Han är en av många fotbollsjournalister som bevakat, och imponerats av, MFF:s guldkantade väg mot dess andra raka SM-tecken. Läs Lundhs tankar om ett mer eller mindre sönderköpt lag, understött av en ledning där avhopparna avlöste varandra, som ändå klarade svensk fotbolls största utmaning.
En annan person som tycker att Malmö FF svarat för en bragdartad insats är Sydsvenska Dagbladets Anja Gatu som slår ett slag för den stora formtopp som präglar både MFF och kollegan på damsidan, FC Rosengård.
"Nu var ögonblicket här. Ögonblicket då vi kunde konstatera Malmös totala överlägsenhet som fotbollsstad", skriver hon.
Gatu skriver att just med tanke på att SM-guldet inte kom överraskande blev det "det mest kontrollerade SM-guldfirande jag sett någonsin i allsvenskan", att MFF-spelarna jublade och klappade om varandra men sedan skyndade sig till flyget hem.
"Himma" i Malmö mötte ett par-tre tusen supportrar upp på Swedbank Stadion för att fira sina guldhjältar vid 23-tiden på söndagen. Därefter inleddes guldfesten på restaurang Hipp.
- I somras spelade jag med Åtvidaberg inför 2 000 personer, nu får jag möta Juventus och stå här. Det är helt sjukt, jag fattar ingenting, sade Anton Tinnerholm till Kvällsposten från partyt.
"Klass och spets"
Tidningskrönikörerna försöker förklara varför Malmö FF som första lag på elva år tog andra raka guldet.
"Malmö hade i går som hela säsongen det som de flesta andra allsvenska lag saknar: Klass, spets, spelare som avgör matcher", skriver Expressen/Kvällspostens Mattias Larsson.
Simon Bank, Aftonbladet: "Att vinna SM-guld när allt flyter är svårt. Malmö FF har inte gjort det. 2014 gick allt åt helvete. 2014 blev himmelsblått ändå. Mästerligare klubbar än så går inte att få".
"Lugn mitt i hettan"
Göteborgs-Postens Mattias Balkander tycker att det är "något unikt med årets upplaga av Malmö FF, något svårdefinierat, ett slags lugn mitt i hettan. Coola spelare, avslappnade ledare, ödmjuka supportrar och realistiska stjärnor. Eller stjärna. Han är ensam och heter Markus Rosenberg. Det var han som kom hem utan att ha vunnit någonting alls och gav allsvenskan dess första guldrepris på elva år. Det är han som tackar nej till landslagsspel och saknas när våra bästa samlas i Stockholm för EM-kval mot Ryssland och Liechtenstein. Verkligen saknas. Och det blev förstås han som fick avgöra den här allsvenska säsongen, lika distinkt som han uppträtt från start".