Martin Ericsson representerade flera stora klubbar i allsvenskan under sin spelarkarriär. IFK Göteborg, IF Elfsborg och BK Häcken. Han tillhörde även ett framgångsrikt U21-landslag med till exempel Zlatan Ibrahimovic. Trots det är han lite av en doldis och har inte dragit till sig många rubriker, ett medvetet val enligt honom själv.
- Ja. Det blir också naturligt, hur man är som person. Vissa drivs av att ha strålkastare och rampljus på sig. Jag älskar att vara ute och spela, men jag drevs inte av att uttala mig i media eller få en massa rubriker på det sättet. Jag har aldrig varit den som drivs av det. Jag gör det inte än i dag. Men på något sätt är det lättare när man klivit bort från fotbollsrollen att man tycker att man förtjänar sin plats mer när man faktiskt klivit ifrån det. På något konstigt sätt är det så. Här ber jag inte alls om ursäkt på samma sätt, här tar jag för mig mer, säger Ericsson i podcast Lundh.
Säsongen 2012, när slutsignalen gick för säsongen var klubben du hade lämnat etta, Elfsborg, och den du tillhörde, Häcken, tvåa. Hur var känslan kring det?
- Den var ändå väldigt god. Jag tror ändå att det är Häcken man minns från 2012, det vi gjorde, sättet vi spelade fotboll på. Vi hade det i egna händer, men klarade inte av att knyta till säcken. Det var ingen bitterhet mot att jag inte var kvar, det var bara ren glädje för vad vi hade gjort.
Kan det vara en lärdom när ni förhoppningsvis ska bryta igenom den barriären och hamna etta?
- Ja, det tror jag. Både för mig. Jag tror att jag har den tydligheten, för här slåss jag lite mer för en sak, min person är inte viktig i det. Man gör saker för att klubben ska synas. Det blir lite enklare. Men jag kan också hjälpa andra individer som jag ser kanske borde ta för sig lite mer och ta sin plats, inte be om ursäkt. Då kanske jag kan vara där och pusha dem till att göra det.
Du tillhörde ett fantastiskt U21-landslag med mycket talang, med Zlatan och liknande. Om jag minns rätt gjorde du fem vinterturnéer. Vad känner du att du saknade mot att vara med på riktigt?
- Jag är inte säker på att det var just fotbollsdelen. Det var mycket att det var att man inte vågade vara så bra som man kunde vara. Att man inte kunde nyttja hela sin kapacitet i de lägena. Sedan ska man vara ärlig och säga att det var duktiga spelare som spelade på min position under samma era, med Kim, Anders, Ljungberg, Linderoth, Pontus Farnerud med flera. Det var flera som var duktiga. Det är lätt att säga att om jag hade gjort något hade jag spelat, men det är kanske inte hela sanningen. Hade jag konkurrerat lite tydligare tror jag att det jag hade kunnat ut från mig var kanske det mentala.
Du borde elchockat dig själv eller något?
- Ja, kanske.
Ibland har man väl inte det?
- Nej. Det är lätt att vara efterklok, men det var inte så. Det finns så många delar. Med mitt paket nådde jag dit. Jag hade en 19-årig elitkarriär, vilket var fantastiskt. Sedan att jag inte nådde allra överst på trappan så är jag ändå ödmjuk för det jag fick göra. Jag hade en så pass stor mental styrka att driva mig dit.
Lyssna på hela avsnittet i spelaren ovan.