Tindrande ögon på Rosenberg när en antagonist kommer i hans väg
Det har varit fattigt på dynamik i skånsk fotboll de senaste åren. Ingen argumenterar för att HIF ens är nära MFF i kvalitet och förväntad framgång, men i dag såg vi fina känslor komma fram när vi fick se ett Skånederby igen. En match där lagens förutsättningar spelar lite mindre roll.
Det här har saknats lite, och man ser på Rosenberg när matcher betyder lite mer. Lite kaxigare målgest, lite mer glädjeskrik mot publiken i slutet, självklart matchens enda målskytt. Det har varit mycket mot IFK Göteborg de två senaste åren (ingen slump att IFK Göteborg är det laget han har gjort flest mål mot sedan återkomsten). Nu finns det en till.
Bonke
Det börjar bli tröttsamt att säga det efter varje match, så den här biten kanske ska komma med tillägget ”LÅT STÅ”:
Bonke gjorde en ny stark match och MFF har hittat en fin balans när han är där.
Fler ytor att täppa till
Inför matchen handlade en del om HIF:s svaghet på att försvara inlägg och fasta situationer. HIF är ett av två lag (Gif Sundsvall det andra) som ännu inte har hållit nollan i år, och det finns fler svagheter än defensivt kantspel.
I dag var det ytterligare en gång där det gick alldeles för enkelt för motståndarna att slå en djupledsboll till anfallarna, för att mittbackarna inte hängde med. Det hände bland annat mot Jordan Larsson i premiären, mot Linus Hallenius lite senare, och i dag mot Markus Rosenberg.
Som vanligt
Hur många matcher har HIF haft i år där de är ganska nöjda med mycket av prestationen, men där de inte fått med sig resultat? Enligt Per-Ola Ljung var det i dag 9-9 i deras definition av målchanser, men inte ens när MFF hade problem så kunde HIF komma förbi Johan Dahlin. Bra prestationer mellan straffområdena, dåliga prestationer i dem.
Hur ser det ut efter uppehållet?
Kommer HIF vara de där extra procenten bättre efter uppehållet, när skadeläget kanske har lugnat sig? Det är det som de själva bettar på. Och om inte – finns det ens någon möjlig lösning kvar för att ta in fler spelare? Eller finns det någon spelare som kan höja sig mer efter att ha vant sig vid allsvenskan? Fyra poäng på nio matcher är inte en trend som får fortsätta i återuppstarten.
Och MFF? Har Uwe Rösler lyft MFF så mycket att han kan vara intressant för en större/rikare klubb? Får MFF, för andra transferfönstret i rad, behålla nästan allt de vill ha kvar i spelarväg? Hur mycket pengar använder Daniel Andersson, och till vilka positioner kan de pengarna användas? Kommer de vara skadefria när de möter AIK i slutet av juni?
Hur mycket av det vi såg i dag, ser vi igenom om en eller två månader?