Lasse Granqvist är en av Sveriges främsta kommentator och han lever efter devisen att han inte ångrar någonting. Men är det verkligen sant?
För det finns referat han är självkritisk till. Som vid Tommy Salos jättetavla i Salt Lake City i OS 2002.
- Jag tror inte att man ska leva sitt liv med att ångra saker, i alla fall inte för mycket. Jag tror att man fattar beslut eller säger och gör saker utifrån alla fakta som ligger på bordet då. Däremot hade jag inte gjort likadant i dag som jag gjorde då. Du pratade om förberedelser förut, det här handlar också om att vara förberedd på att det här kunde hända – och det trodde vi ju inte över huvud taget. Vi gjorde inslag samma dag på morgonen i Radiosportens sändning som handlade om vilka Sverige skulle möta i semifinal. Det fanns inte att åka ut då. Det var en otroligt enkel biljett vidare, vi var inte förberedda på att det skulle kunna hända. En annan gång när vi inte var förberedda på vad som hände, men inte alls lika högljutt och illa som kommenteringen 2002 var ju VM i Belo Horizonte, Brasilien-Tyskland, semifinalen som blev 1-7. Där fastnade Jens Fjellström och jag, ytterligare en härlig expert att jobba med förresten, i ett elände. Vi var inte alls förberedda på att det skulle kunna hända, och andra halvlek var en kommentering där det stod 0-7 när Brasilien reducerade. Otrolig match! Men apropå statistik, den stackare som tittade på det där fick veta vem den första tyska landslagsmålskytten i 1900-talets början hette, fullständigt ointressanta grejer, för jag visste inte vad jag skulle säga. Det var blockeringsfel, nästan. Jag sade till Jens Fjellström när det var fem-tio minuter kvar och det stod 1-7, då sade han att det var en upplevelse utöver det vanliga. Vi skrattar åt det i dag när vi ses ibland, för du kunde hittat på något skarpare… säger Granqvist i podcasten Lundh och fortsätter:
- 2002, om du går in och lyssnar på kommenteringen och skriver ner det som sägs, det friades också efter anmälan till Granskningsnämnden, men det var att ”Sveriges ishockey skämmer ut sig på den internationella scenen”. ”Skämmer ut sig” är ett starkt ord. ”Det är det största svenska idrottsfiaskot sedan Japan 1936”. ”Japan 1936” sägs bara som att alla vet vad det är, det ges ingen förklaring till det, det är ett konstaterande. Det var en fotbollsmatch mellan Sverige och Japan, Sven Jerrings klassiker ”japaner, japaner”, som Sverige överraskande förlorade. Det tredje jag sade var att jag skämdes som svensk kommentator att kommentera något så uselt. Det tredje är helt ovidkommande. Det skulle jag inte ha sagt. Det kanske jag till och med kan säga att jag ångrar (skratt). Problemet med den kommenteringen var att det sades i ett enormt uppdrivet, gnälligt, irriterat och ilsket tonläge. Det är faktiskt jobbigt att höra på i efterhand.