Joel Asoro kom till Djurgården i februari 2021. Då hade han varit utomlands sedan 2015.
På den tiden hade han hunnit med Sunderland, Swansea, Groningen och Genoa. I veckans avsnitt av podcasten Lundh pratar man om Djurgården, jakten på speltid och tiden ute i Europa.
När den här podden sänds har det varit landslagsuppehåll. Ni har matchat hårt i Djurgården med Europa och allsvenskan, hur är det?
- Det är som jag alltid har sagt: vill man vidare får man ta det. Det är ett bra steg för alla. Många får uppleva det nu. Det är roligt, men det är klart att det tar på en för att man inte är van. Men det är det som vi har tränat för hela försäsongen.
Hur tycker du är bästa sättet för att försöka vara fräsch?
- Jag ser det bara som bränsle. Det är många andra i allsvenskan som inte får göra det. Det är två-tre lag som spelar i Europa. Man ska vara tacksam över det.
Hur är det att jaga en topplats i allsvenskan och samtidigt jaga resultat i Europa?
- Jag kanske inte är rätta människan att fråga, jag tänker inte så mycket, jag bara kör. Det är det jag går för, jag ser alla dagar som final.
Man kan förstå att man tänder till för Europamatcherna, men hur gör du för att tända till mot lite mindre allsvenska lag?
- Det är lite till och från mellan personer. Jag har haft mycket att bevisa från förra året. Jag vill alltid göra något bra när jag spelar. Det är det som jag utgår ifrån. Men det är svårt när man mött Shamrock och ska möta typ Varberg, de är fysiska. Det är lite annan fotboll, men fortfarande en match man ska vinna. Det är bara att köra.
Hur överraskad är du över hur bra det har gått för Djurgården i år?
- Det gick bra för oss förra året. Det blir ganska vanligt nu. Vi kom topp tre, nu ligger vi topp tre igen och förhoppningsvis kan vi ligga kvar där. Man vill ju vinna. Men man ser nu att vi kontinuerligt kommer i toppen. Jag är inte alls chockad.
Ni tappade några spelare och fick in nya. Vad betyder det för gruppsammanhållningen?
- Det betyder att Djurgården utvecklar spelare. Det är bara positivt. Jag ser det inte negativt alls. Människor kommer alltid att komma och gå hela tiden ändå. Det gäller att ta för sig när man väl är där.
Flera spelare berättade att ni hade en tillställning hos Magnus Eriksson. Vad betyder det att komma ihop på det sättet?
- Det betyder mycket. Man får vara en del av laget, även om man inte startar alla matcher. Energin sprider sig, man får vara med alla och känner sig inte utanför. Jag tror att det är viktigt för alla.
Du har en lång karriär utomlands. Vad är skillnaden mot att spela i Sverige?
- Det är lite likt. Du har lite mer förutsättningar utomlands med folk som har koll på vad du gör. Det är det som gör balansen lite bättre. Du spelar matcher hela tiden, det är så du utvecklas.
Är det någon skillnad på sammanhållningen i laget mot en Championship- eller Premier League-klubb?
- Det är mer gruppdynamik i Sverige än utomlands. Det är klart att du har kompisar utomlands, men du är mest för dig själv. Du tränar, kör match, kanske går ut med en kompis någon gång men sedan går du hem. I Sverige är det lite annorlunda.
Tycker du att det är bra?
- Det är från person till person. Men jag tror att det är bra att man gör gruppsaker ibland, går ut och bowlar eller vad som helst. Jag tror att det är bra som man gör det i Sverige.
Du var själv inne på det tuffa första året. Varför var det tufft?
- Jag hade inte spelat fotboll på ett och ett halvt år. Första tiden när jag kom till Genoa gick det bra, men sedan kom corona. Jag var med i första matchen mot Hellas Verona, efter det stängde de ner ligan. Det var trist. Sedan var man inlåst på ett hotell i sex månader. Att inte kunna göra något kändes hemskt. Det spelar ingen roll hur många situps eller armhävningar du gör, kommer du inte ut går du inte ner i vikt, du bara äter och äter. Det var väldigt jobbigt.
Hur påverkade den tiden dig?
- Det var jättejobbigt. Även om någon i din familj ringer hjälper det inte, för dina dagar blir likadana varje dag. Du vet inte när det kommer ta slut. Det var så över hela Italien. För min del var det mest hur jag skulle klara det. Jag försökte varje dag hitta en klubb, för jag kunde inte vara kvar i det landet.
Du kom till Djurgården med höga förväntningar, det hade du kanske själv också. Hur var det när det inte lossnade?
