Bergstrand efterlyser mer debatt i svensk fotboll: "Vi behöver vara lite bastarder också"

Nanne Bergstrand har under en stor del av sin karriär efterlyst en större debatt i svensk fotboll. Men än tycker han inte fått särskilt stort gehör för vad han vill. Det är fortfarande en för smal diskussion i svensk fotboll, anser den tidigare KFF-tränaren.

- Alldeles för lite, säger han i podcasten Lundh.

Jag upplever att svensk fotboll är oerhört ängslig utåt sett. Hur upplever du det?
- Jo, så är det.

Varför?
- Jag vet faktiskt inte. Jag har funderat mycket på varför det finns en ängslighet i detta. Man litar kanske inte på varandra. När man har lite träffar är det rätt så våldsamma diskussioner mellan tränare, öppet. Det är sällan några hard feelings, precis som en debatt ska vara. Men den kommer aldrig fram i andra frågor.

Är det medias fel? Att vi letar konflikter?
- Precis, det kan finnas med där, att man är trött på den biten av jobbet.

Samtidigt, när man tittar på andra fotbollsländer som Holland och Tyskland så kan de ha rätt tuffa debatter även i media. En del menar att man behöver den debatten för att växa.

- Ja, det är inget motsatsförhållande i det. Tystnad är ingen bra utvecklingsgrej. Det är debatten i sig, så länge den innehåller rätt nyanser.

Var står du i konstgräsfrågan?
- Innan jag tog Hammarby var jag väldigt negativ till konstgräs. När jag hade varit där ett tag såg jag möjligheterna med det, att kunna driva upp tempot. Det behövde inte påverka försvarsspelet speciellt mycket. Men det har det gjort alldeles för mycket. Nu är det mängden, tror jag. Vi har tio lag av 16. Det är klart att det får konsekvenser. En av konsekvenserna är att vi blir fysiskt mycket sämre i förhållande till internationella gräslag. Sedan finns det en chans eller risk att det blir andra spelartyper som kommer fram, mer kvicka spelare. Medellängden i lagen kommer säkert minska om det här får hålla på. Då kan man tappa kring fasta situationer och annat, om man inte kan kompensera det på ett annat sätt. Samtidigt har vi det land vi har. 

Men visst skulle man kunna ha naturgräs i Norrköping?
- Det är Östersund och Sundsvall som är gränsfallen. Alla andra lag borde kunna klara det. Sedan är det kopplat till att det ska vara multiarenor, som Tele2 Arena, att den ska användas till andra saker. Men allt går, visst gör det det. Men det finns motstånd mot förändring. Det finns ett ordspråk: vill du skaffa fiender, prata om förändringar. Så är det nog.

Hur skiljer sig spelare i dag mot för 20 år sedan?
- De är mycket mer av ett varumärke i dag. Egoismen och hela individualismen i samhället, som fotbollen är präglad av. ”What’s in it for me?” Det är svårare att skapa ett lagtänk i dag.

Hur gör man det?
- Väldigt mycket kommunikation och pedagogiska verktyg för att lära ut till spelarna. Använda saker utanför fotbollen. Jag har visat filmer över hur egot fungerar när jag var i Hammarby för att få dem att förstå att egot ställer till väldigt mycket för oss.

Förstod de det?
- En del. Det har säkert med livserfarenhet att göra. Men efter hand blir det ringar på vattnet. Men då behöver du också en längre period. Det är därför jag gillat att vara i klubbar under längre perioder. Jag var i Markaryd i sju år. Det är för att jag är intresserad av att lära ut, tror jag. Hade det inte varit så att fotbollsspelare är människor så hade jag nog aldrig hållit på så länge. Det är två saker som har drivit mig: dels fotboll som strategispel och att lära ut till människor.

Vad som är hönan eller ägget kan man diskutera, men teknikutvecklingen har gjort att man kan följa spelare med GPS:er, du kan få statistik på allt och vissa klubbar går över till en slags Moneyball-strategi. Hur ser du på det?
- Det finns många fördelar med det. Men sedan måste man veta vad man ska använda det till, så att det inte bara blir följa John. Jag upplever att det finns mycket följa John-principer, där man tittar på hur de som lyckats gör. Plötsligt har alla de hjälpmedlen, och då har du inget som gör att du vinner i förhållande till motståndarna. Du måste på något vis ha en egen idé på hur du ska använda det. När jag kom tillbaka till Kalmar FF sommaren 2017 hade man frågeformulär till spelarna. Bland annat var det en fråga om man hade ont någonstans. Jag frågar dig Olof, om någon ställer den frågan till dig, kommer du hitta någonstans du har ont då?

Det tror jag.
- Ja. Det gör en elitfotbollsspelare också.

De har väl alltid ont?
- Ja, det är en del av jobbet. Till sist skapar de en miljö där vi inte vågar bryta barriärer längre. Det är det som är den stora faran. Vi är tillbaka där jag sade att Bosse Johansson var den förste som intresserade sig – alldeles för många av de som är inne i ledarteamen ser fotbollsspelare som maskiner. Vem styr maskinen? Det gör man i hjärnan. Nästa steg i den här utvecklingen är att förstå de bitarna, hur det påverkar hur vi ställer frågor, vilka miljöer vi skapar. Vill vi vara barriärbrytare i den här miljön eller kan vi inte spela tre matcher på en vecka? Måste vi byta en massa spelare för att spela tre matcher på en vecka? Så funkar det i dag.

Var tycker du att Sverige ska titta för att ta lärdom? Man pratar Belgien när det gäller talangutveckling…

Om man ser till svensk fotboll, hur ofta har du haft kontakt med förbund om hur man utvecklar verksamheten?
- Inte förbundet. Det gör varje klubb för sig.

Jo, men jag tänker att man borde ta ett större ansvar kring talangutveckling. I den kollektivistiska hybriden som är Sef och SvFF och Svenska Spel…
- Ja, de har sitt poängsystem.

Man jobbar ändå ihop och försöker lyfta ligan.
- Ja, man jobbar ihop. Jag upplever att det har gått så långt i många av de här sakerna att vi ska hålla ihop. Vi behöver vara lite bastarder också. Våga stå upp för det mot andra. Annars kommer de som har mest pengar vinna hela jävla tiden.

Men svensk fotboll är inte öppen för bastarder, om man tar Jonas Thern till exempel. Folk som går sin egen väg vill man inte se.
- Nej, de får en stämpel på sig att de är jobbiga att göra med. Man kanske vill ha den vägen. Jag tror att det där kommer förändras.