Tänkte att jag ska börja sammanfatta lite tankar om fotbollshelgen som precis varit och ville med min fäbless för allitteration därför kalla det för något kul i stil med tisdagstankar. Så nedan och framöver varje tisdag följer därför höga, låga, genomtänkta, inte så genomtänkta, underbyggda och spontana reflektioner från fotbollens största scener, men ibland garanterat också några mer obskyra skrymslen och vrår!
XXX
Roma fick med sig tre poäng från sin Serie A-premiär när Edin Dzeko i grevens tid grävde fram en volleyvoffla mot Torino förra söndagen. När sedan Atalanta mönstrade ett ordentligt reservbetonat lag (Europa League-kvalar mot FCK i dagarna) inför hemmapremiären på Olimpico talade mycket för ytterligare en seger och kanske rent av ännu ett rent lakan för Robin Olsen i målet.
Det började också helt planenligt när den ganska så rejält ifrågasatte Javier Pastore trollade in 1-0 med klacken efter bara 60 sekunder, men efter det.., herregud, jag vet knappt vad man ska säga om de 44 minuter som sedan följde. Romaspelarna hade redan gått och duschat i god tro om att biffen redan var grillad. Atalanta behövde knappt anstränga sig för att kvittera, vända på steken och innan paus även göra 1-3 fullt rättvist. Nio skott på mål för de blåsvarta, nio (!) hörnor och nästan 60 procent bollinnehav efter första halvlek. Jag har aldrig under mina 20 år som Romasupporter upplevt en värre överkörning sett till hur svagt motståndet varit på pappret.
Till den andra halvleken debuterade nyförvärvet Steven N’zonzi och mittfältsgeneralen från Sevilla tog omedelbart tag i det som valpiga Cristante inte mäktade med. Roma blev mer rejäla, med Justin Kluivert kom också fart och genombrott och upphämtningen till 3-3 kändes på slutvisslan faktiskt rättvis.
Men vi kan efter (nästan) två omgångar av Serie A (Genua-lagens premiärer sköts upp) konstatera att Juventus redan skaffat sig ett poängmässigt avstånd till två av de största utmanarna, Roma och Inter. Napoli står förvisso på sex poäng, men båda segrarna har kommit från underläge med rejält svajiga inledningar av båda matcherna. Det ska dock sägas att motståndet varit långt ifrån beskedligt, Lazio och Milan, och den gamle Don Carlo Ancelotti har faktiskt imponerat i sin matchcoachning när de ljusblå väl hamnat efter resultatmässigt.
XXX
Trots att Tottenham slog Manchester United med 3-0 på Old Trafford och tog sin tredje raka seger var det José Mourinho som stal showen, som så många gånger förr. Den portugisiske demontränaren valde att demonstrativt ställa sig och applådera de tappra själar som stod kvar på läktaren hela vägen in på slutvisslan och i mitt huvud var det för att köpa sig mandat bland supportrarna när nu alla andra på ett eller annat sätt kommer att ifrågasätta och kritisera honom.
Hans avslutande ord på presskonferensen därefter ringar ännu mer in att det återigen blåst upp till rejäl storm runt honom: “Matchen idag slutade noll tre… tre… tre är också antalet Premier League-titlar jag vunnit, fler än alla de 19 andra tränarna har vunnit tillsammans”.
Jaha? Okej?
Man ska passa sig för att tävla i hjärna och intellekt mot en så pass slipad person som Mourinho, men hur hans PL-titel från 2004 med Chelsea på något sätt ska kunna hjälpa honom i den här stunden går över mitt förstånd. Jag tror ingen försöker ta vare sig heder eller ära ifrån honom, men det är som att han själv inte verkar förstå att dagens världsfotboll – som manchester United så desperat ska och vill tillhöra – inte tittar i backspegeln och lutar sig mot vad som en gång var. Just nu är Manchester United illa ute vad gäller såväl titelstrid, Champions League-platser, europeiska framgångar och attraktionskraft hos världsspelare – och mot det hjälper Mourinhos tre tidigare bucklor (i en annan klubb!) föga.
