Det är på dagen exakt ett år sedan då Dardan Rexhepi klev in från start i en seriefinal och frälste Malmö FF-fansen på Swedbank Stadion.
Med sitt första allsvenska mål.
Den unge talangen skapade sig en lucka i Helsingborgs straffområde och skickade in 1-0 och gav Malmö en guldskjuts.
Då hade MFF-ledningen bara några veckor tidigare nobbat en försäljning av Guillermo Molins till Portugal för ”guldet skulle himm” till Malmö igen.
Målsättningen var klar och rak.
Efter att guldet bärgats och guldfesterna lagt sig visade klubben återigen beslutsamhet: Daniel Larsson såldes inte heller, trots bud från Kaiserslautern.
Tanken var att behålla så stor del av manskapet och sikta på att ta ett kliv ut i Europa och samtidigt vara med i kampen på hemmaplan.
Att SM-guldet och satsningen kostade visade bokslutet, minus runt 33 miljoner, och även om alla miljonerna inte hängde ihop med det sportsliga så satte det ett ökat tryck på klubben och spelarna inför 2011.
Att det sedan gick snett i allsvenskan när mästertränaren Roland Nilsson blev erbjuden att ta hand om FC Köpenhamn och allt som följde behöver man inte vara Einstein för att räkna ut. Lägg till att en del spelare trots allt ville dra.
Precis som de flesta av oss andra, vill tränare och spelare vidare till större utmaningar och högre löner.
Så fungerar det, och därför var det inte konstigt att Rikard Norling klev av i Assyriska mitt i säsongen och tog över MFF. Även BP:s Miiko Albornoz klev på tåget precis som Häckens skyttekung Mathias Ranégie.
För den trion blir allt större i och med att de drar på sig en ljusblå dräkt.
I kväll står de och Malmö FF i Alkmaar och ska fullfölja klivet ut i Europa och delta i ett gruppspel med många miljoner på spel.
Svårt, svårt, naturligtvis men på många sätt sista chansen för klubben att rädda säsongen 2011. Utan resultat under hösten, och då helst både i form av cash och sportsliga framgångar, så blir det några steg tillbaka.
Svenska cupen är över, och allsvenskan är i princip körd för MFF även om man har uppskjutna matcher, så är 15 poäng upp till rätt medalj och en plats i Europa även nästa år för långt. Särskilt sett till att klubbens program är extremt späckat och då har man ändå inte fått in Dif-fajten och nu vet vi att SvFF inte flyttar på sista omgången.
Så det är Europa League-kvällarna i höst som är MFF:s väg mot att ta hem förra höstens satsning. Nej, det handlar inte om att vinna hela skiten som en svensk klubb kunde på 1980-talet utan om att ta sig ur gruppspelet.
AZ Alkmaar,
Austria Wien och
Metalist Khirkov är gängen som MFF ska möta hemma och borta och vid första anblicken är det svårt att tro på svenskt avancemang.
Även om Austria kanske är en möjlig motståndare att besegrar så är de andra två lagen och klubbarna en bra bit före Malmö i form av resurser, organisation och spelarkvalitet. Däremot lever de under en liknande verklighet som MFF.
Den att man har svårt att behålla sina bästa spelare utan det handlar om att bygga nytt hela tiden.
Naturligtvis har MFF en chans att skrälla, alla räknar nog bort det svenska gänget, och kombon Ranégie/Larsson är perfekt för internationellt spel där Norlings mannar mer får söka lägen för en snabb, djupledslöpande anfallare som kan gå på skarvar från en tyngre anfallare.
Sedan hänger det på disciplin och försvar från MFF och det är upp till MFF-tränaren att ha präntat in det.
För Malmö är det viktigt att göra resultat i och med att de påverkar intäkterna. Inte nog med att varje vinst ger 1,3 miljoner och varje oavgjord genererar 600 000 kronor, ju mer MFF-fansen känner att klubben är med i kampen ju fler kommer att köpa biljetter till Swedbank Stadion och därmed berika klubben.
Om inte satsningen under 2010 ska rinna i väg som en engångsgrej så måste Malmö FF lämna Europa någon gång i vinter med många miljonsäckar och en spelartrupp som lärt sig och vuxit av spelet.
För att sedan ta avstamp i allsvenskan 2012 och där ta ytterligare kliv med en vassare trupp, organisation och på så sätt se till att få kontinuitet i framgångarna.