Mattias Svanberg, 21, inledde sin fotbollskarriär i LB07 innan han vid 13 års ålder tog klivet över till Malmö FF.
Hur det var när mittfältaren började komma upp i A-laget och fick lärlingskontrakt?
- Det var inkilning och så när vi var på läger. Men gav man spelarna respekt på och utanför planen och visade att man kunde spela och ville spela och inte var rädd att ta skit från någon annan så kom respekten med tiden. Det är klart att man var nervös i början, men jag kände att jag kom snabbt in i gänget. Jag visste min roll, att jag var yngst på den tiden, det var bara att ta materialet som skulle tas och inte säga emot för mycket, man visste att alla andra hade varit där någon gång. Det var inte läge att börja ta någon debatt att jag inte skulle börja i mitten på kvadraten eller att jag inte skulle ta materialet, det är bara det som man gör. Visar man att man förstår så kommer man in i det snabbt, säger han i podcasten Lundh.
Att ta materialet är typ att bära koner och bollar och så?
- Ja, att samla upp allt efter träning och ta bollar och västar, vatten och så.
Varför är det bra?
- Det visar väl att man dels har respekt för de äldre spelarna och de som faktiskt spelar. Sedan är det inte dåligt på något sätt. Jag gör det inte för att jag ser mig som en sämre spelare eller så, jag visste att det är så normen har varit. Det kanske börjar försvinna mer och mer, jag vet inte, men jag tyckte inte att det var några problem att göra det. Om det underlättar för mig, varför ska jag inte göra det?
Ett år efter ditt lärlingskontrakt fick du ett A-lagskontrakt. Kände du ganska snabbt att du skulle fixa det?
- Ja, det gjorde jag ändå. Snabbare än vad jag trodde att det skulle gå. Det var framför allt på träningar och U21-matcher man kunde visa upp sig, men jag kände rätt snabbt att jag kunde slå mig in i laget.
Vad betydde de första tränarna som du hade? Vem var den som såg dig och gav dig chansen?
- Jag fick inte spela under Åge. Jag hade inte honom under så lång tid, men han var ändå den som såg mig spela i U21 och ville att jag skulle spela med A-laget istället för andra spelare. Det är klart att han hade en betydelse. Sedan kom Allan, jag fick spela under honom. Jag var inte ordinarie, men jag fick minuter av honom. Men jag tror att det växte mest under Magnus Pehrsson. Det var av honom jag kände störst förtroende. Det kanske inte är så konstigt, för jag hade mognat till mig lite. Men hur han jobbade med mig var mycket mer detaljerat. Det var ofta som vi hade individuella möten och gick igenom videoklipp. Jag kände att han hjälpte mig mycket på vägen.