Damfotbollsintresset i England har inte varit särskilt stort och har länge inte fått särskilt stort utrymme i de brittiska medierna. Nu har dock tidningen The Guardian påbörjat en satsning på bevakning av damfotboll. Men de brittiska medierna har en lång väg att vandra sett till hur rapporteringen ser ut i Sverige, tycker the The Guardians fotbollschef Marcus Christenson.
- Äntligen har vi satt fart på det, säger han i podcasten Lundh.
Varför har det dröjt?
- Det är otroligt frustrerande, men det har inte funnits något intresse, helt enkelt. Jag har länge sagt att England ligger 20 år efter Sverige när det kommer till bevakning av damfotboll och damidrott i det stora. Jag vet inte varför, men det har varit otroligt frustrerande. Kanske kan metoo-kampanjen haft en lite positiv inverkan på sporten hos oss, för plötsligt har intresset kommit från den absoluta toppen av The Guardian. Då kommer det loss mer pengar. Vi har fått en reporter nu, vilket är lite pinsamt att det först nu händer, som bara skriver om damfotboll. Det är ett stort steg framåt.
Ligan har också fått ett uppsving i publikintresse, och många svenska spelare kommer hit. Är det det som ni följer med, vad är hönan och vad är ägget?
- Vi har vårt ansvar att skriva mer om det. Men jag tror att det var Daily Mail som skrev att vi hade en artikel som hade fler ord i sig än åskådare på matchen. Även inom media får vi kritik. Det ger en bild av vilket samhälle vi arbetar i. Men WSL, som ligan heter här, är mycket bättre nu. Telegraph, vi och The Times har jobbat jättebra, vi har reportrar på en match varje helg. Jag har ofta sportradion på här i England och ser till vilken fantastisk rapportering det är från damidrott och för mina barn att höra att det är naturligt med kvinnliga kommentatorer och sådant – det kommer här, men det är som sagt 20 år bakom.