavet.
Rydström säger dock att han kan komma och upptäcka nya saker som bryter mot rådande principer hos honom.
- Min nyfikenhet och att våga testa, det är det jag hoppas att jag kan bibehålla hela tiden. Jag förstår att det är en helt annan kontext här, där du lätt blir jävligt försiktig och rädd. Eller rädd, man gör något som man vet funkar till tre femtedelar, och det får räcka. Istället för att tänka att det kan ge oss fyra femtedelar - men det kan också ge oss två bara. Det har gjort att jag hela tiden adderat lager i mitt sätt att träna och förbereda laget, att jag har vågat dem sakerna. Ju längre du håller på desto mer vet du att vissa saker funkar och man är bekväm med dem, säger Rydström.
Han gav ett smakprov på hans taktiska vision under MFF-presentationen för en vecka sedan, med meningen: “Andra tror att jag bara är en professor och ett vackert spel. Det är så långt ifrån sanningen som man kan komma”.
Rydström skrattar när Fotbollskanalen reciterar den.
Kan du utveckla det?
- Djupt inne i mig själv har jag aldrig fått... När jag spelade själv handlade det bara om att vinna. Vi rättfärdigade allt med ett “fan, vi vann ju”. På tiden slog vi Hammarby med Tony Gustavsson som tränare, de klagade på att gräset var för högt. Vi slog Djurgården och Johan Arneng tyckte att vi var en fara för svensk fotboll. Allt det var som poesi för oss, och för mig har det bara handlat om sätt att vinna. Sedan som tränare var jag tvungen att bryta med det och då blev hur vi spelar viktigt. För det är lite själsdödande att bara söka segrar. Det kände jag själv, för du vill njuta av sättet du spelar på. Och då har jag gått från att jag kanske överdrev det i U17 till U19 och första seniorlaget, till att jag tycker att jag varit rätt pragmatisk i år med Kalmar FF.
- Jag har försökt att hitta ett sätt som gynnar oss och ta så mycket poäng vi kan med den truppen vi har, så jag har blivit bättre på att förena de två. Jag är inte längre den som känner att “vi hade bollen i x antal procent", men förlorade med 0-2. Däremot, om vi skapade sju klara målchanser men bommade dem, hade otur och släppte in något - med en sådan prestation igen vinner vi nästa match. Jag är en cynisk jävel som också vill att livet ska vara vackert.
Dina största ideologdagar är några år bak då?
- Ja, det skulle jag nog säga. Jag är rätt lite fixerad vid att måste något vara så här.
Som spelare lämnade han aldrig Sverige för ett proffsäventyr. Rydströms föregångare på tränarjobbet i Malmö - Jon Dahl Tomasson, Uwe Rösler och Milos Milojevic - gick vidare till klubbar som Blackburn, Fortuna Düsseldorf och Röda Stjärnan i respektive ordning.
Själv ser MFF:s senaste huvudtränare inte nödvändigtvis jobbet som en språngbräda ut i Europa. Rydström vill hellre att de runt omkring honom ska känna hans närvaro.
- Jag är noll karriärlysten. Vi sitter här framför en bild från Champions League-tiden, det är det som jag drivs av, att kunna närma sig den typen av lag. Sedan är det rätt mycket jobb att göra så klart, men att vi skapar ett Malmö som människorna i staden är stolta över. Vad det leder till sedan - jag kan säga som så att om någon sagt i januari att jag kommer göra det här nästa år i januari, då hade jag sagt: “Äej, aldrig i livet”. Jag hoppas att jag får verka här ett bra tag ihop med dem, för jag ser en sådan potential här, säger Rydström.
Är det ödmjukhet eller bara en vilja att leva i nuet?
- Ja, men jag tror att det kanske är en liten överlevnadsmekanism i den här branschen, att värdesätta här och nu. Det är så lätt att rusa iväg och tänka att man ska hit och sedan dit. Då mår du inte bra. Jag är också rädd att jag tar dåliga beslut då istället för att njuta här och nu. Vi ska spela så jävla bra fotboll som vi kan. Det behöver inte vara mer komplicerat än så egentligen.
Rydström vet att Malmö FF:s huvudtränare, av olika skäl, sällan stannar eller får fler än två år på posten. Men efter årets sjundeplats - fem poäng bakom Kalmar bland annat - tror Rydström att tålamodet från MFF-ledningen kan vara större när laget måste ta ödmjuka omtag till nästa säsong.
- Det är realiteten (tränarkarusellen). Men när jag pratar med Malmö och de i styrelsen så finns det någon tanke att de också behöver någon form av kontinuitet. Tittar man på vad en framgångsfaktor är så är kontinuitet en sådan. Kontinuitet i en central linje, på tränarsidan, ledarsidan. När jag pratat med de i staben som varit här så är det svårt att prestera när det byts hela tiden. Förhoppningsvis är det ett incitament till att ha en någorlunda långsiktighet. Det betyder inte att vi tänker vinna matcher först senare, utan vi vill vinna matcher från dag ett, säger Rydström.
På MFF-bänken finns en konstant i form av redan nämnde Jonnie Fedel, som varit klubbens målvaktstränare i snart 16 år. Den 56-årige malmöiten hamnade i blickfånget under MFF:s guldmatch mot Sirius 2020, när han och Rydström riktade verbala salvor mot varandra framför ett ekande tomt Eleda Stadion.
- Det var under pandemin och vi var värdelösa, och Laorent Shabani hade ett gult kort och gick in lite fult. Och Jonnie, med all rätt, flög upp och ville ha honom utvisad. Jag insåg att jag var tvungen att försöka få till en munhuggning med Jonnie så att domarna skulle fokusera på oss och glömma bort att det faktiskt var en ful tackling (skratt). Jag tog en chansning, sedan när Jonnie var på väg upp från sin stol kände jag att: "Oh, det var en dum chansning", säger Rydström.
- Vi har efter det försonats och vi har en deal nu. Han tar alla utbrott på domarna nästa år, så det är skönt. Han kommer få alla gula kort så klarar jag mig.
Intervjun närmar sig sitt slut men bilden av MFF-tränarens fotboll känns inte fullständig. Bland Rydströms många strängar på lyran ryms en bakgrund som musikjournalist, och han får svara på vilket band eller artist som bäst beskriver hans spelidé:
- Jag vill att vi ska spela lite som de bästa artisterna, när de går upp på scenen. Jag var och recenserade Moneybrother precis när han slog igenom, på Rasslebygdsfestivalen utanför Emmaboda, 2002 eller 2003. Det var tolv personer en jävla kväll i Emmaboda, han gick upp - och bara blåste oss tolv som stod där av ängen. Eller Håkan Hellström i sin början när jag såg honom i Oskarshamns ishall ‘02. Det var knappt 500 personer och han bara blåste oss. Den typen, att vi bara krämar ur allting, avslutar Henrik Rydström.