- Det var jobbigt. Men jag hade inte visat heller vad jag gick för, så jag ville kanske lite för mycket. Man vill inte göra någon negativ debut, jag var ändå i Stockholm, som jag kommer ifrån, så jag ville göra stort intryck, men det blev som det blev. För mig var det bara att spela igenom säsongen och ta nästa säsong. Det var så jag tänkte.
Vem snackar du med för att hämta stöd?
- Jag har mitt team, Wesport, som har hjälpt mig jättemycket. Nina Wennerström är min agent, hon har hjälpt mig mycket. Bosse har också hjälpt mig mycket. Det är många som har varit delaktiga. Sedan är det upp till mig att ta in den hjälpen. Första året gick ingenting, det spelade ingen roll vad jag än gjorde. Jag var ur balans.
Vilket tvivel känner man?
- Man tänker "ska jag spela fotboll?", "är jag bra på fotboll?", sådana saker. Det var det jag började tänka. Men jag gick ju utomlands av en anledning, det kan inte ha varit för att jag var dålig. Ibland kan man tappa bort sig lite, det var det jag gjorde.
Kim Bergstrand och Tomas Lagerlöf, vad har de pekat på för att få igång dig?
- Det är mest att vara i nuet, inte dagdrömma på träning och sådant. Jag var lite off. Jag var inte vaksam på träningarna. Det är mest det jag har jobbat med, att vara aktiv och här. De har petat lite, varit lite "jobbiga". De vill inte vara det heller, det förstår jag. Det har varit jobbigt.
Kan man vara rädd i ett sådant läge att man slarvat bort sin möjlighet?
- Jag kan inte tänka så långt bakåt. Jag tänkte inte att jag hade slarvat bort möjligheten, det var som att man var fast i en tidszon där det för mig kändes som en månad, men det gick ett helt år. Det kändes som att jag var någon annanstans. Tiden flöt iväg. Jag tänkte att när jag väl skulle få chansen nästa år skulle jag ändra på saker och ting. Jag har jobbat jättehårt i vinter.
Hur?
- Fysiskt. Jag var helt fysiskt urladdad. Jag hade inte någon teknik. Folk tror att det här kommer från ingenstans. Det har alltid funnits, men jag har varit tvungen att slipa på saker och ting.
Har du tränat på egen hand?
- Ja, med Sebastian Pisano på Wesport. Han är en slags fystränare, naprapat. Han har tagit hand om mig tre år tillbaka.
Vad har han gjort?
- Det är svårt att förklara. Egentligen är det bara han som kan förklara. Det handlar om att äta strikt, regler, saker jag gör varje dag. Stretch, uppbyggnad. Det hjälper han mig med.
Fanns inte det i klubbar du var i tidigare?
- Jo, men då fick man inte direkt den hjälpen, för då är det 200 andra som sitter i samma sits som du. Det är inte så att någon specifik person kommer till dig. Då är man 19, tjänar bra pengar – man tänker inte så mycket.
Första säsongen gjorde du tre mål på elva starter och ett gäng inhopp. I år har du gjort mycket mer mål, över tio mål i både kval och allsvenskan. Hur är känslan när det väl börjar lossna igen?
- Det är kul. Det är mer att jag börjar tillbaka till mig själv, inte att jag börjar bli bättre. Sedan tycker jag att jag borde ha gjort mycket mer mål än jag har gjort. Men man kan inte dra förhastade slutsatser, det har gått bättre än förra året, det är det viktigaste, att jag lyfte upp mig. Men det känns som att jag sovit, vaknat nästa dag och är tillbaka.
Hur är det när supportrarna hyllar dig?
- Det är sjukt. Det är något jag inte har upplevt innan. Det är något speciellt. Jag har fått en egen tröja nu också. Det är en stor grej, jag har pratat med några och det är inte många som har fått det i den här klubben. Det måste betyda att man gör något bra.
Hur tacklar du att det blir en del inhopp?
- Det är klart att jag vill spela så mycket som möjligt. Men nu är det många spelare som är bra och alla behöver speltid. Jag har fått spela mest i Europa, det är också av en anledning. Samtidigt som de kanske tycker att de får ut mer av mig där än i allsvenskan.
Hur mycket dialog har du med Kim och "Tolle" om att du vill spela mer?
- Mycket. Det handlar om att de säger till mig att jag måste lita på dem, för det kommer gynna mig. Det är det som vi har jobbat med.
Vad fick dig att flytta hem till Djurgården och lyssna på Bosse Andersson och Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf?
- Jag ville komma upp igen. Jag flyttade inte hem för att stanna här, jag gjorde det för att komma ut igen. Det har varit en lång process, det var det Bosse sade också, att jag kom hem för att komma ut igen. Det finns fler växlar. Det har de tjatat på flera gånger, det börjar folk se nu också, att det finns något där. Det är bara upp till mig att visa det nu.