PFA Awards i Premier League
Årets säsongsavslutning i Premier League kommer att bli något utöver det vanliga. Manchester City, som har Tottenham och United i de nästkommande två omgångarna, har titeln i sina egna händer. Suveräna Liverpool, som noterats för endast en förlust, får således sätta sitt hopp till att fotbollsgudarna sympatiserar med färgstarka tyskar och inte grusar drömmarna om en första ligatiteln på snart tre årtionden.
Förra året utsåg spelarfacket Mohamed Salah till “Årets spelare”. Nyförvärvet från Serie A noterades för 43 poäng (32+11) på 36 matcher - otvivelaktigen en av den engelska ligafotbollens mest imponerande bedrifter i modern tid - i ett Liverpool som slutade 25 poäng bakom ligavinnarna.
Spelarfacket har gjort det till en vana att inte stirra sig blind på ligatitlar - KDB 2017/18 - utan snarare på vem som varit den enskilt viktigaste spelaren, en sorts MVP. Det kan förklara utnämningen av Robin van Persie, som i sin avslutande säsong sköt Arsenal till Champions League, och varför Gareth Bale tog storslam säsongen därefter.
Det är enligt mig oförklarligt att priset delas ut innan säsongen är över. Det hade väl kunnat berättigas av traditionella skäl eller om det fanns en koppling till ett specifikt datum, men så är inte fallet: tidigare hölls den årliga galan i februari, vilket innebär att flytten till slutet av april är ett aktivt val. Enligt mig blir prisets tillkortakommanden särskilt tydliga i år.
Så, vilka spelare har spelat till sig en plats på PFA:s lista?
Enligt samstämmiga uppgifter står det mellan Virgil van Dijk, som med sin blotta närvaro varit ledande i ett Liverpool som gör sin bästa säsong på länge, och Raheem Sterlingsom med sina 28 poäng på 27 matcher varit Citys bästa spelare. Men det finns likväl en drös spelare som varit tillräckligt bra för att vara med i diskussionen.
Från Liverpool bör Andrew Robertsonoch åtminstone en från anfallstrion - Mané, Firmino, Salah- finnas med. Visst bör väl ändå Fernandinhogöra Sterling sällskap på den slutgiltiga listan? Ofta känns det även som att Eden Hazardssäsong i ett under längre perioder dysfunktionellt Chelsea hamnat i skymundan, sina 28 poäng (16+12) till trots.
Bubblare:Luke Shaw, TAA, Bernardo Silva, Sergio Agüero, Aymeric Laporte, N’Golo Kanté, Heung min-Son, Alexandre Lacazette, Ben Foster, återstående spelare från Liverpools anfallstrio.
Någon som jag har glömt? Vem förtjänar att vinna?
Tar Nelson och Mount plats nästa säsong?
Det känns som att Arsenal-fansen alltid har ett par, tre akademispelare som de menar kommer att erövra den engelska fotbollen. Vi kommer nog alla ihåg Fran Mérida, passningsgeniet; Henri Lansbury, Cesc Fábregas framtida parhäst; och Chuks Aneke, han som tycktes oförmögen att missa mål.
Det kanske beror på att man lyckas oftare än många andra som gör att förväntningarna även är satta därefter. I dagens Arsenal återfinns Alex Iwobi, Ainsley Maitland-Niles, Eddie Nketiah, Hector Bellerin och Joe Willock. Till nästa säsong ser den listan ut att bli ännu längre.
Reiss Nelson, 19, gjorde 16 seniormatcher för Arsenal under fjolåret, men kände kanske att Unai Emery inte skulle ha råd att chansa med unga talanger. Han bestämde sig därför för att krita på ett långtidskontrakt med klubben för att sedan gå på lån till Hoffenheim. Det har visat sig vara ett smart drag för Nelson, som fått speltid i Bundesliga och i Champions League. I helgen gjorde han sitt sjunde ligamål från sin kantplats, som om det inte vore för jämnårige Jadon Sanchos otroliga framfart skulle blivit en större grej. Han blev därmed Hoffenheims yngste spelare genom tiderna att nå den notering - men även Arsenals tredje bästa målskytt i ligaspelet den här säsongen.
Frågan är hur Nelson ser på sina framtida roll i Arsenal, som sägs vara intresserat av Lilles succéspelare Nicolas Pépé, och om han accepterar att inleda nästa säsong på bänken?
Frågetecknet appliceras även på Mason Mount, född 1999, Chelsea-mittfältaren som tillbringat årets säsong på lån i Frank Lampards Derby. Engelsmannen spås en lysande framtid och har redan noterats för tolv poäng i Championship. Det är ett imponerande facit.
