Noll, noll och fina Nations League
Gusten Dahlin
Många av oss har varit skeptiska, undrat både hur Nations League går till och vilken positiv förändring från tidigare kvalrundor vi egentligen kan förvänta oss. Ikväll fick vi det första svaret och det går i alla fall inte att klaga på starten – världsmästarna 2018 mot världsmästarna 2014, ett lag som rest sig från en tyngre period och krönt det med den finaste av bucklor mot ett lag som gått från att vara världens otvivelaktigt bästa landslag till Ryssland-VM:s största fiasko. Frankrike mot Tyskland. En förrätt i absolut toppklass. Det blev en mållös historia, men faktiskt en av de mer underhållande 0-0-matcher jag bevittnat i år.
Ett Tyskland som förmedlat en känsla av “total renovering” kom till spel med elva VM-spelare och Joachim Löw fortfarande stadigt vid rodret. Visst, där finns inte längre någon Mesut Özil, men att spelare som Sami Khedira, Mario Gomez och Sebastian Rudy ersatts av likvärdiga spelare påverkar i alla fall inte mitt helhetsintryck av det här landslaget.
Löw har pratat om att man i Ryssland inte lyckades tända den eld som bar dem hela vägen i Brasilien, förbundskaptenen har tagit fullt ansvar för misslyckandet och det märktes på Allianz Arena när Die mannschaft (som Tyskland inte längre tänker kalla sig) klev ut. Det var fokuserat, tempostarkt och ett hemmalag som direkt tog tag i taktpinnen.
Världsmästarna Frankrike lämnade Ryssland som både rättmätiga segrare men också som ett lag där jag tror många fick upp ögonen för nya stjärnor på himlen (Pavard, Dembélé, Hernandez osv), men kanske framför allt ristade vi in i sten att spelare som Umtiti, Varane, Kanté och Mbappé (hur många klacksparkar hade han ikväll?) sannerligen tillhör den absoluta världstoppen.
Hur A-divisionslagen i Nations League kommer att prioritera gruppsegern och chansen på bucklan i juni återstår att se, men faktum är att matchen ikväll ger UEFA rätt i att turneringen kan höja temperaturen på tiden mellan mästerskapen. Rejält. För Frankrike jobbade sig in i den här matchen genom hårt jobb och en hel del tuffa tacklingar. Det smällde ganska rejält ett tag och den första halvleken gick att summera med att de båda lagen absolut inte ville vika ned sig. Spets och udd saknades (förkroppsligat av Timo Werner och Olivier Giroud) dock, men det här var tävlingsmatch på riktigt.
I den andra halvleken öppnade ytorna upp sig ordentligt och det var en period av konstanta svängningar och Hawaiivågor. Vissa kontringar gick så snabbt att inte ens några av planetens snabbaste spelare hängde med, då förstår ni hur fort det gick. För Frankrikes del saknades den sista touchen, ett avslut värdigt att passera en Manuel Neuer som vill visa en hel fotbollsvärld att han fortfarande är bäst. Vad gäller Tyskland så kom skotten, nickarna och målchanserna men i det franska målet var Alphonse Areola omutlig. Wow, vilken insats från reserven bakom ordinarie lagkaptenen Hugo Lloris!
“0-0, spöregn och inga vinnare” hade kunnat vara en mardrömsstart för Nations League, men låt inte skenet bedra. Det här var bra, det här var kul och jag längtar redan till England-Spanien, Italien-Polen och Spanien-Kroatien.
Hörde jag “Fina, fina Nations League”?
Ja, jag tror bannemig det.
Publicerad 2018-09-06 22:42