Få saker inom fotboll är så laddade som träning och utveckling av unga spelare. Nu släpper BP:s Peter Kisfaludy, som varit ungdomstränare sedan 1980, en bok som kan skapa ny debatt. I boken Att skapa vinnare - från talang till fotbollsproffs så utgår Kisfaludy från sina erfarenheter och kommer med sina råd.
- Jag tror att det är en bra ledarskapsbok. Det handlar inte bara om vad man gör på planen. Det finns många tränare i dag som är bra på träningen för att de sett övningarna på Youtube. Förlåt, men det är lite så. Youtube-tränare, brukar jag kalla dem. Jag tror att det handlar mycket också om de mjuka värdena. Hur vi tar hand om småkillarna och -tjejerna som kommer till träningarna och ser till så att de har trygghet och allt runtom. Där går jag in trycker på mycket sådant i boken, säger Peter Kisfaludy i podcasten Lundh.
Om man läser boken så går du fram på ett sätt som kanske inte är ”PK” i fotbollssverige. Du börjar med att slå fast att det är en myt att barn inte ska tävla och att det finns ett skuldbeläggande kring tävlande, och att unga visst spelar för poäng och mål. Du går rakt emot vad de gör. Hur ser du på det?
- Det är därför jag betonar att det är mina tankar och inte klubbens. Jag tycker att man underskattar barnen när de är tio år gamla, att inte räkna mål blir nästan lite larvigt då. Jag tror att man underskattar barnen då.
Du säger också att det är viktigt att lära sig att vinna.
- Ja, jag tror absolut att det är bra att få in en vinnarmentalitet. Sedan ska man också säga att barnen tävlar mot varandra varje träning, och där förlorar de hela tiden
En strömning man har sett i vissa distrikt i Sverige som man har sett är att man inte skickar spelare till elitpojklägret, hur ser du på den utvecklingen, att man kliver av det som tidigare varit en svensk modell?
- Jag tycker att det är jättesynd. Vid 15 års ålder - jag tycker synd om killarna och tjejerna som är i det distriktet, att de inte får samma chans som de andra 15-åringarna får i Sverige.
Samtidigt är motståndarna till elitpojklägret, eller ”utbildningslägret” som det heter nu, menar de att forskningen är på deras sida, att det inte går att se när de är 15 och att det bara skapar stress. Hur ser du på det?
- Jag skulle vilja se lite mer rejäl forskning på det. Alla tar alltid fram forskningen… Jag läste faktiskt en annan forskning som är jätteintressant, som gjordes på 70 000 ungdomar om varför spelare slutar. Den är jätteintressant. Men för att gå tillbaka till frågan vill jag se mer forskning, för de hänvisar mycket till forskning, men man får väldigt sällan se resultatet och vem som har gjort forskningen.
Man pekar på att de som är bäst för tillfället kanske får mer uppmärksamhet, att det blir mer stress och oro och att man blir rädd för att misslyckas.
- Det kan jag hålla med om. Men tryggheten måste du ha hemma i klubblaget. Kommer man med i ett distriktslag eller ett landslag så är väl det bara grädde på moset och jätteroligt.
Men besvikelsen för den som är nära men som inte kommer med?
- Ja, men det måste man ju kunna ta också. Jag har varit med om många besvikelser i mitt liv, man måste lära sig att knyta näven och vara ännu hårdare. Inget är gratis här i livet, jag har aldrig fått något gratis. Jag har alltid fått jobba extremt hårt. Vad är det för personer vi kommer släppa ut i samhället när de gåt ut skolan om de alltid bara fått allt serverat och de aldrig har stött på en besvikelse? Då blir jag orolig, man måste lära sig att hantera sådana saker. Både framgång och besvikelse.
Du är samtidigt tydlig med att alla ska vara välkomna, att det ska vara nivåindelning men elit för de som vill. Hur är det att göra det rätt tidigt, att välja ut de som är 7-9 år som ska bli lag 1?
- Nu är det inte jag som väljer ut dem. Jag får de spelarna jag får av klubben. Men de här spelarna är ju med i sina klasslag, sedan blir de tillfrågade om att vara med i ett akademilag från åtta års ålder.
Vad uppnår man, vad är pluset med att välja ut dem?
- De får spela med likasinnade. Titta bara på Albin Ekdals sommarprat, som jag tycker var jätteintressant. Han talar högt och tydligt om det här, att om han hade varit kvar i sitt klasslag, där några satt och ritade gubbar i sanden och några tittade på flygplan, då hade han slutat med fotboll. Det har hans pappa Lennart också talat om. De här killarna är drivna och älskar fotboll, och de andra älskar det säkert också, men varför ska inte de få morötter och vara med likasinnade?
Hur ska man mäta när en verksamhet är bra? Är det när Janne Andersson eller Peter Gerhardsson tar landslaget till medaljer och VM-kvartsfinaler, eller är det när svenska lag i 15-årsåldern är ute och spelar?
- Utan att gå in på någon specifik spelare i landslaget tror jag att om en speciell spelare har fostrats från åtta års ålder i bra teknikträning så hade han kanske spelat i ett topplag ute i Europa, istället spelar han för ett medellag. Här tror jag att skillnaden finns mellan ett svenskt ungdomslag och ett exempelvis kroatiskt, belgiskt eller holländskt. Deras spelare skolas från åtta års ålder i tekniskt lärande. Ju bättre teknik du har, desto snabbare spelar du ute på planen…
Lyssna på hela avsnittet i spelaren ovan.