Svensk fotbolls väg framåt var temat för debatten på den allsvenska upptaktsträffen i tisdags. Det var då som Lars-Christer Olsson, ordförande för föreningen Svensk Elitfotboll (Sef, en intresseorganisation för klubbarna i allsvenskan och superettan), menade att spelare med utgående kontrakt - som kan lämna klubbar gratis som Bosmanfall - skulle nekas speltid i både klubb och landslag.
Spelarfacket svarade omgående med häftig kritik av uttalandet och Magnus Erlingmark sa dessutom till fotbollskanalen.se att Lars-Christer Olssons förslag stred mot arbetsrätten:
- Att stänga av spelare för att de inte tecknar nytt avtal, är för det första helt regelvidrigt och skulle aldrig hålla i en skiljenämnd. Sen så har vi haft bosman i Europa sedan 1990-talet. Det är något man måste lära sig att leva med. Det måste finnas andra vägar att komma fram och motivera spelare att stanna än med hot, sa han.
När fotbollskanalen.se återigen kontaktar Lars-Christer Olsson står han fast vid sitt utspel.
- Han måste ha missuppfattat mig. Det ligger inget olagligt i det här. Jag menar att spelare och klubbar måste komma överens, att man har ett gemensamt ansvar för vad man sysslar med. Det är vad jag försökt uttrycka, säger han.
- Jag förstår Erlingmarks synpunkter men jag tror att det beror på att han inte riktigt begripit vad jag menar. Jag tror absolut att man skulle kunna komma fram till en överenskommelse i den här riktningen om vi skulle sätta oss och diskutera mellan spelarföreningen som representerar klubbarna och spelarföreningen som representerar spelarna.
Tror du att man kommer att komma fram till någon sådan överenskommelse inom en överskådlig framtid?
- Nej. Eller, det vet jag egentligen inte. Men det måste diskuteras eftersom det är nu att klubbarna får ett problem i sin talangutveckling.
Olsson menar att kritiken inte får honom att omvärdera sin ställning.
- Jag har fortfarande samma uppfattning. Jag förstår att de reagerar, men jag menar att principerna ska hänga ihop. Sätter man sig i en styrelse i en fotbollsförening så ställer man en trupp till förfogande för en tränare. Då har man en massa investeringar i spelartruppen. Bland annat att man organiserar akademier i sina klubbar, investerar i spelarutveckling och så vidare. Sedan får man ett utbyte av att spelarna står för underhållningen så att föreningen blir attraktiv för medlemmar och även för andra. I det samspelet har man ett gemensamt ansvar som jag tycker att man bör hantera bättre än vad man gör nu.
Hur långt tycker du en klubb ska kunna gå i sina påtryckningar?
- Man behöver inte gå så långt för det är inte en fråga om en påtryckning. Det är en logisk konsekvens som gäller vilken arbetsgivare som helst. Om man till exempel har en ingenjörsfirma och en anställd säger upp sig med sex månaders uppsägningstid så sätter man såklart inte den personen på ett projekt som ska drivas under de kommande tre, fyra åren. Samma resonemang gäller här.
Det synsättet är ju inte applicerbart på landslagsspel och ditt utspel på allsvenska upptaktsträffen gällde ju att ungdomslandslagen inte ska ta ut spelare som ska gå som Bosman. Varför ska landslaget ta hänsyn till klubbarna?
- Det har ju ingen betydelse för seniorlandslag. Där spelar det ingen roll. I ungdomslandslagen däremot säger vi att ett av de viktigaste uppdragen är att skapa talanger, både för landslag och för elitfotbollen. Då måste man ta hänsyn till att investeringen som klubbarna gör i unga spelare måste premieras. Så att de spelarna som ingår i ungdomsverksamheten på ett långsiktigt sätt ska få möjlighet att spela landslagsspel. Jag tycker att det hänger ihop.
Gäller det även spelare som går som Bosman från en svensk klubb till en annan, då en specifik klubb förlorar sin investering men där den ändå finns kvar inom svensk fotboll?
- Det är klart att det är mindre problematiskt om han fortsatt ingår i den svenska satsningen men det vet man ju inte förrän spelaren har bestämt sig.