Ingen kan ifrågasätta vad Jonas Thern uträttat när det gäller talangutveckling. Resultatet i form av elitspelare talar ett tydligt språk. Utlandsproffs. A-landslagsmän. Allsvenska stjärnor. Stabila och gedigna superettanspelare.
Sedan Thern lämnade Halmstads BK som tränare har han lagt den mesta kraften på att utveckla framtida elitspelare i ett bolag som heter Calcio Academy ihop med Christer Tonning, och ingen kan säga annat att de varit grymt framgångsrika.
Jiloan Hamad. Jimmy Durmaz. Simon Thern. Victor Claesson. Mohamed Bangura. Niklas Hult. Och Loret Sadiku. Totalt närmare 30 allsvenska spelare och 40 spelare i superettan. Det är en osannolik skörd från satsningar i Värnamo, Örebro, Östersund och Malmö.
Har länge varit fascinerad över att Jonas Thern flera gånger berättat att ingen från SvFF hört av sig och varit nyfiken. Efter en ny intervju med Christer Tonning framkommer att förbundet låst sig vid att inte snacka med Thern o Co. Det är obegripligt.
Minns att jag även frågade Erik Hamrén när han var i Qatar med landslaget och det var en radda spelare med som hade fått hjälp av Jonas Thern, men förbundskaptenen var helt ointresserad av hur den gamle landslagsmittfältaren jobbar för att ta fram spelare.
Naturligtvis kan man ha synpunkter på en del saker gällande Jonas Thern, som avtalet med Värnamo, hans envishet kring utbildning och att han inte gillar brottarfotboll. I mitt fall ifrågasätter jag inget av dem men jag fattar att frågorna dyker upp.
Samtidigt är det självklart att han och bolaget skulle ha betalt för jobbet i Värnamo men man kunde varit öppna med det och i utbildningsfrågan är SvFF lite efter andra länder, och det är skit samma hur mina lag spelar, bara de vinner, och om det är vackert är det naturligtvis inte dumt.
Att inte SvFF kollat med Thern och Calcio Academy är inte bara underligt, utan det är direkt dumt. Varför skulle man inte vilja ta del av hans tankar, metoder och modeller? En gåta för mig, för det innebär inte att man måste ta efter, men däremot så kan man få viktiga impulser och kanske ändra en aning.
Två av Sveriges mest hyllade företag och världssuccéer är IKEA och H&M och det är knappast så att de sitter på sin kammare och vägrar studera vad andra i samma bransch gör. Nej, snarare tvärtom, folk från H&M och IKEA drar på resor världen över och kollar vad som händer trendmässigt och inspireras sedan att ta sina egna produkter ett snäpp till.
Ska man vara elak så är det så att IKEA och H&M snor en hel del idéer från andra och ser till att mangla ut dem snabbt på marknaden i gigantiska volymer och på så sätt skaffar man sig ett grepp. Naturligtvis har man hjälp av att man tillverkar billigt i fattiga länder och på så sätt sätter tryck på priset.
SvFF:s ovillighet för att besöka Jonas Thern speglar en rädsla över att han ska ha kommit på något som inte står i batteriet av pärmar på förbundet. Min kritik betyder inte att jag inte tror att det saknas duktiga utbildare och instruktörer på förbundet, snarare tvärtom, men de behöver exponeras för nya idéer och på sätt växa.
Så gjorde Tyskland när man skulle reformera sin fotboll och talangutveckling. Så gjorde Belgien. Så gjorde England. Ja, det är ett självklart sätt att jobba och våga se vad andra gör och ta intryck, och se om man kan ta ett steg till. Det betyder absolut inte att man ska reformera allt man gör eller hur man tänker, men kanske kan man moderera.
För ett par år sedan åkte jag och min kollega Katarina Koritz till ESPN, New York Times och Bonniers amerikanska magasin för att se vad vi kunde lära oss av dem. Hur jobbade de med nätet ihop med tv, tidning och magasin? Utan impulser och intryck från andra skulle vi alla stå still.
Det är säkert så att SvFF ser till att de ansvariga får en del impulser och intryck, men i det här fallet är Jonas Thern unik på många sätt och dessutom svensk och villig att hjälpa svensk fotboll. Det räcker att tala med spelare som Jiloan Hamad eller Jimmy Durmaz för att förstå vad Thern betytt för deras kliv som spelare.
Vad finns att förlora? Är de rädda att tappa ansiktet? Eller vågar man inte ta debatten? Den enorma tystnaden som präglar svensk fotboll är inget som lyfter. Snarare tvärtom. Efterspelet till "Laban" vs "Bob o Roy" var en radda framgångar för först svenska klubbar och sedan för landslaget.
Låt Jonas Thern ta ett tydligare kliv in i svensk fotboll och röra om. Låt honom få delta i utformning av utbildningen. Våga, Karl-Erik Nilsson, öppna dörren för den envise smålänningen. Det behöver inte betyda att alla ska lyda honom utan att de redan givna idéerna ska brytas mot ett nytänkande och få alla att växa.
Bristen på mod i SvFF innebär att Sveriges landslag lär sakna spelare som vågar ta ett kliv på planen – och det ger bara ett ännu fattigare förbund. Här finns idéer och de lär inte vara dyra och i värsta fall är det bara att förkasta dem, men då har man åtminstone studerat vilka metoder som tagit fram en mängd elitspelare på en tid som ingen