Svenska landslagsbacken Linda Sembrant, 31, har i flera år varit en tongivande spelare i damlandslaget och varit med i flera mästerskap. I maj fyller hon 32 år, men ser ännu inte slutet på landslagskarriären.
- Jag är otroligt glad och stolt över att jag har mina 100 landskamper, att jag har nått dem. Nu när man är äldre är det svårare att sluta än man trodde. Jag tänkte att jag hade barn när jag var 25. Så länge kroppen och det mentala är med, så länge det är lika kul som det är nu så ser jag ändå att jag kan fortsätta en bit fram. Jag tror att jag kommer ha jäkligt svårt att sluta, säger hon i podcasten "Lundh".
Varför?
- Det är en så kort stund man spelar fotboll. När man är yngre funderar man inte, det är mer nu man funderar på att jag inte kommer göra det här hela tiden. När man är yngre…
När du vann VM-brons som 23-åring kände du att…
- …att det bara var början. Nu känner man att man är vid slutet. Jag vill verkligen sluta när jag känner att jag är klar, snarare än att det är andra saker. Att sluta med en bra känsla.
Om du ser till utvecklingen i internationell fotboll så känns det som att Sverige tappar, konkurrensen har ökat och tryckt ner Sverige lite på världskartan, och det är kanske inte givet att man ska ta medalj, som förbundet har inskrivet som ett mål. Hur ser du på Sveriges chanser att hänga med i den utvecklingen?
- Det går otroligt fort. Jag tror att om man jämför serierna så är det tuffare, de har det otroligt tufft hemma i damallsvenskan. Det finns otroligt mycket muskler utomlands, och vi får det svårare att hänga med. När jag stack från Sverige hade vi otroligt många stora spelare i damallsvenskan, men nu är det omvänt. Jag tror att allsvenskan hemma får det svårt. Jag tror att fler kommer ta klivet utomlands men kanske att man kommer hem till damallsvenskan, vilket vi sett lite mer av. Men utifrån var vi är, där det står att vi ska ta medalj, vilket det säkert stått länge… men någonstans är det inspirerande också. Kolla på Frankrikes spelartrupp - och de har ingen medalj. De är rankade topp tre men har inte fått hem en medalj. Där någonstans har vi lyckats med mycket, vilket vi ska vara stolta över. Någonstans vill man ha något som triggar en, vi är ändå ett land som har tagit mycket medaljer, och vi vill att det ska fortsätta så, men det krävs otroligt mycket, så klart.
Tittar man på landslagstruppen är de tongivande spelarna lite äldre. The Guardian hade en lista på de 100 bästa spelarna i världen där Nilla Fischer var högsta svenska som 26:a, det var fem svenskor totalt med Caroline Seger på plats 80. För tio år sedan hade den listan sett annorlunda ut med fler svenskor längre fram. Det känns som att det inte fylls på med talanger i samma utsträckning?
- För mig är det en lista. Men vi måste verkligen värna om vår utveckling och hur vi tar hand om de som kommer upp, för vi har inte hur många som helst att välja emellan, som vissa andra länder har. Där behöver vi samarbeta för att ta tillvara på alla ungdomar för att fortfarande vara där uppe och konkurrera, för om man kollar länderna emellan är det en stor skillnad. Jag tror att vi måste ta hand om och fortsätta, för vi gör många saker bra, det har vi kvitton på. Vi måste fortsätta med det.
När VM blåses av 7 juli i sommar, vilken placering har Sverige då?
- Det återstår att se. Men vi har en stor tro på oss. Varje dag kommer vi att gå all in för att stanna kvar ända till den 7:e.
Final, helt enkelt, i Lyon?
- Det är dit vi vill.
Lyssna på hela podcasten med Linda Sembrant i spelaren ovan.