Årets målvakt: Sollefteåbon. Eller PEAB-mannen.
Jag ska direkt erkänna att jag inte lusläst årsredovisningarna eller finkammat utredningen och jag valde körsång i stället för företagsekonomi i gymnasiet, men visst har det inte undgått någon att fifflet i Östersund med Daniel Kindberg i spetsen präglat säsongen och på så många sätt skrivit om historien om det teaterspelande och gruppdansande ÖFK, som slutade med över 5000 falkar på Emirates mot Arsenal. Nu har första domen kommit och den var fällande. Daniel Kindberg lär garanterat överklaga, så vi får väl se var detta slutar, men med tanke på klubbens redan akuta ekonomiska situation skulle jag bli mycket förvånad om vi får se Östersunds FK göra anspråk på några titlar eller tabelltoppar någonsin igen.
Årets målvakt 2: Peter Abrahamsson, Johan Dahlin, Isak Pettersson & Tommi Vaiho
Där den sistnämndes prägel på SM-guldet är så oväntad, så vacker, så hoppingivande och så surrealistisk att jag knappt minns senast en så utdömd målvakt var med och lyfte Lennarts pokal.
Årets renovering: IFK Göteborg
Vi var många som dömde ut Blåvitt inför 2019, men trots en resultatmässigt ganska blek sista sjättedel av serien så tror jag ingen säger emot att IFK Göteborg påbörjat sin vandring tillbaka mot toppen. Det kommer säkert ta ett par år till innan man verkligen är med och bråkar om SM-bucklan och det återstår väl att se hur man över tid klarar av tappen av Carl Starfelt, Sebastian Ohlsson och Lasse Vibe. Och vad händer om Poya verkligen landar i Barnsley? Men oaktat detta tror jag vi om ett decennium kan peka på säsongen 2019 som året då det verkligen började blåsa optimistiska vindar i de blåvita seglen igen.
Årets renovering 2: Studenternas IP
Klart det kanske inte är Qatar-speed på ombyggnationen vi fått följa från Uppsala genom tv-rutan det här året. Men en renovering är det!
Årets bragd: Falkenbergs nya kontrakt
Hasse Eklund ska givetvis ha en staty nere vid havet och där ska han för evigt stå symbol för att miraklens tid inte är förbi. Med målkvoten -37 och 24 poäng ska man inte kunna lösa ett nytt kontrakt, inte ens genom ett kval. Men trots ett långa stunder helt klappkasst försvarsspel, avsaknad av både kvalitet och bortaspel så har FFF fortsatt att tro. Och ibland är det fortfarande den viktigaste byggstenen i fotbollsframgångar.
Årets vilopuls: Örebro SK (i år igen)
Efter mindre än en fjärdedel av årets serie stod det klart att ganska många lag skulle ta ganska få poäng. Således säkrade Örebro väldigt tidigt kontraktet men var heller aldrig i närheten av att göra anspråk på en Topp 7-placering. Jag brukar skoja lite om detta, men frågan är om ÖSK inte borde börja se allvaret i detta ganska mångåriga deltagande utan att få känna ett pulspåslag efter nationaldagen. Inte ens Carlos Strandberg fick fart på grejerna!
Eller är det kanske en jättevacker konstform Örebro håller på med? Jag kan inte bestämma mig. Det enda jag vet är att pulsen inte gick upp en enda gång när jag följde de vittröjades framfart i Allsvenskan. I år heller.
Årets hjärnsläpp: Tobias Karlsson, Falkenberg
Ni minns Hampus Nilssons vansinnestackling på AIK:s Heradi Rashidi? Hur Falkenbergmålvaktens öppna sula klippte honom över knäna och hur bollen aldrig var i närheten av Nilssons fot. Ni minns också hur Tobias Karlsson i halvtidsintervjun med Patrik Westberg får se bilderna i slowmotion och ändå vidhåller att hans lagkamrat spelat på boll. Westbergs oförstående tvekan kring huruvida Karlsson har en skärm framför sig eller inte. Episka tv-sekunder.
Årets hjärnsläpp 2: BK Häckens icke-registrering av Alexander Jeremejeff
Jag vet, jag vet, den här incidenten tillhör ju egentligen inte den allsvenska säsongen men jag kan inte låta bli att ägna detta en tanke när vi ska summera den svenska tävlingssäsongen. BK Häcken ska alltså Europa League-kvala mot AZ och glömmer helt enkelt att registrera Jeremejeff. “Det var så klart inte så bra att vi glömde registrera vår viktigaste spelare”, summerade Erik Friberg det hela i min podcast TuttoBalutto.
