Jesper Blomqvist hade en strålande karriär i IFK Göteborg. När han 1996 lämnade klubben stod de europeiska storklubbarna på kö. Det sades att klubbens dåvarande ordförande Gunnar Larsson, hade en överenskommelse med Barcelona, men Blomqvist ville inte dit.
I veckans podcast med Olof Lundh berättar han hur det gick till när han nobbade den spanska storklubben, för att i stället gå till Milan.
- Jag vet precis hur jag upplevde det. Jag kan berätta lite grann i alla fall. Jag hade ingen agent men sa till alla att jag ville till Milan. Jag sa till alla agenter jag pratade med att jag skulle skriva på för dem om de kunde fixa ett kontrakt med Milan. Det var det absolut bästa laget i Europa då, det får man ge dem. Barca var bra, men inte på samma nivå. Anders Wallsten som sedan blev min agent kom med Milans kontrakt och vi började förhandla, men det fanns många andra, bland annat Barcelona, som jag vet hade kontakt med IFK Göteborg. Jag fick ha en sittning med dem på Kamratgården där de i princip slängde fram ett kontrakt där det inte stod några siffror. ”Vad vill du ha för att komma till Barcelona?” De hade skickat en delegation till Göteborg, men jag hade bestämt mig för länge sedan att jag skulle till Milan. Jag visste om att det fanns ett kontrakt där, så det var mer ett spel för gallerierna, och det tror jag att Barcelona förstod när de slängde fram ett kontrakt där jag själv kunde fylla i siffrorna, i princip. Då tror jag att de blev lite arga på mig, men på IFK Göteborg också.
Blev Gunnar Larsson arg på dig?
- Jag kommer inte exakt ihåg det, men jag vet inte vad de hade för överenskommelse. Han ville säkert ha så mycket pengar till klubben som möjligt, vilket jag så klart kan förstå. Men de fick en bra slant av Milan ändå.
Har du pratat med Gunnar eller Roger Gustafsson (dåvarande tränaren) om det efteråt, eller var det bara så att relationen dog?
- Nej, den dog inte. Roger har jag alltid hållit otroligt högt, och det gör jag fortfarande, både som person och tränare. Det är om inte den viktigaste så en av de allra bästa och viktigaste tränarna som jag haft. Men han hade inte så mycket med affärerna att göra. Jag vill inte grotta ner mig för mycket, men den här saken tog ganska lång tid att reda ut. Det blev rättsliga efterspel och jag fick nog rätt på i princip alla punkter.
Var det du som tog dem till rätten och tog ut din del?
- Det är så länge sedan nu, så jag tenderar att lägga de här sakerna bakom mig. Vi löste det, och det var inte så mycket hard feelings efter det. Men det var lite sorgligt, för mina bästa fotbollsår var i IFK Göteborg, vilket var många år. Jag kunde ha blivit bättre och jag var bättre i Manchester United, Parma och Milan, men då hade jag ännu mer potential. I Göteborg spelade jag på min yttersta nivå och vi nådde otroliga framgångar, och jag blev otroligt hyllad. Det var en fantastisk tid för mig. Så det gör det hela lite sorgligt. Jag flyttade till Stockholm, men varje gång jag återvänder till Göteborg känner jag en stor kärlek till staden. Jag trivdes jättebra, men sedan märker jag också på människorna… Jag var på västkusten i fjol, och folk kommer fram på ett sätt som inte händer i Stockholm, de är genuint glada och det är en härlig känsla. Så det är tråkigt och ledsamt att det blev det slutet i IFK Göteborg.
När var du senast på Kamratgården?
- Det är väldigt länge sedan.
Har du varit där sedan du lämnade klubben?
- Ja, det tror jag. Jag vet att jag var på något träningsläger när jag skulle komma tillbaka igen, och jag fick hänga med och träna några pass. Så absolut, och jag har kontakt med Leif Swärdh som är läkare och några av de andra också, även spelare, folk från ”Ravvan” (Thomas Ravelli), ”Ölme” (Magnus Johansson) och (Magnus) Erlingmark. Så jag har kontakt, men jag hade önskat att det blivit annorlunda. Men det är upp till mig också. Det blev så mycket lättare i efterhand när man inser att det inte bara är ens fel, det är två som är problemet när man bråkar om något.
Jag är nyfiken av mig, hur mycket pengar handlade det om?
- Jag kan ärligt säga att jag inte har en aning om det i dagsläget.
Men det var ändå pengar som det var värt att slåss om rättsligt?
- Ja, det var det. Men för mig var det mer en principfråga, har jag blivit lovad något och vi har tagit i hand på det och skrivit ett kontrakt så är det det som ska gälla. Sedan kan man så klart alltid tolka handslag och kontrakt, man jag vill att rätt ska vara rätt. Det är nog mer det än själva pengarna som sådana.
Blåvitt har det lite tufft i allsvenskan just nu. Följer du matcherna?
- Jag tittar lite grann ibland.
Du håller mer på Djurgården?
- Om jag ska vara ärlig så har jag inte haft något riktigt favoritlag i allsvenskan. Jag är mer en sådan som följer personerna som jobbar i klubbarna, och nu är det Djurgården med Bosse Andersson i spetsen som jag älskar. Kim (Källström), Andreas (Isaksson)… Jag tycker att det är en otroligt spännande säsong som de har framför sig. Men jag tycker att det mer är personerna i klubben, och i Göteborg är det inte så många som är kvar nu.