Hösten 2015 satt Pawel Cibicki och Simon Kroon fast i Malmö FF:s frysbox. Då gick dåvarande tränaren Åge Hareide till hård attack mot spelarna och menade att de hade bett sportchefen Daniel Andersson om att få lämna klubben.
- När de klart säger ifrån att de vill lämna, men inte till vad som helst - och det inte är precis så att Real Madrid vill köpa, ingen vill ju handla - då måste man ta med det i utvärderingen. Då signalerar du något som inte är bra, sa Hareide till Sydsvenskan.
Snart två år efter bråket med Hareide har Cibicki fortfarande inte hälsat på norrmannen. Så här ser han på bråket nu:
- Det var mer att han gillade att visa det i media. Jag gick aldrig ut i media och sa någonting, och han gick ut och sågade mig och Simon Kroon och sade att det inte var Real Madrid som ville ha oss. En tränare säger inte något sådant. Har du något att säga så säger du det till mig. Inte till tidningen. Så jag sade ett och annat om vad jag tyckte om honom, och han sade något. Sedan var det slut. Då ville jag inte hälsa på honom längre, säger Cibicki i podcasten Lundh.
Har du hälsat på honom nu?
- Jag har inte träffat honom. Kanske någon gång i framtiden om jag spelar för Sverige och möter Danmark? Det hade varit skönt.
Då springer du fram och hälsar?
- Då går jag fram till honom!
Men det blev så att ni inte hade någon bra relation alls på slutet?
- Nej. Jag vet inte vad grejen var. Jag fick aldrig någon förklaring. Det var en period där jag startade fyra matcher och gjorde tre mål. Jag startade mot Zalgiris på hemmaplan. Efter det: goodbye! Utbytt i halvtid utan förklaring. Det var slut. Sedan fick jag inte träna på en-två månader, och så skulle jag plötsligt starta mot Halmstad. Jag förstod inte, men brydde mig inte heller. Man kan inte gilla alla.
På slutet finns du inte ens träna trots att det var rätt få spelare. För mig låter det rätt barnsligt från tränaren.
- Det är klart. Han överdrev. Han ville bara visa sin makt. Det som var bra var att jag slutade bry mig. Jag sade ingenting. Om han sa åt mig att gå in och springa, då sprang jag. Jag gjorde det han sade, så han kanske tänkte på att jag inte sade emot längre. Men en gång gick jag in på hans rum och sade vad jag tyckte och tänkte om honom, allt.
Vad sade du då?
- Det stannar mellan honom och mig. Men det var från hjärtat vad jag tyckte om honom. Det var allt.
Sedan slutade ni prata med varandra.
- Ja, sedan snackade vi inte mer, han och jag.