Under tisdagen kliver Sverige in i VM i Frankrike med ett möte med Chile. Även om både förhoppningar och förväntningar är höga på Peter Gerhardssons landslag så är det ingen tvekan om att målskyttet brister. Under de fem sista landskamperna inför VM har Sverige blott gjort tre mål och då var ett mål på straff.
Långt från när Victoria Sandell Svensson stod för 68 mål på 166 landskamper från 1996-2009 och var en av hjältarna under VM 2003 då det blev silver i USA. Den tidigare skyttedrottningen ser fram emot att följa VM i Frankrike.
- Jag tror att det blir det största VM:et någonsin. Det är häftigt. Vi sade det på jobbet i dag, man längtar tills det börjar. Jag missar Sveriges första match dock, vi har träning då och får kanske se en halvlek här. Jag älskar mästerskap, säger Victoria Sandell Svensson, som i dag delar sin tid mellan en halvtidstjänst på Svenska Fotbollförbundet och som tränare för Tyresö FF, i podcasten Lundh.
Är du avundsjuk på vad de får vara med om?
- Jo, det är klart. Det är sådana matcher som man kan sakna lite, de stora matcherna. Det hade varit kul att vara där, för det är jättestort. Det är klart. Men det är länge sedan nu, tio år.
De fem sista landskamperna innan VM har Sverige gjort tre mål, en straff mot Tyskland, en frispark mot Österrike och ett mål mot Sydkorea. Det är inte som när du och Hanna Ljungberg härjade på topp?
- Vi gjorde inte ett jättebra genrep vad jag vill minnas 2003, men jag förstår vad du menar. Det är det man har saknat lite. Blackstenius behöver vara i form. Janogy tycker jag ser väldigt spännande ut, och sedan gillar jag Fridolina Rolfö, det är en grym spelare men är skadad väldigt mycket. Man vet inte om hon kommer kunna spela på topp. Samma sak med Hurtig, som såg pigg ut nu senast. Målskyttet är ett av de stora problemen.
På något sätt har Sverige varit bortskämda med dig och Hanna Ljungberg under lång tid, och när ni började gå neråt kom Lotta Schelin som krossade målrekord, men ingen har riktigt tagit över efter Lotta?
- Så är det. Det är fakta. Man trodde att Blackstenius skulle vara en sådan, men hon hade en dipp när hon gick till Frankrike. Nu är hon tillbaka och ska förhoppningsvis hitta tryggheten i spelet igen, för hon är en djupledsspelare som man behöver. Sedan hoppas jag mycket på Janogy. Sedan vet jag inte om hon är redo att spela från start, men hon visade framfötterna med det korta inhoppet och i de matcher jag sett henne spela innan att hon har en härlig spelstil.
Upplever du att Peter Gerhardsson vågar ge henne chansen?
- Ja, det tror jag. Jag litar på Peter och Magnus, det är de som är med spelarna nu och ser dem i träning. Det är lätt att sitta på sidan och säga vem som ska spela, men man har ingen aning om hur det har sett ut på träningarna och vilken matchbild de tror ska bli i de här matcherna.
Din arbetsgivare Svenska fotbollförbundet har budgeterat med semifinalplats. Det är offensivt, kan man uppleva från sidan. Vad säger du, är det rimligt?
- Det finns inga dåliga nationer längre.
Du har inte sett Thailand och Chile.
- Nej, men jag vågar inte säga det. Det känns som att de ska slå Thailand. Men det har man sagt om andra motståndare innan också. Men Chile vet man inte, de har väl någon teknisk spelare som kan vara lite farlig. Det är matcher det känns som att man ska vinna, men man ska göra det också. Jag har inte varit med och vunnit många premiärer, till exempel. Då sätter det sig. Säg att man får stryk i premiären, vilket jag visserligen inte tror att man får, då är det kniven på strupen direkt. Jag tror att det kan gå antingen eller, och att det behövs lite flyt. Det lag som går hela vägen har oftast flyt. Men man skapar ju chanser.
Centrallinjen med Lindahl, Fischer och Seger är väldigt rutinerad, men kan ibland kännas lite ålderstigen och att det inte finns några givna ersättare, att det inte finns en bredd längre. Kan du uppleva det?
- Jag ska vara ärlig och säga att jag inte sett så mycket av damallsvenskan i år på grund av jobbet. Jag ska analysera mina egna matcher, och tiden räcker inte till. Men av det jag har sett så finns det en den centrala spelare, men inte på den nivå som de har legat och ligger på.
En vanlig diskussion nu är att Sverige är nia-tia på världsrankingen och har fallit på grund av att toppen har blivit mycket bredare, det såg vi i EM. Hur tycker du att Sverige står sig?
- Jag måste skala ner det till klubbnivå. Vi har inget lag i damallsvenskan som har dragit iväg som Umeå eller Djurgården gjorde, som man visste skulle gå långt i Champions League. Vi kommer nog inte ha ett lag i kvartsfinal i Champions League. Då tror jag att toppspelarna som är i en bra träning- och matchmiljö… Och vi kommer inte heller kunna mäta oss ekonomiskt med Tyskland, Frankrike och England. Det vi måste leva på i Sverige är att utbilda våra egna, yngre spelare och ha attraktiva träningsmiljöer, men det som måste bli bättre i Sverige är matchmiljöerna. Det är för få matcher.