Tidigare svenske landslagsspelaren Anders Limpar, 55, spelade i flera år ihop med Klas Ingesson i landslaget. De var båda med i Sveriges VM-trupp 1994 och fick den sommaren fira VM-brons i USA.
Nu berättar Limpar mer om sin relation till Ingesson, som under 2014 dog till följd av kronisk blodcancer och blev 46 år gammal. Limpar saknar sin tidigare lagkamrat.
- Jag tror att vi är lite raka motsatsen till varandra som personer. Första gången jag spelade med Klasse skulle man dela rum med någon. Då fick vi frågan om att dela rum. Jag är väldigt pratglad, har energi, pratar för mycket, säger dumma saker, tänker inte efter… Klasse är väldigt omtänksam. Han kanske inte säger saker i hast utan att tänka efter. Det var en bra kemi. Jag pratade som fan, han var den sakliga som höll mig tillbaka. Jag tyckte att det var en fantastisk egenskap som Klasse hade, att han var så lugn att vara med. Jag trivdes med Klasse, det gjorde alla. För det var raka motsatsen till mig som var lite nervös och vetgirig, säger Limpar i podcasten "Lundh".
Ni var rätt olika som spelartyper också.
- Ja, det håller jag med om. Han står för den svenska mentaliteten, råstyrkan. Jag fick epitetet att jag stod för tekniken, farten och så vidare. Det hade Klasse också, men hans adelsmärke var att han aldrig gav upp. Där var vi väldigt olika. Min mentala styrka svajade väldigt ofta. Jag levde på intuition och talang, och så vidare. Där var vi väldigt olika. Men vi trivdes tillsammans. Han var väldigt slarvig med kläder och skor, jag är precis raka motsatsen, lite pedant, så det var ofta att jag packade hans väska när vi skulle säga hejdå. Det tyckte han var jävligt häftigt och skönt, för det var kläder överallt. Vi var lite yin och yang som gick ihop.
I fotbollens värld säger många att det är lätt att tappa kontakten. Ni spelade i en massa olika länder. Hur kommer det sig att ni höll kontakten i alla år?
- Det var för att vi älskade varandra. Vi var riktigt tajta. Alltid när säsongen var slut tog jag ofta båten från Ipswich till Göteborg, sedan var jag och Madeleine en vecka i Ödeshög. Det var så vår semester började hela tiden. När han spelade i Sheffield var jag över hos honom ganska ofta, det är ganska nära Liverpool, och han var hos mig. Vi behöll kontakten även efter karriären. Han ringde till mig och frågade ofta var jag tyckte när han tränade Elfsborg. Jag hjälpte honom på det sättet också. Det är en genuint fin kompis.
Hur ofta har du honom i tankarna i dag?
- Han sitter tatuerad på högerarmen. Så han är med jämt.
Lyssna på hela avsnittet med Anders Limpar i spelaren ovan.