Ibland krångligt och svårt – men MFF är väldigt bra på att vinna matcher igen
Det var många år sedan som MFF senast hade vårmatcher som en paradgren. Det brukar se slitsamt ut och det brukar ifrågasättas hur långt MFF har kommit med sin spelutveckling, men oftast fixar de fram segrarna och så även den här våren. Fem vinster på de sex senaste matcherna, och det enda poängtappet var 1-1 borta mot IFK Norrköping.
Det var taktlöst i första halvlek. Det var som att MFF-spelarna saknade supportrarnas sång för att komma i fas och höja tempot, och det krävdes en hörna och ett skott från 30 meter från Anders Christiansen för att ha ledningen efter 40 respektive 60 minuter. Markus Rosenberg sa efter matchen att det knappt behövde sägas något i halvtid, för alla insåg hur dåligt det hade sett ut. Sedan växlade MFF upp och gjorde allt som de ville under sista 30 minuterna (mot ett trött Elfsborg med en spelare färre).
Är det något Uwe Röslers lag brukar vara bra på så är det att hitta längre sträckor med bra resultat, lite oavsett hur det ser ut på planen, och där är MFF nu igen. Sällan övertygande, men oftast med seger.
Simon Olssons röda kort
Det var som att huvuddomaren väntade några sekunder med att ta fram det andra gula kortet. Kollar man var situationerna var för sig så ska kanske Simon Olsson ska ha gult kort bägge gångerna (även om det är hårt att få det för första sekvensen). Samtidigt är det en hård bestraffning för Elfsborg att spela 60 minuter med en spelare färre, plus ha en spelare avstängd nästa match, för de två sekvenserna.
MFF och fasta situationer
MFF har hittat en bra känsla kring fasta situationer i år. I dag kom 1-0 efter en hörna och MFF har än så länge i vår gjort tre mål på fasta situationer och inte släppt in något. För ett MFF som från år till år är ojämna där så är det åtminstone en fin start i år.
Elfsborg måste ogilla MFF
Sjunde raka förlusten mot Malmö FF, och det måste vara tungt för Elfsborg att möta MFF.
Förra årets hemmapremiär mot MFF var det överlägset bästa som MFF presterade under den våren, och fick ändå ”bara” med sig en seger med ett mål. Några andra av de senaste förlusterna för Elfsborg har inkluderat insläppta segermål i minut 91 (två gånger om), och en gång förlorade de med 6-0 efter att ha mött en övermaxad Anton Tinnerholm, släppt in två självmål, och fått en straff emot sig för att hamna i 3-0-underläge.
I dag var det genuint bra, sett till deras förutsättningar, i 30 minuter. Sedan kom utvisningen. När de försökte komma ihop sig och överleva till halvtid så kom 1-0. När de precis kvitterat så kom 2-1 bara ett par minuter senare. Efter de orkade de inte med en spelare färre. MFF har flera gånger om delat ut käftsmällar vid helt fel tidpunkt för Elfsborg.
Larsson tillbaka som vingback
Trots en bra vår som mittback så var Eric Larsson tillbaka som höger vingback, på grund av Andreas Vindheims svaga form och Behrang Safaris återkomst. Han sa efter matchen att han kan spela som mittback om det behövs, men att han ändå föredrar den här platsen.
Det var dock inte det spelmässiga som det mesta handlade om i dag, utan hur många situationer han var involverad i. Simon Olsson tacklade till sig andra gula mot Larsson, Simon Strand stampade några gånger på Larsson, Larsson och Stefan Ishizaki knuffades en del vid en frispark. En mer ”feisty” Larsson än vad vi är vana vid, men han höll sig oftast ändå inom gränserna.