Du flyttade tillbaka till Stockholm?
- Jag ringde till Tommy Söderström i BP. Det har varit lite av min trygghet med Brommapojkarna, eftersom jag kom dit som tolvåring. Jag ringde honom, han satte in mig i pojkar -89. Jag träffade laget, jag minns att jag när jag kom in på Grimsta träffade Stefan Billborn också. Vi hade det laget ihop. Sedan lurade Stefan och Tommy upp mig på läktaren – fasen vad vi körde under några år där. Jag var där ute hela tiden.
Hur lurade han dig? Att du jobbade mycket?
- Förlåt, det var jag själv som passionerat bara älskade miljön kring det där. Första träningen vi var på med 89:orna, Systembolaget hade lokaler ute i Liljeholmen där de hade byggt om till inomhushallar. Jag minns första träningen, Albin Ekdal och Ninos Hanna (stavning?), som var enormt bra, var med. Efter träningspasset tänkte jag att jag inte kunde lära de spelarna någonting. ”De är hur bra som helst – vad gör jag här?” Men sedan bestämde jag mig att jag skulle lära mig det här sättet att träna fotboll på från grunden. Allt jag kunde sedan tidigare kastade jag nästan ut genom dörren och började om. Det var helt nytt för mig. Det var också det som gjorde att jag under så många år passionerat kunde ta mig an det här.
BP är omdiskuterat, å ena sidan kan man lyfta fram det genomslag man har fått i A-landslaget för herrar, samtidigt dyker det med jämna mellanrum upp kritik kring hur man gör. Hur ser du på det, som var mitt inne i den fotbollsfabriken?
- Jag tycker att den frågan är ganska trist. För mig är ungdomsfotboll ganska enkelt. Innan vi har löst frågan om vad vi ska göra i olika åldrar, vad vi ska träna på, tillsammans med vilken typ av tränare och vilken typ av ledarskap man ska ha i olika åldrar, tycker jag att det är ointressant att diskutera vilka som ska få vara med på träningen. Alldeles för många hoppar för fort i den diskussionen. Utan att ha löst fråga ett och fråga två hoppar man in på fråga tre, och så fastnar man där. Där dör också svensk ungdomsfotboll.
Hur ska svensk fotboll göra för att få fram fler talanger?
- Det är en enormt svår fråga. Ska jag vara ärlig vill jag helst gå in och titta nu lite först med IFK Göteborg, jag har ett jobb där att göra. Jag kanske kan få återkomma till den här frågan lite senare?
Just att du jobbade med akademin i BP, hur kom det sig att du lämnade BP? Det verkar ha funnits en kärlek till det här jobbet och det här uppdraget?
- Jag blev akademichef i BP. Jag hade en uppgift där, att kommersiella BP-kunskap, från styrelsen. Det var ett gäng personer i styrelsen som jag tyckte väldigt mycket om. Det var en av de styrelseledamöterna som tryckte på ganska hårt, om jag ska vara ärlig, med att kommersialisera kompetens. Vi började filma en massa övningar. Jag började göra dvd-skivor och sålde dem på utbildningar. Jag fick in lite pengar och kunde göra fler dvd-skivor. Till slut sade de att det räckte med dvd-skivor, att vi skulle göra det på lite större skala. Att köpa loss kompetensen att göra det från BP och göra ett bolag ihop. Det var orsaken till att jag slutade. Jag tror att det var 1 augusti 2014, då satt jag på ett fik i Hammarby Sjöstad utan att veta vart jag var på väg. Då hade vi börjat.
Det är där du sitter i styrelsen i dag, vilka var det?
- Det var en kille som heter Harald Mix.
Man kan googla hans riskkapitalsatsningar. Men det är med honom du har gjort det, helt enkelt?
- Ja. Jag har stor respekt för honom. Jag kommer alltid vara tacksam över det han har gjort för mig.
Om man ser på det bolaget, vad finns det för uppsida där?
- Det som jag alltid har fått göra där är vad jag tycker är roligt. Sedan har det resulterat i att vi har fått fram en digital produkt med 10 000 tränare som använder den på veckobasis. Det är underbart. Det är lite mer än 200 klubbar i Sverige som på daglig basis jobbar med vår verksamhet. Det är toppen. Sådant är kul. Men jag har varit så passionsdriven ända sedan jag var liten. Att då få möjlighet att göra det här på daglig basis har varit drivkraften.
Akademi och A-lag, det svåra är ofta att ta det steget. Jag har läst att du i andra intervjuer pratat om att det i Gröndal, Hammarby och BP var väldigt tydligt, Malmö har Olympic, AIK startar ett lag, många söker den här typen av lösningar. Vilken typ av lösning kommer ni söka i IFK Göteborg, för jag gissar att ni behöver det också?
- Vi behöver utvärdera hur vi ligger till i det här. En lösning skulle kunna vara att ha en samarbetsklubb som du beskriver. En annan skulle kunna vara att man har flera samarbetsklubbar som man lånar ut spelare till, en tredje är att vi ligger kvar på det sätt vi gör i dag. Vilken väg vi bestämmer oss för att ta får vi bestämma tillsammans. Men det viktigaste är att vi hittar en väg där vi får fram fler spelare från vår ungdomssida som får möjligheten att spela i vårt A-lag eller i andra A-lagsorganisationer runtomkring, till elitfotbollen.
Hur viktigt var det för Hammarby med HTFF?
- Det är ett enormt viktigt steg. Jag har inte statistiken med nu, men alla parametrar gällande spelare till elitfotbollen från innan – det skjuter i höjden. Det gäller antalet U21-landslagsspelare, spelare till allsvenskan – allt. Det fyrdubblades eller något, det var en enorm skillnad.
Hur såg du på kritiken mot att man gick in och tog över Frej och suddade ut den gamla klubben, plötsligt var det HTFF?
- Vad var alternativet?
En del supportrar tycker att det är fel ju.
- Jag menar, vad var alternativet för Frej? Det fanns nog inget alternativ. Jag tror att de hade två alternativ, det ena var att gå i konkurs, det andra var att vi tog över. Jag kan förstå det här med kommersialiseringen av fotbollen, att vi ska behålla värdena – jag förstår allt det där, verkligen. Jag har stor respekt för det. Men i det här fallet hade det inget med det att göra. Här var det: ska klubben finnas kvar över huvud taget?