Hasse Backe är en av Sveriges mest meriterande tränare med jobb i länder som Danmark, Mexiko, England och Österrike.
Men trots de stora framgångarna har Backes roll i det svenska landslaget varit begränsad. Att det aldrig blev något svenskt förbundskaptensuppdrag är dock inget som grämer Backe efter den avslutade tränarkarriären.
- Nej, det gör egentligen inte det. Vi hade chansen vid två tillfällen. Jag hade vid ett tillfälle på 2000-talet och sen tillsammans med ”Svennis” på slutet, runt 2009 eller liknande kan det ha varit, förklarar Hasse Backe när han gästar podcasten Lundh.
Ja, ni figurerade 2009 när Lagerbäck slutade.
- Det var i vevan med Manchester City och Mexiko, när vi hade det.
Notts County också.
- Ja, det stämmer, under Notts County-tiden också. Nej, det gör det faktiskt inte.
Du var U21-förbundskapten…
- Ja, assisterade i U21.
Ja, och sen var du scout för Olle Nordin i VM-90, det är inget du flaggar högt med?
- Nej, tre förluster, 1-2, 1-2, 1-2.
Även om du hade Skottland. Sen tog du och Nisse Andersson över landslaget innan Tommy Svensson skulle komma, hade fyra landskamper. Men just att du har gjort så mycket, vill man inte ha det finaste jobbet i svensk fotboll?
- Jag tror bannemej inte det. Jag har inte haft just den drivkraften mot ett A-landslag. För mig har klubblaget alltid varit prioritet av någon anledning. Det har nog att göra med att man kan påverka så lite med ett landslag. I klubblaget, det vet du, allt vad det innebär med träningen, ledarskapet och relationer till spelare, det är en så stor skillnad. Det passade mig absolut bäst, även om det var kul att vara med A-landslaget under VM-90, även om det gick som det gick, men även U21-landslaget med Nisse Andersson. Jag har fått prova på Mexiko och Finland. Men nej, det svider inte.
Jag vet att du var på intervju med West Bromwich Albion, vad har det funnits för bud och vad är det som har gjort att du inte har gått hela vägen i sådana processer?
- Jag tror att de jag har konkurrerat med har varit för bra. Jag kommer ihåg att i West Brom så var vi två kvar och satt och snackade med Dan Ashworth som blev lite kung på förbundet.
Kung på förbundet och sen rekryterad till Brighton, gjorde det jättebra där, sen rekryterad till Newcastle United, nu på garden leave för att Manchester United vill ha Dan Ashworth.
- Och det intressanta när jag träffade honom, jag tror att vi satt i Birmingham, och han sitter och läser mitt cv och sen säger han ”Det är något som är jäkligt konstigt med det här. Du har aldrig fått sparken”, nej, jag hade inte fått det då.
Men du måste…
- Nej, inte med West Brom, inte fått sparken någonstans, han satt där ”Det här är omöjligt, alla har fått sparken någon gång”. Sen var det två kvar och då var det Roberto Di Matteo och det är klart att det namnet, den spelaren, då fick jag tyvärr inte jobbet, säger Backe och fortsätter:
- Det var samma sak med Southampton och vi var två kvar, då var jag hemma hos Clive Woodward, rugby-världsmästaren, coachen för England, plus Rupert Lowe som ägde Southampton. Då var vi två kvar igen och så ringer han upp när vi hade intervjuats, jag vet inte om han ljög, ”Det är 5-2 till din favör i styrelsen, men jag måste ha en enig styrelse”. Då blir det Craig Burley, den gamle spelaren, som fick Southampton. Så de jag har konkurrerat med har varit för bra.
Vad är det som gör att det är svårt för svenska tränare? Egentligen kan man känna att Sven-Göran Eriksson som gjorde det så bra, han borde ha öppnat dörren för fler.
- Tyvärr har det nog inte räckt med ”Svennis”, man hade behövt någon mer. Jag glömmer nog aldrig när jag ritade på för Salzburg, i Österrike, och sitter på presskonferensen. De är så där brutalt hånfulla, jag ska inte säga att de svär, men det var ungefär så ”Vad i helvete ska en svensk kunna bidra med fotboll till oss i Österrike? Ni kan inte spela fotboll i Sverige”, så det var ungefär den tongången. Jag har sagt till många eftersom vi ibland tycker väldigt mycket om oss själva i Sverige och ibland blir jag nästan irriterad på att ”Vi är världsledande på fotboll”, men de ser inte så på oss ute i Europa, det kan jag tala om. Den statusen har vi inte ute i Europa, det kan jag tala om, 100 procent.
Efter Mexiko är du i USA i ett antal år och sen Finland. Vad har du haft? Jag vet att Philadelphia Union var på dig någon gång, vad är det för förfrågningar som du inte har hoppat på?
- På sluttampen har det inte varit mycket. Finland var det sista, 2017 till början på 2018, men sen har det bara varit, inte den här konkreta förfrågan där du får ”ja” eller ”nej”, det har varit ”Är du intresserad? Vi kollar, vi återkommer”, så egentligen bara intresseförfrågningar, det kan hundratals tränare få, så det har inte varit något konkret.
Jag vet att svenska föreningar och klubbar har pratat med dig i olika sammanhang, har det funnits något sug att gå in i svensk fotboll? Du har det unika att du har tränat alla klubbar i Stockholm och även varit i Öster bland annat.
- Inte i någon tränarroll. Det som har kittlat lite, som kanske inte hade varit helt omöjligt att klubbarna hade ställt upp på, det var lite att vara nere tre gånger i veckan och sätta sin prägel på det taktiska träningsarbetet, det hade varit lite lockande faktiskt med det man har lärt sig under alla år utomlands och hur de ser på fotboll utomlands. Men vara nere två-tre gånger i veckan och jobba igenom det taktiska i samråd med tränaren, att det är okej och så vidare, summerar Hasse Backe.
Lyssna på hela avsnittet av podcasten Lundh med Hasse Backe i spelaren.