Det hade förvånat mig om Mount skulle bli alltför besviken om Chelseas transferförbud står fast och att klubben tvingas se över och inventera, snarare än att fylla på med etablerade namn utifrån.
Back to Back - Pochettino 1–0 Pep
Herregud. Veckans böljande returmöte på Eastlands kommer att gå till historien som en av Champions Leagues mest sevärda och nervkittlande. Pep Guardiola vann slaget, men Mauricio Pochettino kriget. Att Tottenham lyckades hålla tätt i hemmamötet, och sen göra tre mål på bortaplan är imponerande. Pochettinos gärning blir särskilt tydlig då han, med en skadeskjuten spelartrupp och utan spelare som Harry Kane och Eric Dier, lyckas med det som de flesta andra misslyckats att göra. Typ Guardiola.
Vid lunchtid på lördag går lagen upp i ringen för tredje gången på elva dagar. Likt onsdagens returmöte är det Manchester som har hemmaplansfördel. Det blir då intressant att se vad tränarna har skruvat på för att använda det täta matchandet till sin fördel.
För Citys del gäller det att fortsätta utnyttja Tottenhams direkt svaga ytterbackar. Vad hände med den Kieran Trippier, som på mindre än ett år gått från att storspela i VM till att vara en säkerhetsrisk? Samma sak gäller Danny Rose, som för ett par år sedan ryktades vara nära en flytt till Manchester för motsvarande en halv miljard kronor. Kanske får Ben Davies chansen.
Sen kommer mycket handla om kampen om mittfältet. Som City bör vinna. Tottenham har flera tunga avbräck, samtidigt som Kevin De Bruyne och Fernandinho ska vara redo att starta. Hur tänker Pochettino formera sitt lag? Går Fernardo Llorente in från start för att erbjuda en utpräglad uppspelspunkt?
Vem plockar Babel?
Ryan Babel, 32 år numera, kan bli ett av sommarens kap. Det känns främmande att skriva den raden. Efter ett par tunga år i Liverpool studsade “nästa Henry” mellan flera tunga institutioner inom den europeiska fotbollen, men utan att lyckas och sällan erbjuden några längre kontrakt. När han, vid 28 års ålder, tog en vända i den Förenade Arabemiraten var jag nog inte ensam om att tro att det var det sista vi såg av Babel inom toppfotbollen.
Men Babel ville annat. I vintras gav Fulham honom ett korttidskontrakt i ett desperat försök att vända på säsongen och stanna kvar. Ett par månader har gått sedan dess - och Fulham har både hunnit med att sparka Claudio Ranieri och säkra en rekordtidig nedflyttning.
Men i kaosets Fulham har Babel sått ett frö som om det bara kan acceptera en högst modest lönekuvert och inte drar på sig några skador säkerligen kan få chansen till fortsatt spel i Premier League över nästa säsong.
Babel har nämligen imponerat i återkomsten till England. På tolv matcher har det blivit fyra mål och lika många assist. Jag ser framför mig att han kan erbjuda ett alternativ till ett Crystal Palace som riskerar att förlora Wilfried Zaha i sommar. Eller varför inte Burnley eller Newcastle?
Tredje gången gillt för Everton - mot United
Evertons inledning på det nya året innehöll det mesta. Förlusten på Goodison Park mot Wolves var talande på något sätt, det visade prov på hur en nykomling hade etablerat sig och på ett halvår slagit sig in på den plats som Everton prenumererat på i över ett årtionde.
Veckan efter åkte man på en uddamålsförlust mot Watford, som ett halvår tidigare hade förlorat både sin upphaussade tränare, Marco Silva, och stjärnskott, Richarlison, till just Everton.
Efter 27 spelade omgångar låg Everton på elfte plats, med 33 insamlade poäng och negativ målskillnad. Katastrof. Där och då borde det funnits tvivel kring Silvas framtid i klubben.
Men Everton har rest sig och ligger inför helgens omgång på nionde plats, blott en poäng upp till den sista Europaplatsen. För en månad sedan tog laget en imponerande hemmaseger mot Chelsea. Det kunde visserligen slutat med en bortavinst, men det var otroligt att se hur man gick ut till den andra halvleken. De efterföljande två veckorna noterades klubben för vinster mot såväl West Ham som Arsenal.
Sen kom bottennappet mot Fulham (0–2).
I helgen är man tillbaka på Goodison Park igen. Då står Manchester United för motståndet. Tredje gången gillt mot storlagen för Everton?