Emil Salomonsson, som mellan 2011 och 2018 tillhörde IFK Göteborg, blev i vintras utlånad från japanska laget Sanfrecce Hiroshima till japanska andraligalaget Avispa Fukuoka. Den 31-årige högerbacken inledde förra säsongen som ordinarie i Hiroshima, men skadade sig sedan under sommaren i fjol, var borta i mer än två månader och lyckades inte ta tillbaka sin plats. Därmed valde han inför årets säsong att gå på lån.
Nu berättar 31-åringen mer om första tiden i Avispa Fukuoka.
- Jag spelade ju det mesta fram till halva säsongen, och sedan skadade jag mig och blev borta i nästan tre månader. Då värvade de i stället in en brasse, vilket gjorde att jag inte fick spela så mycket. Jag hoppade mest in sedan och när de var intresserade av ett lån ville jag testa på något nytt. När man har varit så länge i en och samma klubb i Sverige, så ger det mycket utomlands att få se nya städer och nya miljöer, säger han till Fotbollskanalen.
Salomonsson fortsätter:
- Fukuoka är också en fantastisk stad, ett paradis, så det har varit svinbra, både socialt och fotbollsmässigt. Det är en rolig utmaning och man har inte så många år kvar nu, så då vill man även testa på något nytt.
Berätta mer om staden.
- Det är stränder fem minuter därifrån man bor, 32 grader varmt i vattnet om man vill bada och palmer runt träningsanläggningen. Samtidigt bor det 3-4 miljoner människor i staden, vilket gör att allt möjligt finns där också. Det är också nära till berg, som man kan vandra i, så man kan egentligen göra vad man vill. Det är en fantastisk stad och väldigt varmt på sommaren, så det känns som att vara på semester. Det är klockrent.
Salomonssons lag är efter 17 omgångar på tolfteplats i andraligan med 13 poäng upp till Giravanz Kitakyushu i serieledning. 25 matcher återstår dock av säsongen, vilket gör att laget fortsatt har chans på uppflyttning till högstaligan.
- Det är ett getingbo med 22 lag och målet är att kriga där uppe, vilket nog är de flesta lagens mål. Vi har dock haft otur med många skador, men har nu fått tillbaka spelare. Det är 25 matcher kvar och säsongen håller på till i december, så vi siktar på att komma så högt upp som möjligt, säger han.
Samtidigt följer Salomonsson även förra klubben IFK Göteborg som fortsatt ligger spelaren varmt om hjärtat. Han har följt Blåvitt så gått det går på avstånd i år.
- Det är svårt att se alla matcher med tidsskillnaden, men jag försöker hänga med och jag känner många i föreningen, även om jag inte har så tät kontakt med spelare och ledare. Jag känner dock många och nu har ju en del vänt tillbaka, säger han.
Salomonsson tycker att det är tråkigt att det gått tungt i år och lider även med Poya Asbaghi, som nyligen fick gå. Salomonsson hade Asbaghi som tränare under 2018.
- Poya är en fantastisk tränare och en ännu bättre människa, som gett mig mycket både på och utanför planen. Han har lärt mycket mycket och även vad gäller att tänka i andra banor. Fotbollsspelare i Sverige är stöpta i samma mall med samma typer av tankar och idéer och när det kommer något nytt lär man sig mycket av det.
Han fortsätter:
- Poya är fantastisk, så jag tycker att det är riktigt tråkigt och trist att det blivit som det blivit. Jag blev lite chockad. Resultaten har kanske inte gått som man vill, men spelet har ändå varit bra, förutom i båda straffområdena. Samtidigt är det den branschen vi lever i. För nästan alla tränare jag har haft har det slutat med att de blivit sparkade eller fått gå. Det är väldigt sällan en tränare slutar självmant. Man kan även se det på de bästa tränarna, att de får gå då och då också. Det är en tuff värld och en tuff bransch.
Salomonsson har tidigare varit öppen med att han gärna skulle vilja återvända till Blåvitt och kan möjligen göra det efter låneavtalets slut vid årsskiftet, då backens kontrakt med Sanfrecce Hiroshima också går ut.
Men samtidigt vet han fortsatt inte vad han vill göra framöver.
- Jag trivs väldigt, väldigt bra i Japan, men man får se vad det finns för alternativ och vad man har på bordet. Det är väldigt annorlunda nu efter coronaviruset, som ställt allt på ända i fotbollsvärlden och har förändrat marknaden. Jag får sätta mig ner tillsammans med min rådgivare och se vad som finns. Det kommer att bli bra vad det än blir, säger han.
- Det är väldigt tidigt ännu, då fönstret precis stängde i Sverige, samtidigt som jag har 25 matcher kvar av säsongen i Japan. Jag är därmed inte i de tankebanorna nu och jag får se sedan om det blir Sverige, Japan eller något annat. Jag vill fortsätta leverera här för att ha så många alternativ som möjligt. Ju bättre jag gör det, desto fler alternativ blir det, fortsätter han.
Skulle du kunna tänka dig att spela för en annan klubb i allsvenskan än Blåvitt?
- Det är svårt. Man måste ju ha alternativ, precis som att det ska vara möjligt. Om klubben inte har möjlighet att ta in en för att det inte finns plats, så vill jag ändå spela fotboll, då jag älskar att spela fotboll. Men Blåvitt och HBK, som jag har varit i, har jag starka känslor för. Jag var även i Blåvitt en längre period, vilket gör att jag har ännu starkare känslor då. Men det är mycket som ska klaffa, då de ska vilja ha en och ha en öppen plats. Det ska klaffa på olika plan, så att jag ändå kan spela fotboll 2021. Vi får se då.