Årets nedsläpp: Glenn Nyberg på Tele2 mellan Hammarby och Malmö FF
I en uppskruvad period av det glödheta toppmötet mellan Bajen och dåvarande serieledarna Malmö FF träffade bollen Glenn Nyberg som valde att blåsa av för den märkliga lösningen nedsläpp. Problemet med nedsläpp är att man många gånger inte riktigt vet vad som gäller, i synnerhet inte när nedsläppet sker för att bollen “träffat domaren”. Och ska vi vara helt ärliga så tror jag inte Glenn heller riktigt visste vad han gett sig in på när han stod där med bollen i handen och droppade ned den mellan fyra hungriga fötter. Det såg inte ut så i alla fall.
Årets tränare: Kim Bergstrand & Thomas Lagerlöf
Hasse Eklunds bragd med Falkenberg i all ära, att firma Bergstrand Lagerlöf skickade Djurgården högst upp i tabellen är givetvis årets allra största tränarprestation. Det ramstarka kollektivet har klarat av allt utom derbyn och de som var skeptiska kring hur överbefolkad Sirius sjukstuga var under många år eller att de båda var mer eller mindre AIK-ikoner lär inte ha många moln kvar på invändningshimlen. Det här blev sannerligen en match made in heaven!
Årets beslut: Magnus Pehrsson och Kalmars sportsliga ledning går bort till supportrarna
Supportrarna ville givetvis ha svar på frågan vad fan det är som försiggår och Kalmars sportsliga ledning hade säkert bara goda intentioner, men vi kan nog alla summera beslutet att lomma bort till kortsidan som ett av de sämre i år. MP klev av, Kalmar stortorskade sista matchen mot Sirius och om fiaskot fullbordas vid kvalförlust mot Brage blir detta givetvis omslagsbilden.
Årets beslut 2: Rikard Norling får feeling och startar Felix Michel som anfallare hemma mot Kalmar FF.
Årets beslut 3: Felix Michel berättar för media att han inte förstod någonting när han fick beskedet att han skulle spela anfallare mot Kalmar FF. Det blev Michels sista start i serien.
Årets budbärare: Robin Söder, Falkenberg borta
Falkenberg kvitterar mot IFK Göteborg på ett minst sagt diskutabelt sätt i den nittiosjätte minuten och när Robin Söder ska summera matchen efteråt hör man genom Söders headset hur Sebastian Eriksson fullständigt tappar det i bakgrunden. Alltså fullständigt.
Årets utrusning: Davor Blazevic lämnar sitt straffområde på Guldfågeln och inkasserar ett av säsongens rödaste kort
Det finns egentligen inte så mycket att tillägga här.
Årets sjukaste: Malmö FFs sex missade straffar i rad
Är man en person som brukar åberopa Men tänk om! så är det väl fullt rimligt att argumentera för att om bara Malmö satt en eller två av de där straffarna så hade nog SM-bucklan återvänt till Skåne. Jag tänker inte vara en sådan person, men jag vill med eftertryck slå fast hur sjukt det är att bränna sex raka straffar. Det går nästan inte att ta in! Majoriteten av dem var dessutom poängavgörande. Årets sjukaste, var det!
Årets motbevisning: Alexander Kacaniklic
Den tidigare landslagsyttern återvände djupfryst från Frankrike och undertecknad stack ut hakan och spådde att han skulle bli säsongens stora flopp. Under den första tredjedelen av årets Allsvenskan var det inte många som ifrågasatte mig, men efter islossningen mot Falkenberg tog Kacaniklic fart och imponerade stort på mig under årets två avslutande tredjedelar. Hatten av!
Årets halvlek: Anders Lindegaard borta mot Djurgården
Känslan är att om man aldrig hade blåst av den första halvleken på Tele2 mellan Djurgården och Helsingborg så hade heller aldrig Anders Lindegaard släppt in några mål. Det var en sån där halvlek när det helt enkelt inte gick att passera den sista utposten.
Årets mest värdefulla spelare: Marcus Danielson, Djurgården
Vi avslutar med en kategori som också finns på den ordinarie galan ikväll och här hoppas jag att juryn delar min syn. För när vi nu snart sätter punkt för den svenska tävlingssäsongen 2019 så tycker jag att vi en sista gång ska applådera det bästa lagets bästa spelare. Marcus Danielson har gått från en relativt anonym allsvensk mittback till landslagsman och SM-vinnande lagkapten i Djurgården och om vi ska jämföra hans betydelse för sitt lags framgångar med andra namn på listan så tycker jag verkligen att han brädar samtliga alternativ.