I en annan roll, med ett helt nytt synsätt på fotbollen men framför allt — redo att ge den stöttande hand som inte fanns då.
Om ett par timmar ska hon ta flyget upp till Umeå. Det är mellan där och Stockholm Tina Nordlund ska dela tiden i alla fall till en början. I Stockholm finns arbetet med den egna yogastudion och föreläsningar. I Umeå det nya jobbet som assisterande tränare för hennes gamla klubb, Umeå IK.
Det ena gav också möjlighet till det andra.
- Jag hade haft en bild av assisterande tränare och hur man gör, att det är någon som flyttade koner på träning, blir arg och skäller på domaren från sidlinjen. Det är inte jag, säger hon.
- Jag ska i stället ge spelarna verktygen som gör att de kan hantera jobbiga situationer och få ökad självkänsla. Det ska få en balans och må bra.
Få om någon vet betydelsen av det inom elitidrotten. Om Tina Nordlund skulle rita upp en livskurva finns den självklara toppen med framgångarna i början av 2000-talet: Diamantbollenvinnare, SM-guld med Umeå och EM-silvret i Tyskland.
Sedan det totalt motsatta, anorexin, hur hon gick in i väggen och som hon själv, säger: "inte hade några val och inte kunde fly längre".
- Jag trodde sömnproblem och oro var en del av vardagen. Nu har jag haft en välbehövlig distans från fotbollen. Jag har knappt sett någon fotboll alls under de här åren.
Yogan blev en stor hjälp i arbetet att ta tag i sitt liv. Det är också den hon introducerat för spelarna i Umeå. Tanken är att yoga ska bli en naturlig del i träning även om hon själv inte blev helfrälst från första början.
- Jag tyckte det kändes tråkigt, jag kände mig stel och tänkte: "när ska vi börja svettas och ta tag i det?". Men tanken är att det ska vara enkla övningar, inte stå på ett ben och slå knut på sig själv, att man skapar balans mellan vila och aktivitet på planen. Det psykiska och fysiska hänger ihop, att spelarna sedan blir smidiga, det får man på köpet.
För egen del, hur är det att vara tillbaka inom fotbollen som gett mycket gott men också är förknippat med en svår tid?
- Det är blandade känslor men bara att sätta på sig ett par fotbollsskor igen väcker härliga minnen även om det känns väldigt länge sedan. Det känns som ett helt annat liv.
Kraven och prestationsångesten blev ett problem för dig. Hur känner du inför att inta rollen som tränare där man krasst blir ytterst ansvarig för resultaten?
- Jag kan inte säga att man är helt fri från prestationsångest men jag har lärt mig hantera det. Sedan ser jag på framgång på ett annat sätt nu. Det är när spelarna har roligt och tar hand om sig. Sedan om resultaten inte kommer så kan det bli frustration men då gäller det att påminna om att vi jobbar långsiktigt.
Om du hoppat på jobbet i Umeå för ett par år sedan hade ni varit givna guldfavoriter. Nu snackas det väldigt lite om UIK?
- Jag ser det som en utmaning, ungefär som ett företag där det gått uppåt men det slutar folk och behövs förändring. Det är mycket nytt i Umeå men det behövs också.
Hur mår du i dag?
- Jag kanske inte hjular fram av lycka varje dag men jag känner att livet är härligt.
TT