Tisdagstankar v49

Men i fredags slog engagemanget utifrån i taket när vi behandlade kvällens utdelning av Ballon d’Or. Av både odds, rykten och förhandstips att döma så tyder det mesta på att den tio år långa totaldominansen från Cristiano Ronaldo och Lionel Messi, som erhållit fem guldbollar vardera, bryts. Det hetaste budet är Kroatiens och Real Madrids Luka Modric, men även Frankrikes VM-guldvinnande duo Antoine Griezmann och Raphael Varane nämns som högst tänkbara mottagare av priset.

I veckans program ställde därför Ola alla tänkbara parametrar som går att mäta mot varandra vad gäller de sex, sju tyngsta kandidaterna och resultatet blev det kanske mest övertygande smatterband av bevis på Lionel Messis totala överlägsenhet jag någonsin skådat.

Det blev så oerhört tydligt att jag, som alltid haft svårt att särskilja Messi från Ronaldo, kände att åsikten att Lionel Messi inte är världens bästa fotbollsspelare inte på något sätt är trovärdig.

Sen är jag den första att skriva under på att fotboll till syvende och sist handlar om att göra mål, vinna matcher och i slutet av säsongen även bucklor – och där kan definitivt Cristiano Ronaldo (säkerligen också en del andra exempel genom åren) matcha argentinaren – men vad gäller själva utförandet, nivån, kalibern, växeln, hästkraften, svårighetsgraden, kvaliteten och klassen är det bara att inse att Lionel Messi från sin tron har ganska långt ned till övriga i startfältet, Cristiano Ronaldo inkluderad.

Det här är dock inte argument nog för att Lionel Messi borde vinna Ballon d’Or. Det åtråvärda prisets statuter värderar som sagt även bidrag till sina lags framgångar, men också fair play och av juryarbetet att döma skänker segrar i VM och Champions League betydligt högre tyngd i varför man ska erhålla Ballon d’Or än vad ligatitlar och andra bucklor gör. Jag är inte emot detta, snarare kan jag också tycka att VM och Champions League-titeln är titlar som ska väga tyngre än andra, men ska priset gå till världens bästa fotbollsspelare tycker jag att kvalitet ska trumfa segrar. Hur många VM-guld Olivier Giroud än plockar gör det honom inte till en bättre fotbollsspelare än vad Neymar är och även fast Karim Benzema vinner tre Champions League-bucklor till kan man inte prisa honom som en bättre spelare än Mohamed Salah.

Totaldominansen av spelare från Frankrike (VM-guld) och Real Madrid (Champions League-vinst) i juryns ursprungliga Topp 30 är således inte ologisk eller orimlig, men om ingen av Lionel Messi, Cristiano Ronaldo, Neymar eller Mohamed Salah (efter DEN säsongen) tillhör de tre slutgiltiga finalisterna under kvällens gala undermineras priset så till den milda grad att jag framöver inte kommer lägga särskilt stor vikt vid det. Det blir näst intill skrattretande.

Låt ett VM-guld få vara ett VM-guld, låt en Champions League-framgång vara en Champions League-framgång och låt världens bästa fotbollsspelare få pris som just världens bästa fotbollsspelare.

Det senaste avsnittet av Fotbollslabbet ser ni här!