Landslagskuggen Linda Sembrant har haft en lång och framgångsrik karriär. Under sin karriär har hon fått uppleva stora skillnader mellan ersättningen på dam- och herrsidan. Och backen, som numera spelar i Montpellier, har sett differenserna både på klubb- och landslagsnivå. Inte minst la hon märke till den låga ersättningen när Tyresö, hennes dåvarande klubb, tog sig till Champions League-final 2014. Pengarna som Uefa betalade ut till klubben räckte för att täcka reseutläggen, men något större klirr i kassan blev det inte.
- Det minns jag när vi var i Champions League-final, att jag var lite chockad över hur lite det var. Det drogs bort med resorna, så i slutändan var det knappt någonting. Jag var förvånad då, det känns så enkelt och att det gör så otroligt stor skillnad för oss, men inte utifrån vad de sitter på, säger hon i podcasten "Lundh".
Vad är rimligt, då? För vissa säger att det är marknadskraft. Vad är fair pay?
- Det är den ständiga frågan. Sedan var det otroligt intressant häromdagen med skidorna…
Aftonbladets Patrik Brenning reflekterade över hur damerna i landslaget är de som är framgångsrika och därmed genererar pengar, men där delar de pengarna i landslaget. Där är marknadskrafterna för damerna.
- Ja. Men någonstans måste man komma till en punkt där man samarbetar för att växa. Det är svårt, för jag fattar allt med marknaden och publik och så, men någonstans måste vi komma till en plats där vi hjälps åt för att få allt att växa och för att fler och fler ska kunna spela fotboll och nå sina drömmar. Ett samarbete.
Vad kände du när Nilla Fischer gick upp och körde ”no more fucks to give”-tal?
- Först och främst var jag fantastiskt glad över hennes pris och imponerad över hennes tal, det var modigt att göra det. Imponerande.
Hur såg du på reaktionerna som blev? Det blev dels en konflikt mellan herrarna och förbundet där herrarna ansåg att de hade gått ner i ersättning för att en del skulle gå till er för att jämna ut det, och det blev lite reaktioner, för alla idrottare är ju inte ekonomiskt oberoende.
- Det känns som att det är mycket av det vi haft utåt med herr- och damlandslaget, inte en konflikt, men… Jag tror att det blir lite av en karusell med media, det kommer frågor som man svarar på och så vänds det och vrids det, vi pratar om varandra i stället för att samarbeta och hitta connection mellan oss och förbundet.
Varför har inte det funkat? Det känns ju som att det borde vara enkelt för förbundet att styra upp kontakt mellan herrar och damer. Ni spelar ju ändå för samma land?
- Ja, absolut. Det känns som att vi har dragit lärdom av det, och min känsla är att det är lite passerat nu. Men vi svarar på frågor ganska ofta om sådana här saker.
Nilla Fischer sade att de inte gör det, men jag kan säga att det rätt ofta blir frågor till dem också.
- Absolut. Då kan det bli så att ni säger att de sagt en sak, men det blir lite halvtokigt. Det har varit det största, tror jag. Det känns som att det är lite passé nu. Jag tycker att det är viktigt att vi känner att vi är de svenska landslagen, att vi drar nytta av varandra, samarbetar och hittar en bra känsla för att marknadsföra oss ihop.
Du tar sikte på ett svenskt VM-guld i Lyon?
- Yes!