Det är inte ens september än och redan ropar folk högt efter skilsmässa. Det blir otroligt intressant att följa utvecklingen den närmsta tiden, i synnerhet med tanke på att klubben förlängde hans kontrakt så sent som i januari. Frågan är dock om det finns någon väg tillbaka efter igår?
XXX
Vad gäller Victor Nilsson Lindelöf så blev gårdagskvällen ännu ett argument att använda för alla de som menar att han inte håller måttet. I Sky-studion tyckte till och med Jamie Carragher och Gary Neville synd om svensken eftersom han helt enkelt inte har på den här nivån att göra.
Jag tror att misstagen igår, trots att de inte ledde till några direkta baklängesmål, försämrar Lindelöfs hierarkiska position bland mittbackarna och att det nog blir några veckor med sparsam speltid framöver. Att just mittbacksuppsättningen är den som Mourinho underkänt tydligast på transfermarknaden hjälper inte till, men sett till meriter och status tror jag ett eventuellt tränarskifte dessutom skulle placera VNL bakom Smalling, Jones och inte minst Bailly.
XXX
Inte för att speciellt många skulle gråta blod, men RB Leipzig ser inte ens ut att ha stagnerat i sin utveckling, snarare verkar det som att man gått bakåt och jag undrar var det ska sluta? I våras missade man Champions League, man tappade sin bästa spelare (Naby Keita) och i ligapremiären förlorade man stort (4-1) mot en av toppkonkurrenterna i form av Borussia Dortmund.
Om två dagar har man hyfsat gynnsamma förutsättningar (0-0 på bortaplan) att ta sig förbi Zorya Luhansk och in i Europa League, men jag tror att ett avancemang kan vara en pyrrhusseger för tyskarna. Truppen är relativt tunn och att slåss på två fronter visade sig vara lättare sagt än gjort för dem i fjol.
Förvisso ansluter hela Tysklands mest omhuldade tränare Julian Nagelsmann, men han gör det först om ett år. Vad har man uppnått då? Har verkligen den unge Hoffenheim-tränaren dragningskraften att locka spelare som har betydligt mer lukrativa avtal från andra håll att ta ställning till? Jag är tveksam och jag finner det ganska märkligt att en klubb som satsat så hårt och metodiskt och målinriktat drar i bromsarna när man står vid tröskeln till den absoluta toppen.
XXX
Ikväll har AEK Athen slagläge att nå Champions Leagues gruppspel hemma mot ungerska Vidi, 2-1-seger förra veckan, och detta blott fem år efter klubben ekonomiskt gått under och börjat om i tredjedivisionen. Visst går det fortfarande att hävda att den där omstarten inte riktigt föll i allas goda jord – man strök stora delar av skuldberget genom att förklara sig själva bankrutt – men det är fortfarande ett bra bevis på att vissa klubbar verkligen behöver börja om på ruta ett för att kunna ta sig tillbaka till toppen.
XXX
Imorgon tar Janne Andersson ut sin första landslagstrupp efter sommarens succé-VM och även fast jag personligen hade hoppats på en rejäl nystart rent demografiskt tror jag stora delar av gänget kommer vara detsamma som gick till kvartsfinal i Ryssland. Om det kan man tycka olika, men jag hade i alla fall sett på sommaren som en perfekt slutpunkt för spelare som Andreas Granqvist och Sebastian Larsson. De ska ha tack och respekt för lång, trogen och på sistone en väldigt framgångsrik tjänst i blågult, men nu är det läge att föryngra och satsa vidare mot EM 2020 med en annan, yngre stomme.
Oavsett vad så hoppas jag att det finns plats för Ken Sema och Sam Larsson som båda två inlett sina respektive säsonger i Watford och Feyenoord på ett väldigt bra sätt.