Elias Andersson var lagkapten för det svenska U17-landslag som tog broms i VM 2013. Den dåvarande mittfältsmotorn pekades ut som en lovande talang efter turneringen, och även om karriären inte har varit dålig sedan dess har den inte tagit höjderna den spåddes göra.
I podcasten Lundh berättar Djurgården-backen om svårigheterna med att vara en upphausad talang.
Som du nämnde i faktarutan var du med i U17-VM i Abu Dhabi hösten 2013. Tittar man igenom listan så har en del av de spelarna som var med och tog VM-brons då lyckats, men en del har inte lyckats. Jag antar att ni alla trodde att ni skulle bli köpta av Chelsea veckan efter. Var det så?
- Så var det ju. Vilket svenskt ungdomslag hade kommit så långt i ett världsmästerskap innan? Ingen. Vi hade ingen riktig stjärna i vårt lag, vi var ett jävla lag som kämpade och kämpade och hade tydliga linjer i vårt spel. Sedan hade vi Valmir Berisha som petade in boll efter boll, och Gustav Engvall som rev på och skapade lägen. Sedan slängde vi in Carlos Sandberg, som var världens bästa super-sup. Tillsammans hade vi en riktigt stabil defensiv, säger Andersson i podden.
Du var lagkapten. Först gick ni till semifinal i EM och fick vara med i VM. Trodde ni att ni skulle kunna gå hela vägen?
- När vi spelade EM var målet att nå semifinal, så att vi skulle bli klara för VM. När vi hade klarat det kände vi att allt var möjligt.
Hur var det med uppmärksamheten? Chippen Wilhelmsson uppmärksammade det, Zlatan hyllade er – hur var det, det är ju inte alltid så lätt att hantera det när man är i 17-årsåldern?
- Precis. Det är från spelare till spelare. Vissa är väldigt lugna i det, även om man är 17 år. Vissa kan gå helt bananas. Jag tycker ändå att helheten i vårt 96-gäng så hade många fötterna på jorden, vi ville verkligen lyckas. Det gjorde vi i det mästerskapet.
Hur många av dem har du kontakt med i dag?
- Ganska många, faktiskt. Det är skitkul.
Även de som inte har lyckats fotbollsmässigt?
- Ja, några stycken.
Ofta får jag frågor från unga spelare om råd. Vad är ditt råd till någon som är 16-17 och på uppgång?
- När jag var 17, då ska man vara väldigt aktiv, prata mycket, snacka, verkligen visa att man vill det här. Gör man inte det tror jag att andra kan se på en på ett annat sätt.
Hur ska man hantera klubbar och provspel som kommer utifrån?
- Jag hanterade det så att jag verkligen ville veta om någon var och kollade på mig. Berättade inte mina föräldrar eller min agent det så blev jag arg. Vet jag att någon är och kollar, det kanske inte ska påverka, men då tog jag i lite till eller ville skjuta det extra skottet eller göra den extra finten. Jag tog verkligen i lite till.
Du hade agent och jag gissar att du fick många förfrågningar. Hur var det att hantera det?
- När jag var 15 var det elitpojkläger. Efter det var det helt sjukt, faktiskt. Min pappas telefon ringde hela tiden. Jag fattade inte det, och min pappa fattade inte det. Han var tvungen att prata med Helsingborg, som jag tillhörde, hur vi skulle agera. Då sade de att om vi skulle få en bra känsla av någon så skulle vi ta ett möte, och sedan fick vi köra.
Hur har du upplevt den världen, där man ibland blir en handelsvara?
- Jag har haft samma agent sedan jag var 17. Det har inte varit så mycket. Sedan har det varit mycket när man sitter på ett utgående kontrakt eller gör en bra höst, att det skrivs mycket på instagram och facebook, att en agent säger att han kan fixa en klubb i Polen i morgon, och så skickar man det till sin agent. Det finns så mycket agenter som inte är agenter.
Hur är det att manövrera det? Man har en agent för att få hjälp, men jag gissar att man inte kan låta bli att påverkas?
- Det är klart, skriver någon något som ser helt fantastiskt ut är det klart att man måste ta upp det. Men jag litar så klart på min agent, annars hade jag inte haft honom.
Du har varit uppskriven i media emellanåt. Hur hanterar man det som ung talang?
- Det är så klart jättekul att det skrivs, om det är positivt, så klart. Jag har tänkt att det är kul om det skrivs, andra får snacka, jag försöker bara fokusera på min fotboll, nästa träning och nästa match. Gör man två mål i matchen är det en ny match snart igen, gör man det dåligt då är det just det de kommer komma ihåg. Man kan inte vara kvar i en bra match man gjorde förra månaden.
Just kost, sömn och sådana saker, har du alltid varit noga med det eller har det kommit med tiden?
- Jag tror att jag har varit ganska noga med det från start. Jag har alltid varit nyfiken på att bli bättre. Om kost och sömn är en viktig faktor för att lyckas har jag kollat ganska mycket på det. Även fysträning och löpträning, återhämtning… Det är många parametrar som spelar in.
Finns det en farhåga att träna för mycket? Ett tag var det många unga spelare som tränade extra på egen hand, vilken fara finns kring det? Är det bara positivt att man kör mycket?
- Jag hade en period precis när jag kom till Varberg på försäsongen där jag tränade hur mycket som helst. Men då såg tränarna att jag inte var pigg när det väl var match. De tog ett prat med mig direkt, de såg att jag tränade efter träningen och sedan var i gymmet efteråt. Jag skulle bara hem, vila och käka och träna igen dagen efter. Man måste träna extra om man ska lyckas, men man ska göra det på rätt sätt.
Var hoppas du att du är om några år?
- Jag hoppas att jag är i en bättre liga än allsvenskan.
Vilken liga tror du passar dig?
- Oj… Där det är sol i alla fall!
Påverkar det fotbollen?
- Skämt åsido. Jag kollar mycket La Liga, det är min favoritliga. Det hade varit en dröm, skulle jag säga.