Idag vaknade jag i en värld där Luka Modric är bäst av alla människor på hela planeten på att spela fotboll. I alla fall om FIFA:s pris The Best ska betyda någonting över huvudtaget. Inget ont om kroaten, absolut inte, men det är garanterat inte bara jag som tycker att det påståendet skaver.
Real Madrids spelfördelare som i våras, för tredje gången i rad, starkt bidrog till Champions League-bucklan och som med lagkaptensbindeln på armen förde Kroatien till ett VM-silver förtjänar alla möjliga och tänkbara hyllningar. I en fotbollsvärld som det senaste decenniet totalt dominerats av Cristiano Ronaldo och Lionel Messi har många stora fotbollsspelare hamnat i en relativt mörk skugga och ser man till vilka spelare som inte vunnit pris för världens bästa under den här tidsepoken känns det smått skrattretande att spelare som Deco och Michael Owen en gång faktiskt gjort det.
(Jo, det är sant. Michael Owen har vunnit Ballon d’Or.)
Men det är också därför priset har kommit att betyda någonting på riktigt. För utmärkelsen som världens bästa fotbollsspelare ska – jag rättar mig själv – får inte handla om något annat än vem som de facto är bäst. Inte vem som vunnit mest, inte vem som betytt mest för sitt lag, inte vem som mest förtjänat att hyllas efter många år av prestationer på absolut toppnivå. Priset ska delas ut till den bäste och ända sedan 2008 har det därför helt korrekt gått till antingen Ronaldo eller Messi.
Vi kan sen tjafsa hela dagen om vem som varit bättre än den andra dessa två sinsemellan, men inte ens den mest inbitna Ronaldosupportern eller den mest maniska Messidyrkaren kan på allvar mena att det inte är dessa herrar som varit världens två bästa fotbollsspelare de senaste tio åren.
Jag kan både förstå, själv tycka och verkligen känna att det saknas ett pris med global genomslagskraft och rejäl tyngd och prestige i som går till den spelare som starkast bidragit till åtråvärda vinster och troféer den gångna säsongen, som enbart kretsar kring vad man vunnit med sina lag, men då får inte priset heta The Best. Det blir liksom bara fel.
Många minns säkert Wesley Sneijders 2010? Holländaren, då i Inter, hade tian på ryggen och var central i det blåsvarta Milanolagets historiska trippel (Serie A, Coppa Italia och Champions League) för att sedan ta ett utdömt holländskt landslag hela vägen till förlängning i VM-finalen. Hans insatser var briljanta och han kunde inte på något sätt uträttat mer än vad han faktiskt gjorde.
Men Sneijder vann inte Ballon d’Or det året och hur besviken han än måste varit, hur välförtjänt han än var av en världsomspännande applåd och evig plats i fotbollshistorien så älskade jag att han inte vann guldbollen – för han var inte världens bästa fotbollsspelare. Det var då Lionel Messi. Allt annat hade varit en lögn. Punkt.
Vi hade samma typ av diskussion i det här landet för ett knappt år sedan inför det som slutade med att Andreas Granqvist efter tio år bröt Zlatans prenumeration på vårt finaste individuella fotbollspris, Guldbollen. Då handlade allt om Granen och landslagskollegan Emil Forsberg, som säsongen innan vunnit assistligan i Bundesliga och fört Leipzig till en fantastisk andraplats – dessutom (precis som Granqvist) hade han varit med och fört Sverige på ett smått mirakulöst sätt till VM i Ryssland.
Jag minns att det kvittade för mig vem av dem som vann, för mig fanns bara en rättmätig vinnare ändå och han hette Zlatan Ibrahimovic. “Men han var ju för i helskotta knäskadad nästan hela 2017” invände många, men i mitt huvud spelade inte det så stor roll. Att 2017 kalla någon annan svensk fotbollsspelare än Zlatan för just “bäst” kändes lika fel som att 2010 kalla Sneijder bättre än Messi. Laddningen i ordet, begreppet och i slutändan hela utmärkelsen blir skev och det är en knepig väg att ta om man vill upprätthålla ett pris status som otvivelaktigt prestigefyllt.
Så hur att göra?
Jag tycker FIFA antingen slopar namnet The Best och börjar kalla det för något mer passande och re-brandar hela utmärkelsen till vad den egentligen verkar handla om: vem som med starkast prestation uppnått mest med sitt klubb- respektive landslag. Eller så går de tillbaka till att dela ut priset tillsammans med l’Equipe, den franska tidningen bakom Ballon d’Or, och gör det här korrekt. För så här kan vi inte ha det. Luka Modric är inte världens bästa fotbollsspelare och alla vet om det. Så varför har han precis fått pris som det?
Och vad gäller den svenska Guldbollen blickar jag snart tillbaka på ett 2018 där många spelare uppnått fantastiska saker, i synnerhet med landslaget. Men jag kan inte singla ut en enda svensk fotbollsspelare som jag benämner som bättre än Zlatan.
Han är fortfarande The Best.