Kristoffer Peterson åkte till Liverpool som 15-åring och jobbade sig upp genom ungdomslagen. Sommaren 2014 hade han tagit sig upp i akademin och snuddade på A-lagsspel.
Peterson gjorde flera mål under träningsmatcher på sommaren och blev uttagen till Liverpools försäsongsturné av tränaren Brendan Rodgers. I podcasten Lundh berättar Peterson om hur det var att träna med Liverpools A-lag och reaktionen när han blev uttagen till försäsongslägret.
Vad kände du var den stora skillnaden när du tränade med A-laget?
- Den stora skillnaden var att de var fysiskt bättre än jag. Jag var ung då. Det var en helt annan grej. De är ju djur, de människorna.
Djur?
- Vissa är det. Martin Skrtel hade jag emot mig mycket på träningarna, och Glenn Johnson var också fysisk när jag var vänsterytter mot honom. Man fick steppa upp fysiskt. Men det var också väldigt kul för självförtroendet, för ju mer tiden gick desto mer kände jag att jag kunde leverera. Man blir bättre med bra medspelare. Sedan kom sommaren, och då var jag den enda från akademin som fick åka med på försäsongen. Det betydde att jag hade levererat bra på träning och i matcherna.
Efter en försäsongsmatch mot Preston North End meddelade Brendan Rodgers att Peterson skulle bli uttagen till försäsongslägret i USA i en intervju med BT Sport. Men Peterson visste inget och fick beskedet av Rodgers i omklädningsrummet efter matchen.
- Fram till i dag med landslaget var det det coolaste ögonblicket. Han hade tydligen sagt i en intervju innan han kom in i omklädningsrummet till BT Sport att ”Kris ska med”. Sedan kom han in i omklädningsrummet, var missnöjd med matchen men framhävde att han var nöjd med min insats, och ville att jag skulle vara med på planet dagen efter. Då tappade jag det. Alla såg hur rörd jag blev, det betydde mycket för mig. Sedan började jag tänka att jag behövde visum i och med att vi skulle till USA, men det löste de snabbt. Det var stort.
Hur reagerade Skrtel och de andra veteranerna på att du var helt rörd?
- Det var lite därför jag också kom in i gruppen så mycket. Många vill vara tuffa och spelar till och med tuffa ibland. Jag har den tuffa sidan också, för det kan vara en berg-och-dal-bana rent humörsmässigt också, men jag är en väldigt känslig kille och har inga problem med att visa de känslorna. Varför skulle jag hålla inne det? Det betydde mycket för mig, och alla såg på mig hur rörd jag blev. Det tyckte de var ganska roligt. Det gjorde att de kände lite mer för mig just då.