Marcus Antonsson gjorde succé i Kalmar när han kom till klubben 2015. Men dessförinnan hade han spelat i Halmstads BK, som då låg i allsvenskan. I HBK slog han aldrig riktigt igenom, trots att han tillhörde klubben i fyra år.
- De sade att de trodde på mig och att jag var viktig. De ville inte att jag skulle lämna. Vi hade lite diskussioner, jag ville gå på lån till någon superettan-klubb och så, men det ville inte de för att de tyckte att jag var viktig. Jag var alltid trea, jag fick hoppa in som i det allsvenska kvalet då Gudjon Baldvinsson blev skadad i den 30:e minuten. Jag gjorde mål och gick sedan ut med kramp. Det säger något om hur lite jag fått spela tidigare det året, när jag blev inbytt i 30:e och utbytt i 80:e minuten (skratt). Det var tungt där, säger han i podcasten "Lundh"
Hur många alternativ hade du när du väl var på väg att lämna?
- Det blev så lyckligt för min del att Gudjon Baldvinsson skrev kontrakt med Norsjälland på sommaren. Han hade ett halvår kvar i klubben, och då valde Jens att satsa på mig det sista halvåret. Sedan hade jag utgående kontrakt efter det. Det gick väldigt bra för mig då. Det började med att jag gjorde väldigt bra prestationer spelmässigt, jag bidrog till laget. Efter några matcher började målen komma, de sista matcherna gjorde jag sex mål och tre assist eller något. Då hade jag en del klubbar att välja emellan. Det var två-tre allsvenska klubbar, däribland Kalmar, som jag fastande för.
Försökte Halmstad få dig att stanna?
- Ja, för sent. Där var det några personer i klubben som kanske inte riktigt… som misskötte det lite. Det, i kombination med att Kalmar verkligen visade att de ville ha mig… Jag kände verkligen att jag hade slagit igenom i Halmstad, men de visade inte riktigt det i förhandlingar och så.
Var det när Jens var på väg bort?
- Det var nog innan.
För det var Jens som förhandlade med dig?
- Kalle och Fredrik Andersson hade den rollen tillsammans. Men jag tror att det var speglat av att man såg mig som en ungdomsspelare fortfarande. Jag hade den stämpeln på mig. Tyvärr. När då Kalmar kom och verkligen visade att de ville ha mig kändes det som att jag i alla fall skulle få bort den stämpeln och få en ärlig chans att slå mig in. Någonstans litade jag inte riktigt på det Halmstad sade, även om de sade att jag skulle bli etta, efter det som hade hänt tidigare. Det skulle kanske gå två-tre månader och så skulle jag vara tillbaka på bänken igen.