Sommaren 2019 återvände Nabil Bahoui till AIK efter fyra år i utlandet och skrev på fram till 2022. Efter en ojämn höst såg han fram emot en rejäl försäsong inför årets säsong.
Tyvärr blev han skadad på sista träningen innan julen och tvingades till en operation. Nu hoppas han vara klar att åtminstone träna för fullt med laget när allsvenskan kan komma i gång i juni.
- Innan jag skadade mig såg jag verkligen fram emot den här försäsongen, för jag hade velat bygga en bra grund, säger Nabil Bahoui i podcasten Lundh.
- Varje gång jag velat steppa upp på den nivån som jag har varit på så har jag oftast fått ont någonstans, jag har aldrig tagit min kropp seriöst. Jag har kallat den för ett fuskbygge. Jag bestämde mig att jag skulle sätta en bra grund den här försäsongen så att jag kunde göra en sista rush. Nu blev det dubbla försäsonger, det är bara att brösta det och göra det bästa av situationen.
Hur menar du att du inte har tagit din kropp seriöst tidigare?
- Jag kom ner på planen utan uppvärmning, sköt tio bollar. Jag tog inte uppvärmningen seriöst, jag gymmade aldrig extra eller så, bara stretchade lite. Jag hade ganska svaga baksidor jämfört med framsidor. Det var lite obalans i kroppen. Efter att ha sett lite spelare runtomkring och utomlands och så har jag förstått att för att få ut 100 procent av sig själv så måste alla bitar vara på plats. Jag bestämde mig för inte så länge sedan att få alla pusselbitar på plats. Det var en av dem.
Under sina fyra år utomlands tillhörde han tre olika klubbar, men fick det aldrig riktigt att lyfta. För det är inte sällan små marginaler som när Bahoui gjorde det bra mot Bayern München men missade ett friläge och blev bänkad.
- Jag tror att det hade varit svårare att bänka mig om jag hade gjort mål då. Då kanske jag hade fått en chans till och tagit den. Jag kände att jag var i bra form. Det gäller att ha bra folk runtomkring sig också, som har erfarenhet och har koll på läget. Men jag har haft chansen nu när jag har varit skadad, jag har tre-fyra unga spelare som jag försöker hjälpa som är 13-14 år som spelar i olika lag.
Vad är de viktigaste råd du ger dem?
- Jag förklarar hur professionell man ska vara när det gäller allt utanför. Jag förstod väldigt sent hur man ska ta hand om sin kropp. Det gäller att ha bra folk runtomkring sig. Du behöver rådgivare, men i slutet av dagen kan man ha vem som helst, det kan vara din pappa. Jag tror att de tre-fyra bästa spelarna i världen har sina föräldrar eller sina bröder. Det viktigaste är att leverera på planen. Det är inte så viktigt med allt annat. Lite mer sådant prat.
Det är många unga, nya spelare i AIK. Vilka tycker du ser mest spännande ut?
- Jag gillar att fånga två-tre stycken som jag tar extra hand om. De jag verkligen tror på och ser bra potential i är Bilal Hussein och Tom Strannegård. Men sedan finns även Robin Tihi och Eric Kahl. Det var tre nya som kom upp, alla håller nivån. Det ser bra ut.
Du har själv varit ung och lovande. Hur viktigt är det att ta hand om unga spelare som kommer upp?
- Det är viktigt. Att de ska känna att de är välkomna. Sedan måste de visa på planen vad de går för. Men det är betydligt mer varmt välkomnande nu mot när jag var ung, tycker jag.
Hur var det när du var ung? Var det mer tough love?
- Ja, det var så. Inkilning, så var det i BP. Markus Karlsson, Richard Henriksson, Jon Persson, Albin och alla grabbarna. Då var det inkilning med allt vad det innebär, ta in bollar och putsa dojor. Det är lite annorlunda nu.
Lyssna på hela podcasten i spelaren ovan.