Förra året ville Fiona Brown vinna SM-guld för Caroline Seger och Olivia Schough som bekant föll på målsnöret under OS i Tokyo. Men det blev i stället tvärtom, den skotska landslagsbacken skadade sig i samband med en träning under augustimånad och det visade sig sedan att hon skulle missa resten av säsongen. Brown tvingades till operation efter att korsbandet ännu en gång slitits av.
- Det var fruktansvärt. Det var inte lätt och jag hade tiotusen tankar i hjärnan – jag är bara 26 år och har gått igenom fyra operationer (tre korsbandsskador och en stor broskskada), det är kanske inte så bra. Man tänker lite, ”varför har det hänt igen, jag gör allt för att skydda kroppen från skada men här kommer en till”. Det är alla de tankarna att det kan vara dags att acceptera att jag inte kommer kunna spela fotboll igen. Man blir arg, ledsen och sur, säger hon och fortsätter:
- Jag hade jättetur. Och jag kan säga att jag inte hade spelat fotboll igen om jag inte spelade i FC Rosengård – men med allt som händer just nu runt om i världen, kommer jag aldrig klaga över min situation, jag får leva varje dag och ha ett bra liv utan att vara orolig. Det känns viktigt att jag säger det också.
Är det något som 26-åringen betonar så är det klubbens stöd. Allt från lagkamrater till en stab som bryr sig om föreningen. Tillsammans har de skrattat och gråtit – och bara funnits där om än bara för en kram. Och trots att det kan vara tufft till från så är det på grund av stödet från vännerna och som Brown började tro på sig själv.
- Så klart är jag inte positiv hela tiden. Det är fruktansvärt och tufft, men jag kan komma till klubben och vara glad. Det är inte falskt. För mig är det viktigt att jag har en roll – jag kan inte ge något på planen men jag kan ge energi och tips och hjälpa till att ta bort skit från omklädningsrummet. För mig är det jätteviktigt och det har uppskattats av tränare och lagkamrater när man försöker ge tillbaka.
Det är nu sex månader sedan Fiona Brown opererade sitt vänstra knä och allt går som Brown skulle beskriva det ”skitbra” – även om hon ännu inte kommit till spel med laget så ger det henne en hel del energi att få träna med boll på sidan av.
- Det går framåt. Jag har fått hjälp med allt och kan springa och göra riktningsförändringar. Vi har börjat med tempo och boll, jag kan passa och köra lättare övningar med tränare. Styrkemässigt är jag nästan där, nu ska vi ta steget till att bli snabb och explosiv igen. Det är kul, nu börjar det kännas lite mer kul. Så klart vill jag spela fotboll men det gör mycket att bara ha en boll igen och vara på planen bredvid laget, säger hon.
Och nu är det inte långt kvar – en rehabiliteringstid från en korsbandsskada är ungefär nio-tio månader. Om allt går som planerat kan Brown vara redo igen inför den allsvenska återstarten.
- Man kan inte sätta ett datum, men allt går skitbra just nu och förhoppningsvis kan jag spela i sommar med Skottland. Vi ska inte till EM, vilket inte är bra – men det är ingen press med tid och i och med min historik kan jag inte ta risker nu. När jag är redo är jag redo – men jag har aldrig känt mig så frisk och redo så tidigt i en rehab förut.