2010 blir ett intressant år.
Har spelarna från andra ligor gjort avtryck hos sina lagkamrater och bidragit till att utveckla andra sidor av spelet som inte betecknas som "svenskt", eller har de tagit med sitt kunnande tillbaka hem och själva lagt till kompetens som de förvärvat i sina svenska klubbar?
Klubbtränarna i Damallsvenskan har högt anseende i internationell jämförelse.
Importen av spelare pekar på att bli väsentligt mindre nästa år. Damallsvenskans klubbar måste skära i sin ekonomi p g a lågkonjunkturen och som om det inte räckte kryddar staten med nya skärpta skatteregler för utländska spelare. Med rätta reagerar idrottsrörelsen och Svenska Fotbollförbundet i spetsen.
Klubbarna har fått svettas i år för att inte behöva redovisa negativt eget kapital och riskera sina elitlicenser. De tvingas nu sänka taken för spelarersättningar. Därmed är pendeln på väg tillbaka att satsa på spelare från egen ungdomsverksamhet. Det får ta ett par år och under den tiden tillåter man sig att sänka målsättningen om högre placeringar i tabellen.
Det är litet uppblåst att tala om att Damallsvenskan tappar "profiler" med vilket egentligen menas att seriens exponeringsvärde därmed minskar. Marta är enda spelaren som bevisligen dragit extrapublik möjligen även Hanna Ljungberg.
Spelarna som blir proffs i den amerikanska WPS-ligan lämnar luckor i några laguppställningar, men dessa kommer naturligtvis att fyllas av dem som fått sitta på bänken. Skulle inte förvåna om just bland dem någon kliver fram och blir ett rubriknamn och rent av "profil" efter några omgångar i vår.
Både D21/23-landslaget och F19 hyser spelare som står på randen till genombrott, kanske även får chans i damlandslaget om Thomas Dennerby inte har låst sig för alla USA-proffsen. Som alltid när förändringar förestår: Se möjligheter inte svårigheter!
Kommentar: Thorsten Frennstedt